Då Selene sysselsätter oss alla med att ta myrsteg framåt i slutskedet av sin dräktighet kändes det som en riktig jackpot i morse när jag såg en stelnad droppe på vardera juver! Inga vaxproppar att skryta med, men en dock en liten antydan iaf och mer behövdes inte för att ge mig ny energi i detta vakande. Tänk vad lätt-född man är ;o). DET i kombination med årets hittills varmaste dag (vi har 23,8 grader i skuggan just nu) ledde till att jag åkte från jobbet vid lunch och jobbar hemifrån istället! Vågar inte riktigt lämna henne vind för våg när vi har haft ett sådant fantastiskt genombrott *hahaha*. Skämt åsido, vill ju inte komma hem och hitta en skadad fölis el Selene i hagen... Så jag har fixat det för mig, har placerat ett bord med utsikt över hagen och behöver bara lyfta blicken från datorskärmen så har jag full koll på vad dom pysslar med - känns otroligt priviligerat!! :o) Tänk om man alltid hade kunnat ha det så här *dreamy*

     
      Tyvärr gör inte bilden min utsikt rättvisa, jag ser hästarna riktig bra...

Har klätt på pållarna fly-veils i glada färger och varje år blir jag lika fascinerad av vilken otroligt käck liten uppfinning det är, hästarna blev MYCKET lugnare med en gång... Skönt! Dessvärre ser hästarna måttligt roade av att vara ute i det fina vädret, konstiga djur ;o). Dom hade mycket hellre gått in i svala stallet och mumsat hö skulle jag tro... Melrose roar sig iofs lite titt som tätt med att reta gallfeber på Selene som blir tok-ilsk på lillhästen, och man riktigt ser på Melrose att hon tycker det är skitkul... Nog för att det är ganska underhållande för en annan att se på, men om hon fortsätter göra så låter jag nog Selene gå in... Hon har det jobbigt nog ändå och ska inte behöva stå ut med en liten retsticka ovanpå allt annat.... Blir bara orolig att Selene börjar föla om hon får komma in och det löser inte jag nu när jag är ensam hemma... *oooaaahh*

Bebisen väger omkring 1,1 kg och är 35 cm lång. Hjärnans ytskikt börjar forma sin rätta form. Ögonbryn och ögonfransar har vanligtvis vuxit fram nu. Tunt och fjunigt hår täcker bebisens kropp. Bebisen fortsätter att vända på sig ända fram till några veckor innan förlossningen. Din viktökning kan vara mellan 7 och 11 kg eller mer. Om din lilla bebis skulle födas nu finns det stora chanser att den skulle klara sig. Bara moderkakan väger 400 g, nästan ett halvt kilo. 

Som bekant var vi på vår allra första föräldraträff igår, och det var minst sagt annorlunda! För det första kastade BM (barnmorskan) oss rakt i i hur en förlossning går till med ord, bilder och en docka+bäckenben... Oj, jag var sååå inte med på det så här första gången! Jag är ju inte alls där ännu - förlossning är för mig något som ligger lååångt fram i tiden, någonstans efter fölning, renovering och semester! Tack och lov fick vi inte se den berömda förlossningsfilmen igår för det hade varit alldeles för mycket för mig att hantera, däremot kommer den nästa gång. Detta har fått mig att fundera på om jag verkligen VILL se den?! Jag menar, man vet ju vad som ska hända, bebis ska ut = ont, blodigt, söndrigt, div olika kroppsvätskor man inte ens vill prata om kommer distruberas för hela rummet att se -HUA!!! Jag är väldigt säker på att om jag ser den här hemska filmen (som jag för övrig såg när jag gick i skolan varpå jag fick springa ut och kräkas på skolans toalett) så kommer den inte underlätta för mig ett smack - snarare tvärtom skulle jag tro... Den kommer bara späda på min redan befintliga obehagskänsla inför förlossningen. Så planen är att Gustaf titta på filmen så han har lite mer koll (knäppisen vill ju se den) och sedan kan jag förlita mig på att han håller ordning på saker och ting när det väl är dags?! Å andra sidan känner jag mig relativit övertygad om att vi kommer få svar, hjälp, stöd av personalen på sjukhuset när det väl är dags så jag är egentligen inte så orolig för den biten. Folk har fött barn i alla herrans år med betydligt mindre informationsutbyte än vad vi har idag - och det har ju gått bra! Tror nog det ordnar sig även om jag hoppar förlossningsvideon ;o)

