I och med att jag inte bloggat så mycket senaste året har det inte riktigt framgått vilken prövning 2015 var hästmässigt. Det var ett skadedrabbat och slitigt år där jag slets mellan hopp och förtvivlan mest hela tiden. Finnegans bäckenbensfraktur i januari var ju den största prövningen... Frakturen uppstod av att han fläkt sig och slagit i en bergsknalle, han fick en rejäl fraktur i bäckenet och blev som nybliven 2-åring beordrad till minst 3 månaders boxvila... JAg ska inte sticka under stol med att de 2 första månaderna var HEMSKA!! Finnegan hade så ont att han ibland inte ville resa sig när han låg ner, utan låg i boxen med huvudet i mitt knä och jag storgrät och undrade om jag tagit rätt beslut eller bara var en hemsk djurplågare som utsätta honom för denna smärtan... För att få det att funka med logistik och välbefinnande fick han ha en nattbox och en dagbox, dagboxen blev placerad så han kunde sticka ut huvudet åt 2 hål (varav ena var ut så han kunde känna frisk luft i ansiktet), vi byggde en provisorisk "lösdrift" till Fille så han kunde gå in och ut i stallet, vilket gjorde att han och Finnegan kunde leka grimleken genom boxdörren i stallet OCH på fönstersidan. Att ha Fille där som en lekkompis tror jag gjorde otroligt mycket för Finnegans välbefinnande under denna perioden.
3 månader blev 4,5 månad och den 13 juni var första gången han fick gå ut på en liten gräshage (se eget inlägg på blogggen) och denna fick han gå i ytterligare 3 månader. Sedan kunde vi succesivt börja utöka hagen för att förbereda "vanlig" utevistelse och i början av oktober fick prinsen äntligen gå ut på fullsize hage... Lyckan hos honom den dagen går inte att beskriva på ett vettigt sätt, han sprang inte så mycket men han sprang korta sträckor, stannade och busade lite, åt lite gräs, sprang en liten bit till, busade och åt - mest för att han kunde... Jag bara stod och grät, var så härligt att se honom <3.

 

Efter en vinter på vanlig hage var det en solig aprildag dags för "slutbesiktning" och röntgen och det blev tummen upp!! Allt har läkt fantastiskt bra och inga pålagringar på kringliggande leder eller nåt. Han var helt återställd utan några efterdyningar. Så otroligt härligt!! Jag tog genast beslutet att han får sommaren på sig att stärka och bygga upp sig själv, växa och bara få vara bäbis i och med att han i princip tappade ett år som unghäst... Så sedan april har han fått bara vara och ha det gott i hagen. Det är klart att jag blivit lite avis på alla som ridit in och visat upp sina fina unghästar på 3-års men jag är övertygad om att Finnegan kommer må bättre av detta och vi hinner... :-)

 

Så igår:

 

 

 

 

 

Måste bara visa när han för ett tag sedan lyckades med konststycket att stänga in sig själv i Rosas lilla box - fråga mig inte hur Herr Finurlig lyckades... 😉

Så nu går jag i strejk och skålar Melrose LA-debut på 66,8% istället 👍🏻

Ella har blivit riktigt tjock faktiskt, men hon har vilat i 2,5 vecka nu när jag varit krasslig, hoppas jag orkar göra något med henne imorgon, det behövs verkligen!

Även om alla är nöjda är Finnegan nog den som är gladast, oj vad det värmer mattes hjärta att ha honom ute på gräs igen. Var riktigt jobbigt ett tag och jag var rädd väldigt att förlora honom... Är så glad och tacksam att det verkar gå bra 😘

På lärdomskontot lägger jag in att LB:2 programmet är inget för Ella, bara massa transportsträckor där man hinner  leta "farligheter" och inte koncentrera sig när hon är spänd. Tror ärligt talat att LB:3 passar henne bättre, händer saker hela tiden...

Hon känns rätt fin så jag hyser förhoppningar 😊

Här kommer några bilder från träningen med Fille. Sådana stora event ska ju såklart dokumenteras :-)

 

... varför jag står ut, varför jag tar tid från familj och barn, varför jag fortsätter....

 

           

Jack och resesällskapet 3-åriga Cikoria. Hans nya flickvän ;-). Tyvärr tog resan på Jack och trots sällskap var han jättekass i magen och hade blivit trött. Hoppas ändå han orkar hålla igång, han är ju lite lat resan innan...

