Redig bonnmora...

Jag är sannerligen inte den bästa på trädgårdsarbete, det ska villigt erkännas... Men ibland blixtrar till och med jag till i sann bonnmora-anda!! Har i alla år vi bott här haft våra rabarber på att-göra-listan men ibland kommer man till en punkt när man får nog. Fick frispel på vår "rabarberodling", eller vad man ska kalla det...





Det blev till att kavla upp ärmarna och köra igång. Men tanke på min totala otalang som trädgårdsmästare är jag faktiskt riktigt nöjd med resultatet:



Melrose pappa

Snubblade över en bild av Melrose pappa Rosevelt. Dom är rätt lika måste jag säga :-)



Hmmm...

Som förälder är det ljuvligt med "självgående" barn som kan sysselsätta sig själv och leka utsn problem. Jag har förmånen att ha två sådana barn vilket är kalas. Dock börjar jag undra vad som föranleder denna lek... ;-)



Upp som en sol...

... ner som en pannkaka! Fille inte alls fräsch idag. Jag kryper ner i ett hål och gömmer mig :-(

Match made in heaven ♡

Det är en fröjd att vara hästägare när man får så fantastiska människor som jag har att ta hand om min fina ponny och häst... Dom sköter dom på bästa sätt och jag får rapporter, bilder och filmer skickade till mig lite titt som tätt. Jag har haft en makalös tur det förstår jag!

Maria och Jack går verkligen framåt och Jack börjar få både kondition och styrka. När jag får filmer är det så jag tappar andan - jäklar vad han hoppar bra!! Ska bli jättespännande att följa deras år tillsammans :-). Dom ser verkligen ut att trivas ihop ♡



Bilder från träningen.

Här kommer några bilder från träningen med Fille. Sådana stora event ska ju såklart dokumenteras :-)
 
Fick några väldigt specifika moment jag ska öva på med Fille, genomgång pågår och Ryttaren försöker få ihop instruktionerna från tränaren med att kroppen ska lyda och hästen förstå vad ryttaren vill och menar... Alltid en utmaning ;-)
 
Matte försöker hänga med!
 
Fiiiiina positiva killen :-)
 
 
Teamet resonerar, känns väldigt tryggt att ha veterinär och tränare på plats!!
 
Tycker han är vansinnigt snygg i den blåa outfiten :-)
 
Som sagt ;-) 
 
En liten galoppbild iaf...  
 
Trött kille...
 
 
 
 

En milstolpe!

Då var Filles första träningspass med instruktör avklarat. Å första ridpass i manege. Å första byte... En stor dag med andra ord ;-).Träningen gick bra men det var olidligt varmt. Ridhus har ju en tendens att bli lika varmt som en tropisk regnskog på sommaren. Både jag och Fille var helt dyngsura av svett efter passet - mysigt va? Men det gick bra! Fille var tapper och kämpade på. Lite spänd i början men det släppte och sen blev han jättefin! Träningen var rätt tuff på honom. E-K ville testa hans gränser lite, checka vad som gick bra och inte. hur han reagerar när jag gör si eller så. Allt för att få så bra träningsupplägg som möjligt med tanke på hans neurologi. Han tog allt på ett jättebra sätt och jag fortsätter hoppas på en framtid med honom. Har fått väldigt tydliga instruktioner vad vi ska träna på till nästa gång och jag kommer lyda maniskt :-). Åter om 3 veckor med genomarbetad läxa!!



Min hjälte!

Ni som känner mig vet ju att jag är livrädd för älgar. Jag tycker VERKLIGEN INTE om dom alls. Igår när jag skrittade fram Fille kom ett stort älgkräk. Stod mitt framför oss kanske 50 meter bort. Fille fick syn på den först och stannar, jag får ett smärre nervsammanbrott och förbereder mig på en häst som går bananas genom att stegra så jag tappar honom. Lyckas ringa Gustaf så han är beredd på att ta emot Fille. .. Men icke!! Bäste, finaste Fille står helcool och bara tittar på älgen. En bil kommer så älgen börjar springa. Rakt emot oss. Fille är hur lugn som helst och rör inte en fena... älgen viker av och springer runt till andra sidan fältet och jag å underbara hjärtehästen kan gå vidare...

My Hero! ♥



Mys-killarna!

Alltså dom här grabbarna är verkligen helt ljuvliga och riktiga små mys-troll! Är sannerligen inte lätt att ta bilder på dom för dom ska ju upp i knät på mig mest hela tiden... ♡



3,6 km

Kan meddela att det är 3,6 km från hingsthagen och hem. Kan även meddela att det är grymt jobbigt att springa denna sträcka på 25 min i strålande sol och lä ungefär halva sträckan... Just saying...