Annars var det rätt ok, tror nog att vi kommer få en hel del bra information med oss från de 3 träffar vi kommer ha, nästa gång ska det även diskuteras kring smärtlindring och DET är ju däremot ett ämne jag är väldigt intresserad av ;o). Var några trevliga par som var där och några väldigt tysta, lite som man förväntade sig. Det var lite roligt däremot för ALLA ca 10 paren som var där, låg med leveransdatum inom 2-3v och jag var faktiskt en av de 2 som hade minst mage - sådant som glädjer tramsiga Jennie som inte vill lägga på sig för mycket *hahaha*

Tecken på förlossning:

En månad före: Juver tillväxt (unga ston tveksamma). - Började ändras sista helgen i mars = 1 mån sedan

En vecka före : Klar, gulaktig sinsekret. - Kom 16/4 = 12 dagar sedan

1-2 dagar före: Grumlig, klibbig sinmjölk. - Kan varit det som kom igår (27/4)?!

Sista dygnet: Ren mjölk. - Den magiska sista pusselbiten...

Vaxproppar: 12-48 h före förlossning (80% av alla ston får det). - Kan varit det som kom igår (27/4)?!

Spen tillväxt: Ungefär ett dygn innan. - Var spända och sprängfyllda igår (27/4), undrar just om dom kan växa mer?!

Sänkning/avslappning av bäckenbanden (insjunken runt svansroten) 2-3 dygn före. - Släppt ytterligare i förrgår (26/4)

Hettsätning: Sista dygnet - Åt som en tok mellan 25-26/4, nu lugnare igen...

Vandrar-står och stirrar: 2 dagar fran till fölning. - Sedan 26/4

Förblir stående: sista dygnet. - NOPE, LÅG NER INATT!

Svettning: strax före. - Väntar med spänning!


SOM JAG SER DET BORDE FÖLNINGEN INTE VARA MER ÄN 1-2 NÄTTER BORT... ELLER?! ;o)

Jag är heeeeeelt slut! Återkommer med rapport från föräldraträffen imorgon. Däremot vill jag bara skriva några ord om tappra Selene! Återigen har hennes tillstånd trappats upp - hon har vandrat runt i boxen idag, hon har fyllt ÄNNU mer i juvren, är lös och sladdrig runt svansroten, väldigt "omtålig" över magen, har nu vitare vätska i juvren... Hon har varit grymt kelsjuk idag vilket har varit mysigt då hon har varit lite kinkig de senaste dagarna :o). 

När vi kom tillbaka från långpromenad med Ella hade Selene "något" på ena juvret, vet inte om det kan räknas som "vaxpropp" men hur sjutton ser en "vaxpropp" egentligen ut?! Man väntar och väntar på att de ska komma, men när jag tänker efter är  jag inte ens säker på hur det faktisk ska ser ut?! Jaja, vi kommer en dag närmre målet hela tiden iaf - alltid något ;o)

       
        Vad tror ni, är det dags för henne att föla snart? Funderar på att dra igång en bettinglista ;o)

Selene har nu haft 2 nätter med förvärkar, i natt hade hon det rätt jobbigt stundtals... Hon låg ner åtminstone 4 ggr med stön, stånk och bensprattel och hela tiden hoppas man att "nu är det dags", för att lika snabbt inse att så var inte fallet denna gången heller... Såg redan igår em i hagen att hon var lite annorlunda, hon stod i en helt ny position, med benen (fram kontra bak) brett isär och såg allmänt trött och tagen ut. Hennes kompisar i hagen kom fram en och en med jämna mellanrum för att vad som såg ut "kolla till henne", såg riktigt rart ut... Vi gick en kort promenad innan kvällsfodringen och det verkade hon uppskatta! Man känner sig lite hjälplös när man inte kan göra mer för henne när hon har det jobbigt, har försökt tala om för henne att allt blir bättre om hon pluppar ut fölis och att hon då får sin belöning men det verkar inte bita ;o)... Alla tecken finns där, utom den lilla detaljen med vaxpropp och/eller mjölk och det är ju i princip det vi väntar på just nu... VI har nu vakat i 12 dygn och det börjar onekligen kännas, särskilt efter helgens renoverande. Såklart att man måste kasta in allting i grytan på en gång liksom ;o). Men å andra sidan så "får vi skylla oss själva", vi hade kanske inte behövt ha sådan koll på henne egentligen då vaxpropparna faktiskt inte har kommit, men det är ju samtidigt spännande och jag vågar inte riktigt släppa det heller - kontrollfreak - jag?! *hahaha*

Idag ska vi på vår första föräldraträff, ska bli väldigt intressant att se vad dom har att säga där. Har ju lite förutfattade meningar om sådant där så det återstår att se om jag får vatten på min kvarn ;o). Återkommer med kommentarer efteråt!

