Det pratas ju så mycket om hormonstinna, gravida kvinnor och deras humör... Jag hävdar att mitt humör har inte förändrats direkt nämnvärt sedan jag blev på smällen och är ganska säker på att Gustaf faktiskt håller med. MEN det finns en sak som får mig att bli som en eldsprutande drake och det är när mat- och sov klockan inte fungerar som den ska! Inget unikt för graviditeten på något sätt utan sådan har jag alltid varit. Det som gjorde det lite extra komiskt den här gången, dvs med stressigt som fan på jobbet, vetskapen om att jag måste stressa som en tok i stallet , sitta kvar där heeeela kvällen på jobbet utan något att äta sedan lunch etc (dvs en extrem rubbning i matrutinen) var att när jag började känna mig väldigt svag och matt pga ingen mat så pratade jag med Gustaf i telefon (och han höll på att svamla om att han hade pratat med någon som hade sagt si och någon som kanske hade en flismaskin men honom hade han inte pratat med och blablabla) så jag meddelade honom (vänligt men bestämt) att jag var inte ett smack intresserad om vem som sagt vad - utan blev det något el ej?! Varpå GUSTAF blir putt på mig för mitt ointresse... Senare på kvällen hade vi en liknande episod (hade FORTFARANDE inte fått äta) där jag mullrade ifrån och Gustaf blev kinkig... Hupp lixom, vem är det som är hormonkänslig egentligen?! *hahaha*

          

PUSS ÄLSKLING :o)