Stress är en lurig jävel måste jag säga. Har alltid hävdat att jag har en hög stresströskel och jobbar bra under stress - och båda dessa påståenden är sanna. Vad jag däremot inte har vetat är att jag har ett tak och inte orkar/pallar/klarar av hur mycket som helst. Nu vet jag det, och jag vet också att man ska dra ner på tempot en bra bit innan man slår i! Tack och lov gick bromsen i innan jag fullkomligt splashade men det var nog med minsta möjliga marginal och det jag skrev igår om att det börjar ordna upp sig var nog mer önsketänkande än sant... Vad som är mer sant är att jag är medveten om problemet och gör något åt det, men har i ärlighetens namn ingen aning om hur lång tid det tar att bli människa igen eller i vilken ände jag ska börja?! Just nu vill jag bara vara ensam och sova/vila/äta. Skalman-syndromet kickar i och primär-behoven gör sig påminda. Min högsta önskan just nu är att åka på SPA ett par dagar och det hade kännt som en högvinst... men jag undrar om det ens är genomförbart..?! Hur gör man annars för att hitta tillbaka till sig själv?! Var börjar man bena ut?!
Har ju varit lite tyst här ett tag igen, men tro inte för en sekund att jag inte har tankar som behöver ut - nej, nej, det är snarare tvärtom! Har MASSOR med tankar och idéer som skulle behöva komma ner på pränt men dessvärre lite kasst med tid att sätta mig med det. Jaja, allting hänger ihop i slutändan och en vacker dag kanske jag kan knyta ihop säcken ordentligt och får lagt en bra plan där man hinner allt man vill?! Wishful thinking såklart men drömma går ju ;-)
Det som alltid är kärnfrågan är tid, tid att hinna med allt man VILL göra. Men ibland kanske man måste inse att man inte KAN göra allt man VILL göra, iaf inte just NU?! Det är där jag har landat. Jag tycker ju det är superkul och intressant med hästavel ex och jag vill verkligen fortsätta med det. Har dessutom fått möjlighet att låna ett (eller 2) jättefina diplomston från en erkänt bra stostam med många meriterade avkommor och det är ju såklart vääääldigt lockande, och jag VILL verkligen det. Målsättningen är ju såklart att få fram ett fint stoföl som jag kan använda som grund för mitt eget avlande, tillsammans med Melrose efter hon varit ute och meriterat sig i sporten. En rätt bra plan tycker jag. Men... jag har insett ett par saker:
1. Ska jag avla så här behöver jag bättre förutsättningar med hagarna. Jag behöver vindskydd/ligghall, hårdgöra och fixa till sommarhagarna så dom är platta och fina igen och inte ser ur som en schweizerost. Detta kostar pengar. Avla kostar pengar. Än så länge har jag inte fått in några pengar på mitt avlande så jag har ingen "avelsbuffert" vilket jag bestämt mig för att ha innan jag börjar. Ganska bra beslut. Men först måste jag se till att gården är anpassad för avlandet och det får bli första projektet.
2. Måste fixa så gården blir lättjobbad året runt, mycket av det kräver vad jag rabblat upp i punkt 1. Så prio på haganpassningar, vindskydd och hårdgöra... (SAMT min efterlängtade skrittmaskin som hade underlättat mitt liv ofantligt mycket vinterhalvåret).
3. Att ha småbarn och avla är ingen picknick, har därför lovat mig själv att inga fler föl förrän tidigast när Iris blivit 4år. Detta beslut går väldigt bra ihop med ovan nämnda punkter då det säkert kommer ta sin lilla tid att hamna i ett läge där jag är nöjd med hagarna...
Jag blir så trött på mig själv där jag springer på i 190 hela tiden och alltid ska vara 2-3 steg längre fram hela tiden. Visst är det bra att planera och ta eftertänksamma beslut, men man får inte glömma av att njuta av det man har. Och jag har en underbar familj, 5 superfina hästar som jag verkligen är stolt över, var och en på sitt sätt och jag bor på en hästgård, något jag alltid drömt om. Why not enjoy it instead?!
Så nu ska jag sätta mig ner och göra en kalkyl för ovan nämnda kalas och göra en plan för det. Skrittmaskinen måste ha tak så det blir ju genast dyrare men annars är det ingen vits för mig med tanke på att jag behöver avlasta vintertid. Bilden ovan är rätt käck och hade passat bra in här hos oss ex... Känns såklart tråkigt att jag bestämt mig för att inte skaffa fler föl de närmsta åren men det känns bra också. Dags att stänga lite projekt innan man börjar med nya :-)
Sist när jag var hos coachen frågade han mig: -"Vad vill Jennie?"