Juvren har vuxit och är nu ömma - får INTE röra = ajaj och Selene nafsar. Har varit ganska grinig i hagen idag enligt rapporter jag fått... Magen har ändrat fort ytterligare, har blivit mer som en tunna och "svänger" inte in vid flanken nästan något. Hon andas tyngre och ser lite trött ut i blicken. Vätskan i juvret är nu mer vitgrumlig än innan men ännu inte mjölk :o(. Hon är ganska sladdrig runt svansroten och även muffen har börjat bli lite sladdrig också - hur länge kan det vara kvar?! Kan erkänna att jag är grymt trött vid det här laget! Även om jag inte trott/tror det är något "riktigt" på gång innan mjölken kommer så vågar jag inte slappa vakningen... Ibland är man kanske lite knäpp?!

Ella fick en myspromenad ute i skogen där vi även lyckades få med oss husse, primadonnan njöt av fulla drag att knö sig mellan och gå i mitten... Hahaha, tramshäst ;o)

Jaha, nu står Selene och hetsäter också - nu måste det väl ändå vara dags närsomhelst?!

Näe, nu har jag googlat runt om juverstorlekar, tecken och annat och vi tycks ha lååångt kvar med Selene :o(. Även om jag tycker att hon har börjat växa i juvret så är dom som 2 flugskitar i konkurrensen och efter vad jag har sett och jämfört med kommer det att sin lilla tid det här... Aaaargh!!! Jag HATAR att inte veta!!! Dessutom börjar jag bli duktigt sliten nu, jag behöver min sömn! Att kombinera fölvak, med heltidsjobb, 3 hästar, graviditet och renovering är INGET jag rekommenderar! Hur sjutton ska jag orka det här om det drar ut på det ytterligare en vecka eller 2??? Känner bara för att gråta just nu... *suck*

Fick precis rapport från mamma som varit ute och tagit "lunch-skiftet" med Selene-övervakningen. Tydligen var hästarna helstolliga! Stod och stirrade åt ett håll med huvudet högt, frustandes och blåsandes för att titt som tätt dra en repa i full kareta... Hon frågade om det kan vara dom 2 cyklarna en bit bort åt det hållet som kan stressa upp dom (men det kändes ju lite klent) och sen sa hon att det "inte var något annat åt det hållet förutom kossorna"... Hahaha, kossor släppta på grönbete är ju faktiskt något utan det mest farliga som finns juh... SÅKLART att hästarna tiltar ur ;o). Däremot blir jag lite orolig över Selene som tydligen också hade freakat ur och stollade runt som en tok - kan Fillidutten tjottas ur när hon brallar?! ;o)

Tecken på förlossning:

En månad före: Juver tillväxt (unga ston tveksamma). - CHECK!

En vecka före : Klar, gulaktig sinsekret. - CHECK!

1-2 dagar före: Grumlig, klibbig sinmjölk. - VÄNTAR!

Sista dygnet: Ren mjölk. - VÄNTAR!

Vaxproppar: 12-48 h före förlossning (80% av alla ston får det). - VÄNTAR!

Spen tillväxt: Ungefär ett dygn innan. - HMMM, SUBJEKTIVT... TYCKER DOM VUXIT MASSOR! MEN DET BLIR VÄL MER...

Sänkning/avslappning av bäckenbanden (insjunken runt svansroten) 2-3 dygn före. - CHECK!

Hettsätning: Sista dygnet - INTE ÄN!

Vandrar-står och stirrar: 2 dagar fran till fölning. - SENASTE VECKAN SKULLE JAG VILJA SÄGA!

Förblir stående: sista dygnet. - NOPE, LÅG NER INATT!

Svettning: strax före. - KOMMER VÄL?!

Ca 80% av alla ston fölar nattetid, mellan kl. 21-05.