Balsam för själen!

Det är otroligt rogivande att åka bort och hänga i hingsthagen en stund. Solsken, fågelkvitter, djur och natur... LOVE IT!



Babysteps...

Sakta, sakta börjar jag få lite energi igen. Är inne på min 4:e vecka hemma och de sista dagarna har jag faktiskt lämnat soffan och fixat lite. Lite hushållsysslor som plocka ur diskmaskinen och tvätta. Idag strök jag till och med ett par gardiner (vilket utan tvekan är den absolut tråkigaste hyshållsysslan jag vet. Slår till och med dammsugning). Men det var dags att ta ner påskgardinen. Verkligen dags ;-).

Detta är min sista vecka hemma, nästa vecka börjar jag jobba halvtid vilket ska bli skönt ur social synpunkt för jag har världens bästa jobbarkompisar men jag är samtidigt lite nervös... Vill verkligen, verkligen inte gå in i stressen igen och jag hoppas att jag fixar att hålla den borta! Jag vill inte dras ner i det igen! Mina 2,5 första veckor hemma var jättetuffa och jag var riktigt under isen men nu känns det som att det är på gång igen. Jag är inte alls lika trött, nu sover jag bara någon powernap lite då och då istället för ett par timmar 2 ggr om dagen - det är stora framsteg!

Nästa milstolpe är att komma igång med träningen igen också :-)



Frukost i hingsthagen

Idag var en superhärlig morgon och Gustaf jobbar hemifrån så jag lurade med mig honom bort till hingsthagen så åt vi frukost där. Var hur mysigt som helst och mer "medvetet närvarande" än så får man nog leta efter :-)... Solen dken, fåglar kvittrade och det tog inte lång tid innan grabbarna i princip satt i knät på oss. Är jättemysigt att ha dom nära och nu hoppas jag att avmaskningen och sommarbetet med gott och smarrigt gräs ska få ordning på lill-prinsens hull och tillväxt!






The Gang!

Hingstsläppet igår gick hur bra som helst. Tyvärr började det ösregna så vi fick inga bra bilder... Återkommer om jag hittar några roliga när jag gått igenom de vi lyckades knäppa. Imorse var jag ute och kollade till dom och man kan ju säga att dom blivit rätt tajta... ;-)



Det går framåt...

...sakta men säkert börjar Fille bli en ridhäst. Han behöver fortfarande masss mer styrka och kondition och det är fortfarande några smågrejer jag vill höra med veterinären, men nu är det snart dags för återbesök efter 10 veckors långsam igångsättning och det ska bli spännande att få visa upp honom. Ska även rida för Eva-Karin Oskarsson som är A-tränare i dressyr och som samarbetar med Husabys veterinärer och hjälper till med hur hästar ska tränas för hållbar träning med avseende på deras respektive skador. Detta är något jag tycker är fantastiskt bra och seriöst och det ska bli jätteintressant :-). Hoppas bara att allt är bra med fin-fuxen ♡



May. 17, 2014

Halta Lotta :-(

Idag har det känts väldigt tungt med Ellas skada, typiskt att det kommer precis när sommaren ligger i startgropen... :-(



4-18 mån

Fan. Ella har en gaffelbandskada :-( 4-18 månader konvalescens!! Det var den sommaren det...
Från Hippson: Skador i gaffelbandet tar lång tid att läka, flera månader. Prognosen beror mycket på var i gaffelbandet skadan sitter och omfattningen av skadan. Det finns hästar som återgår till full kapacitet efter en gaffelbandsskada, men det finns också hästar som inte blir helt bra och alltså inte håller för de belastningar som de utsätts för. Det finns olika behandlingar för olika typer av skador i gaffelbandet, men gemensamt är att gaffelbandet tar lång tid att läka och att det läker bättre om hästen får kontrollerad motion - skritt i första hand - och allt eftersom hästens skada läker kan man öka belastningen. Läkningen kontrolleras med hjälp av upprepade ultraljudsundersökningar, med cirka 6-8-veckors mellanrum eller med de intervall veterinären rekommenderar. Prata med din veterinär om din hästs skada, så kan du säkert få mer information. (http://www.hippson.se/fraga-experterna/expert-veterinar/maria_svenning/expertfraga-1947.htm)

Hemma!

