Selene har nu haft 2 nätter med förvärkar, i natt hade hon det rätt jobbigt stundtals... Hon låg ner åtminstone 4 ggr med stön, stånk och bensprattel och hela tiden hoppas man att "nu är det dags", för att lika snabbt inse att så var inte fallet denna gången heller... Såg redan igår em i hagen att hon var lite annorlunda, hon stod i en helt ny position, med benen (fram kontra bak) brett isär och såg allmänt trött och tagen ut. Hennes kompisar i hagen kom fram en och en med jämna mellanrum för att vad som såg ut "kolla till henne", såg riktigt rart ut... Vi gick en kort promenad innan kvällsfodringen och det verkade hon uppskatta! Man känner sig lite hjälplös när man inte kan göra mer för henne när hon har det jobbigt, har försökt tala om för henne att allt blir bättre om hon pluppar ut fölis och att hon då får sin belöning men det verkar inte bita ;o)... Alla tecken finns där, utom den lilla detaljen med vaxpropp och/eller mjölk och det är ju i princip det vi väntar på just nu... VI har nu vakat i 12 dygn och det börjar onekligen kännas, särskilt efter helgens renoverande. Såklart att man måste kasta in allting i grytan på en gång liksom ;o). Men å andra sidan så "får vi skylla oss själva", vi hade kanske inte behövt ha sådan koll på henne egentligen då vaxpropparna faktiskt inte har kommit, men det är ju samtidigt spännande och jag vågar inte riktigt släppa det heller - kontrollfreak - jag?! *hahaha*

Idag ska vi på vår första föräldraträff, ska bli väldigt intressant att se vad dom har att säga där. Har ju lite förutfattade meningar om sådant där så det återstår att se om jag får vatten på min kvarn ;o). Återkommer med kommentarer efteråt!