Källa: http://skolarbete.nu/skolarbeten/hastens-draktighet/

Det är synd att inte helgerna är längre, och oftare ;o). Särskilt den här helgen skulle kunna få vara förlängd med 5 dagar då jag misstänker att Selene kan gå och klämma  på sin lilla fölis säkert tills nästa helg ;o)... Var helt väck på jobbet efter en natt med väckning ett antal gånger för att inspektera den havande hästen. Det riktigt komiska i allt är att Selene fullkomligt älskar uppmärksamheten! Står där och man riktigt ser hur hon tycker att "här är jag, det är bra att ni har fått rätt fokus" ;o). I egenskap av gravid själv så förstår jag henne, uppmärksamhet tycks vara något man inte kan få nog av - och inte bör få för lite av. Stackars Gustaf går på heltid här hemma med att tillgodose alla damers behov *hahaha*

Som ni förstår hände inget särskilt inatt heller, hon hade legat ner och knorrat lite och Gustaf gick lite i spinn vid 2-3 tiden men det blev inget utav det. Juvren har fyllt ut lite till men ännu inga vaxproppar. Har inte kollat efter mjölk utan gör det när jag nattar dom ikväll...

Däremot hände något riktigt, riktigt roligt igår - jag kom äntligen upp på Ella igen efter influensa, hagskada, migrän och allt vad det nu har varit. Det kändes hur  bra som helst och var så himla kul. Självklart har jag tappat den lilla, lilla tendens till ridkondis som jag hade kvar men nu går det på ren vilja ;o)... Blev laddad som sjutton och har idag varit på 3 hästar och köpt mig ett par begagnade ridbyxor modell "mycket större än vad jag annars använder" för 90 pix - som hittat! Har sedan jag vuxit ur alla ridbyxor ridit i mysbyxor men det är inget bra, sömmen skaver, det blir glatt, man känner sig som en idiot och det är inte alls kul. Det finns "mamma-ridbyxor" men glöm att jag köper ett par sådana för tusen spänn för att ha i typ 1-2 månader... Nej, det här blev kanon! Så nu ska jag försöka att göra ett sista ryck innan magen tar ut sin rätt och hindrar mig från att rida helt.

Nu har världens bästa Gustaf lagat spagetti och köttfärssås till sin tjocka fru, så vi hörs senare med latest update!

Insåg precis att jag inte har inte ens kommenterat det faktum att vi har tjuvkikat vad vi har för "sort" på vår lilla bebis i magen :o). Av mitt tapetinlägg att döma gissar jag att vissa redan listat ut att det är en liten bus-pojk som bor i min mage :o). Känns jättehäftigt att veta vad det är, blev på något sätt mer påtagligt att få en "identitet" på vår bebis... Nu är det ju inte längre "den" utan faktiskt "han" :o).... Så nu går man här i en yttterligare en ny dimension av lycko-rus, allting känns så himla överväldigande, stort men hur roligt som helst!

Hihihi, sicken grej! Vet att alla har åsikter hit och dit huruvida man ska ta reda på det eller ej, men för oss var det helt rätt grej, det känns jätte, jättebra och jag ångrar inte det en sekund!! Så nu är vi däremot  i djupaste namnträsket, har alltid tyckt att pojknamn är svårare än flicknamn av någon anledning... Hetast just nu är "Melvin" som är arbetsnamnet för dagen ;o), känns bra än så länge men vi har fortfarande några namn som vi bollar *hahaha* Jaja, vi har ju lite tid kvar ;o)

Av någon anledning så får jag massa frågor ang om Selene hela tiden *hahaha*, vad kan det bero på?! ;o) För er gulliga och omtänksamma människor kan jag meddela att hon är fortfarande i ett läge där juvret har börjat att "trilla ner" och har en liten bit kvar, och det har fortfarande inte kommit någon mjölk. Fillidutten har börjat att skifta position i magen genom att den drar sig mer "bakåt/uppåt" och fyller ur flanken, men har fortfarande en liten bit kvar innan den är i slutläget. Skulle tippa på att det är 1-2 veckor kvar?!

Lovar att hålla er uppdaterade via bloggen - står det inte här så vet jag inte om det ännu ;o). Vill ju inte att ni ska behöva missa "the grand finale" när ni så troget kämpat er igenom hela 11 månaders lull lull i väntan på min lilla Fillidutt :o)

Började dagen i vanlig ordning med fodring, utsläpp, mockning etc och därefter tog vi en fika. Jag  kom på den eminenta idén att vi för en gångs skull skulle åka in till stan tillsammans, shoppa och luncha i det fina vädret... Kan ärligt talat inte komma på när jag och G gjorde något senast som inte innebär fix av något slag hemma på gården... Inte för att jag klagar, vi är grymt nöjda med hur vi har det men för en gångs skull var det kul att hitta på något annat. Dessutom hade jag ett par saker jag behövde köpa så det passade bra idag... Vi fick uträttat mina ärenden och sedan satte vi oss på en uteservering i solen, åt lunch och hade det allmänt mysigt.