Tack för omtanken kompisar, det värmer! Ja, jag är inne på min andra vecka som sjukskriven och ska tillbaka till läkaren på torsdag. Får se vad som händer då. Just idag känner jag mig INTE redo att gå tillbaka med det är ju några dagar kvar. Fick ju en total "melt down" igår vilket ledde till föregående inlägg... Händer inte så mycket här på dagarna. Ligger mest och vilar i soffan med te och en bok, gör några avslappningsövningar. Sover middag och sen vilar jag lite till. Har redan gått upp 2 kg så hoppas jag ska orka mig ut på en joggingtur endera dagen... Rider ju inte heller särskilt "träningsmässigt" utan "åker" mest häst ute i skogen och på grusvägarna för att det är mysigt, så det blir ju ingen direkt fysisk aktivitet för mig. Jaja, det är som det är... Jag försöker iallafall att ta det lugnt och vila lite.



Energitjuveri...

Detta inlägg är tungt så läs inte om ni vill behålla er energi. Detta inlägg är för att jag behöver ösa ur mig skiten så bestämd här om ni vill fortsätta läsa eller helt enkelt strunta i det... Here goes...

Det är en jäkligt marig grej det här med utmattningssyndrom. Ena stunden kan jag känna mig rätt ok för att nästa stund bli toktrött och fullkomligt krascha i soffan. Jag är lite som ett barn, upp som en sol och ner som en pannkaka så det är svårt att planera saker eller kommitta sig till saker. Men det jobbigaste är att nog det faktum att min omgivning inte riktigt förstår hur det är ställt med mig utan kör på som vanligt och tycker nog att jag är lite krånglig och gnällig... Men jag orkar inte ta hand om båda barnen själv en längre stund medan min man går ut och fixar med båten. Sorry alltså men jag kan inte :-(. Och tro mig, jag hade verkligen velat för jag vet hur viktigt det är att båten blir klar så vi kan sälja den..

Jag kan inte heller "stämpla ut" 15:10 när min mamma kommer för att hjälpa mig passa barnen så jag kan gå ut och rida för 15:10 orkar jag kanske inte det. Kanske 16:00 eller 17:12, om jag ens orkar alls idag. Men det betyder inte att jag orkar ta barnen själv utan att jag bara behöver pausa... eller dricka en kopp te på altanen. Jag vet faktiskt inte för allt hänger på hur jag känner mig just då, i det ögonblicket. Det är fullkomligt hjärtskärande för mig att inte orka ta barnen själv nu när det varit långhelg, det får mig att må skit men jag kan bara inte. Jag går på reserven hela tiden och behöver tanka energi! Jag kan inte tanka när en 2,5- och 5-åring vill ha uppmärksamhet, eller kivas, eller behöver bytas på, eller är hungriga, eller slagit sig, eller vill bada, eller hoppa studsmatta, eller pussla. Jag orkar en kort stund men inte flera timmar, så är det just nu. Och mina barn är det viktigaste jag har så hur tror ni att detta känns?! Hur tror ni att detta dåliga samvete hjälper mig att tanka energi så jag kan komma tillbaka?! Jag vet att vi har en "att-göra-lista" som är längre än vintergatan men jag orkar inte. Så då får jag dåligt samvete för det, jag vet att min man behöver mer än en halvtimme eller timme i stöten men tyvärr älskling, jag behöver pausa... Så hur löser vi det här?! Hur blir vi av med alla måsten som behöver fixas för att vi inte ska känna oss stressade när 50% av "personalen" är ute för räkning?? Sälja gården? Inte så lätt när vi inte ens fått ut en fullt användbar båt på annons på en dryg månad?! Hur ska jag kunna tanka så jag är tillbaka på banan igen??



Uteritter is da shit

Jag fullkomligt älskar att rida ut! Så fort Ella får en kompis med sig blir hon genast mycket lugnare också och då är det verkligen alldeles alldeles underbart! Fille litar fullkomligt på Ella så går hon, hänger han på. Även om han blev lite fundersam efter dagens skogstur. Det hade blåst ner massa träd över stigen så vi fick hitta på en ny stig... gick väl sådär och vi kom aldrig runt utan fick vända. Lite trist då en skogstur är som balsam för själen men ojojoj vad Fille bäbisen var tapper!♡ Ella är konstigt nog stencool när det kommer till skogen så hon knallar på utan problem. Hon är lite konstig med vad hon väljer att bli "rädd" för kan man säga ;-)






Lilla Godingen!!

Alltså, det går ju bara inte att stå emot det här lilla charmtrollet ♡. Hur har vi kunnat missa det här med att ha shettis? Är ju ljuvligt :-)



Femåringen ♡

Idag för 5 år sedan föddes en tanig liten skrutt med låånga ben, min fina fina Fille-bus...




Är verkligen helt galet vad fort tiden går men å andra sidan har jag den här skönheten att rida på... ♡



Det händer en del på 5 år ;-)

Toppen92.blogg.se

Vardagslogistik, hästar, renovering och att finna sig själv och

RSS 2.0