 

Då har lillprinsen hunnit bli hela 4 veckor gammal och äntligen börjar han lägga på sig lite och inte bara växa uppåt. Han har accepterat oss och blivit en riktig liten gosegris (till mattes stora glädje) och jag älskar hans uppsyn. Tror verkligen han kan bli en riktigt trevlig häst faktiskt :-). Så ni får stå ut med en bildbomb på sötnöten!!

 

Min lilla rugguggla växer så det knakar, man kan säga att han är liiiite högre bak just nu ;-). Han har hämtat sig bra efter sin földiarré och nu är jag inne på sista sprutan Diarsanyl för denna gången. Fick ju ta ut distriktsveterinären i lördags då han var lite uttorkad men det verkar tack och lov som att det inte var så allvarligt. Det viktigaste var att få stopp på "flödet" och det har vi fått nu, han har hela tiden ätit bra så det känns bra :-)

 

Nu har lillfisen hunnit bli hela 3 veckor gammal och har fått sina 4 första tänder och börjat snatta morsans mat. Han börjar redan byta päls och med det även färg... Är verkligen fascinerande hur fort det går med fölen!!

 

Till mattes stora glädje är han dessutom en riktig liten kelgris nu mer, är fortfarande lite skygg när det blir hastiga rörelser men det kan man ju förstå. Däremot har han accepterat oss och jag har till och med fått ta ett par små tag med borsten, ohlala ;-). Naturligtvis blir det lite bilder...

 

Har ju varit lite tyst här ett tag igen, men tro inte för en sekund att jag inte har tankar som behöver ut - nej, nej, det är snarare tvärtom! Har MASSOR med tankar och idéer som skulle behöva komma ner på pränt men dessvärre lite kasst med tid att sätta mig med det. Jaja, allting hänger ihop i slutändan och en vacker dag kanske jag kan knyta ihop säcken ordentligt och får lagt en bra plan där man hinner allt man vill?! Wishful thinking såklart men drömma går ju ;-)

 

Det som alltid är kärnfrågan är tid, tid att hinna med allt man VILL göra. Men ibland kanske man måste inse att man inte KAN göra allt man VILL göra, iaf inte just NU?! Det är där jag har landat. Jag tycker ju det är superkul och intressant med hästavel ex och jag vill verkligen fortsätta med det. Har dessutom fått möjlighet att låna ett (eller 2) jättefina diplomston från en erkänt bra stostam med många meriterade avkommor och det är ju såklart vääääldigt lockande, och jag VILL verkligen det. Målsättningen är ju såklart att få fram ett fint stoföl som jag kan använda som grund för mitt eget avlande, tillsammans med Melrose efter hon varit ute och meriterat sig i sporten. En rätt bra plan tycker jag. Men... jag har insett ett par saker:

 

1. Ska jag avla så här behöver jag bättre förutsättningar med hagarna. Jag behöver vindskydd/ligghall, hårdgöra och fixa till sommarhagarna så dom är platta och fina igen och inte ser ur som en schweizerost. Detta kostar pengar. Avla kostar pengar. Än så länge har jag inte fått in några pengar på mitt avlande så jag har ingen "avelsbuffert" vilket jag bestämt mig för att ha innan jag börjar. Ganska bra beslut. Men först måste jag se till att gården är anpassad för avlandet och det får bli första projektet.

 

2. Måste fixa så gården blir lättjobbad året runt, mycket av det kräver vad jag rabblat upp i punkt 1. Så prio på haganpassningar, vindskydd och hårdgöra... (SAMT min efterlängtade skrittmaskin som hade underlättat mitt liv ofantligt mycket vinterhalvåret).

 

3. Att ha småbarn och avla är ingen picknick, har därför lovat mig själv att inga fler föl förrän tidigast när Iris blivit 4år. Detta beslut går väldigt bra ihop med ovan nämnda punkter då det säkert kommer ta sin lilla tid att hamna i ett läge där jag är nöjd med hagarna...

 

Jag blir så trött på mig själv där jag springer på i 190 hela tiden och alltid ska vara 2-3 steg längre fram hela tiden. Visst är det bra att planera och ta eftertänksamma beslut, men man får inte glömma av att njuta av det man har. Och jag har en underbar familj, 5 superfina hästar som jag verkligen är stolt över, var och en på sitt sätt och jag bor på en hästgård, något jag alltid drömt om. Why not enjoy it instead?!

 

Ibland är kommentarer överflödiga... ;-)