På väg hemåt fick vi för oss att våldgästa T & L som precis har flyttat in i sitt nya hus. L var på möhippa men T var hemma och renoverade. Huset dom köpt är ett gammalt funkishus som verkligen behöver TOTALRENOVERAS men kommer bli hur fint som helst när det är klart :o). Vi tog en fika på altanen och T uppskattade sin "påtvingade" paus *s. Var ett tag sedan vi träffades så det var riktigt mysigt. Var som var mindre mysigt var att jag fick ett telefonsamtal av inackordering T som sa att Brio (står med gips på fålla efter en hovböld), hade mejat ner staketet och galopperade glatt med Ella & co i deras hage... Är ju märkligt att sådana saker händer DEN ENDA gången som vi faktiskt hittar på något på helgen och inte är hemma?! Tack och lov gick allt bra, ingen häst kom till skada och staketet var intakt "utåt" så hästarna hölls inne i hagen iaf. Fick tag på Brios medryttare C som åkte ut och fick ordning på spektaklet ;o)

Sedan åkte vi hem. Jag gjorde en efterlängtad comeback i sadeln på Ella *big smile*! Jösses så kul det är att rida... Hon kändes som förväntat efter att ha varit oriden i 2,5 v men det gick helt ok, fördelen med Ella är att hon stelnar inte till så där jättemycket när hon står så det brukar bli helt ok ganska snabbt. Det som gladde mig mest var att det kändes riktigt bra att rida, gjorde inte ont någonstans, inget som stramade eller kändes konstigt alls - kanon! Har varit lite orolig att det inte är så länge kvar jag kan rida och att det skulle kännas obehagligt eller ont efter att ha "hållit upp" ett par veckor, men det gick så bra så! Det enda är ju att man blir så attans andfådd i ett nafs...

Som om inte detta var tillräckligt med aktiviteter för en dag så fick Gustaf för sig att vi skulle elda upp det som var kvar från stora rensningen (löv och småbös) så det var ju bara att köra på igen, ingen ro och ingen vila utan det var bara att börja köra fram och tillbaka med skottkärror. Men det var kul för vi fick en påskbrasa dagen till ära :o)...

Glad Påsk!

Ps. Det visade sig att påskafton även var dagen då katterna tog sin första fågel :o(. Jag har hela tiden trott att superjagaren Gördis skulle vara den som nöp första fågeln men tji fick jag - det var tjockisen Sally! Måste erkänna att hon helt plötsligt vann helt ny respekt i mina ögon ;o). Är såklart jättetrist att hon tog en söt liten blåmes, men hur sjutton lär man sin katt att mössen i stallet är okey, men inte näbbmössen i skogen - och än mindre fåglar?! Hur kan jag gräla på henne när hon är stoltare än någonsin över sin bragd?! Söta lilla katten...

Det pratas ju så mycket om hormonstinna, gravida kvinnor och deras humör... Jag hävdar att mitt humör har inte förändrats direkt nämnvärt sedan jag blev på smällen och är ganska säker på att Gustaf faktiskt håller med. MEN det finns en sak som får mig att bli som en eldsprutande drake och det är när mat- och sov klockan inte fungerar som den ska! Inget unikt för graviditeten på något sätt utan sådan har jag alltid varit. Det som gjorde det lite extra komiskt den här gången, dvs med stressigt som fan på jobbet, vetskapen om att jag måste stressa som en tok i stallet , sitta kvar där heeeela kvällen på jobbet utan något att äta sedan lunch etc (dvs en extrem rubbning i matrutinen) var att när jag började känna mig väldigt svag och matt pga ingen mat så pratade jag med Gustaf i telefon (och han höll på att svamla om att han hade pratat med någon som hade sagt si och någon som kanske hade en flismaskin men honom hade han inte pratat med och blablabla) så jag meddelade honom (vänligt men bestämt) att jag var inte ett smack intresserad om vem som sagt vad - utan blev det något el ej?! Varpå GUSTAF blir putt på mig för mitt ointresse... Senare på kvällen hade vi en liknande episod (hade FORTFARANDE inte fått äta) där jag mullrade ifrån och Gustaf blev kinkig... Hupp lixom, vem är det som är hormonkänslig egentligen?! *hahaha*

          

PUSS ÄLSKLING :o)

Ibland är det bara för bra för att vara sant...

1. Sönd morgon - telefonsamtal från mamma:
- "Ville bara kolla om ni är hemma fidag ör jag tänkte komma över och börja måla i sovrummet..."

2. Mån lunchtid - sms från A ( världens gulligaste som hjälper till i stallet ibland):
- "Behöver du någon hjälp med dina idag, det är bara roligt att fixa..."

3. Mån tidig em - telefonsamtal från Gustaf:
- "Är det du som tar in hästarna idag"? (Jakande svar från mig)
- "Ok, vill du att jag ska fixa det istället så behöver du inte stressa hem"?

JAG ÄR BORTSKÄMD!!!!  And I löve it ;o)

Efter en galen hektiskt helg är jag heeeelt förstörd som människa! Fredag var väl relativit lugn, men i lördags röjde och härjade vi hemma, för att stressa iväg på 40-års fest hela kvällen och sedan drog vi igång med röjning igen på söndagen... Tydligen är det så, att man INTE kan röja i skogen när man är gravid utan att få konsekvenser... *cliffhanger* ;o) 

Kommer inte ihåg om jag berättat det tidigare men vi hade ju en liten potentiell grannfejd på gång om var tomtlinjen gick i förra veckan. Nu har vi väldigt trevliga grannar så det blev inte så hemskt som det såg ut att bli (tack och lov) och det hela slutade med att vi faktiskt hade ca 3000 kvm "skog" bakom huset som var vårt (till Gustafs stora glädje som upplevde det att vi hade "tjänat" en massa mark... jaja, bara han är glad så *s). Så denna helgen skulle Gustafs mamma komma förbi och hjälpa oss att röja lite i vår "nyvunna skog", och med tanke på det underbara vädret som varit i helgen så höll vi på mer eller mindre alla 3. Igår kulminerade det till den grad att G drog fram motorsågen och vi gick på stora gallringsturen ;o). Jag har ju ett ganska så utvecklad avsky för övervuxna enbuskar, inte nog med att dom är hur fula som helst och tar en herrans massa plats (= ser fult ut), dom är dessutom fästingarnas mecka och jag är rädd om mina katter... Så igår fick X antal övervintrade enbuskar och X antal småträd stryka på foten och det blev såååååååå fiiiiiint!!! Nu ser det ut som en uppskattad och älskad skogsslänt och den blev dessutom väldigt stor helt plötsligt. Men OJ vad jobbigt det var att röja bort allting! Eller rättare sagt, få bort det ur skogen - nu ligger ett berg med sly, enbuskar och gallrade småträd på tomtkanten och väntar på att bli en redig påskeld ;o)...

Och det är nu jag ska knyta ihop säcken - för jag härjade ju på som "vanligt", dvs före graviditeten - och det var ingen bra idé... Man är inte lika stark, man väger mer, är klumpigare, benen har lite mer vatten i sig etc etc. Så det hela slutade i att jag inte kunde sova inatt för benen surrade, ryggen gjorde ont och magen spännde & stramade... Har kanske fått 2 tim sömn inatt :o( och följdaktligen är det GRYMT synd om mig idag! Men attans vad fint det blev i skogen ;o)

Kan med lättnad meddela att Ella verkar ha klarat sig bra med tanke på det som hände... Hon är öm över sitt vänstra bakknä och det verkar som att hon fått en ordentlig lårkaka, sedan är hon lite svullen ovanför kotan på vänster bak. Hon är inte halt men har lite svårt att sträcka ut sitt vänstra bakben fullt ut, vilket jag misstänker är "normalt" med tanke på att hon är öm och svullen över knät så det stramar nog rätt mycket. Ska ge henne ett par dagar för att kolla av hur det utvecklar sig och blir det inte bättre får jag åka in och kolla henne... Lilla Skruttan :o( Det som är lite komiskt i det hela är att hon är en riktig drama queen och vet med sig att matte tycker synd om henne så hon spelar verkligen lidande för att få extra mycket pjåsk och godis, är härligt med hästar som har humor ;o). Skadad som hon är fick t o m primadonnan gå ut naken i det fina vädret idag :o)

Selene har börjat ändra juverform, är fortfarande endast en väldigt liten förändring men nu börjar det iaf att hända något!!! Är det så att Fillidutten börjat sin uppvärmning?? Är så spännande så det finns inga ord :o). Selene fick dessutom följa med Elin ut på en liten promenad igår och var själaglad för detta, får väl kanske ta små rundor med henne ett tag nu när hon verkar uppskatta det igen?! Är ju säkert bara bra för henne att få knata på lite för att sätta igång processen ;o)