Ja, jösses... Vad vill Jennie egentligen?! Det är en väldigt bra fråga som kan appliceras inom en uppsjö av olika kategorier och frågeställningar av mer eller mindre filosofisk karaktär, men ikväll tänkte jag skala ner den till ridning i allmänhet och tävling i synnerhet...
Det som är min absoluta viktigaste avsikt med ridningen är att LÄRA MIG DET. Rätt och slätt. Ridning är inget man lär sig på ett par år och sedan kan man allt, åh nej. Ridning är snarare något man TROR sig att man kan efter ett par år men ju fler år man fortsätter desto större insikt får man i hur lite av den ädla sporten man faktiskt behärskar. Det är en mycket märklig utveckling och väldigt olika många andra idrotter jag har sysslat med (Å andra sidan har jag aldrig riktigt brunnit för någon annan idrott som jag gör för ridningen, kanske hade jag kommit till en liknande insikt då)?! Det har alltid varit viktigast för mig att träna och hitta nya "aha-upplevelser" i ridningen och på den vägen komma till ett stadie där jag kan uppleva att jag faktiskt dansar med hästen, att vi är ett och jobbar tillsammans mot samma mål... Är inte riktigt där än.
Har egentligen aldrig känt att jag behöver ge mig ut och tävla för att nå denna symbios eller ens för att hitta motivation för att jobba efter det, snarare har jag upplevt tävlandet lite tvärtom men det har ju att göra med min prestationsångest och inget annat. För det kan jag erkänna att jag har, dock i lite mindre omfång nu än tidigare (läs, mindre efter mötena med coachen). Självklart är det fantastiskt att dra hem den där blågula rosetten och veta att "idag var vi BÄST" men samtidigt är det ytterst sällan jag har haft mina bästa ridpass på tävlingsbanan och det är inte där jag får den största kicken... Så behöver man ens tävla?! Det finns ju massor av sätt, jag vet personer som behöver tävlingarna för att det ska vara kul med ridningen, eller som har en superhäst som förmodligen hade sopat banan i de flesta starter men en ryttare som inte vill tävla alls, ryttare som lånar hästar, hästar som lånar piloter - ja, det finns förmodligen lika många varianter som det finns hästar, ryttare, medryttare etc och självklart får var och en bli salig på sitt. Är bara intressant att förstå hur andra tänker när man själv har såsat in på ett spår... Eller rättare sagt, försöker såsa in på ett spår ;-). Så vad vill Jennie..?!
För att skoja till det ytterligare så har jag ju 4 hästar och det blir ju lika många olika alternativ på vad jag vill. Och vad jag hinner. Är ju inte bara Jennie längre, finns ju 3 personer till i min familj som ska få plats... Men för att grotta ner det med hästarna så är det ju trots allt Ella som blir först ut. Vi är på gång, det går framåt och är för det mesta himla kul just nu. Med Ella vill jag hitta harmoni i ridningen och jobba tillsammans, även om det är svårt och tuff träning. Just nu är det lite svårt. Vi kan in emellan ha kanonpass där vi i det närmaste dansar, sedan kan vi ha pass som idag där vi trampar varandra på tårna... i otakt... och trillar... Ok, ska inte ställa för höga krav på mig själv efter 3 dagar med mage i olag men det hade ju varit kul att dansa jämnt! För att ta in tävlingsaspekten så har vi 2 tävlingar nästa vecka. Vi ger oss ut för att kolla av hur vi ligger till och för att öva på att tävla, det var ett tag sedan sist. Efter dom 2 starterna ska jag utvärdera vad jag vill. Just nu vill jag bara testa och se. Jag VET att det är tuffare klass än vad vi någonsin startat och just nu är vi inne i en kämpa-fas i träningen. Har inte riktigt jobbat upp styrkan och kondisen vi behöver, men tänker att 2 snabba starter är rätt bra. Sedan kan vi träna vidare inför sommarens eventuella starter, kanske kommer jag fram till att vi inte alls är tävlingstaggade i år utan "bara" vill träna?! Kanske är vi supertaggade och vill ut så mycket det går?! Det får ge sig helt enkelt men det känns som en bra plan med henne.
Resterande 3 rackare ligger just nu på is, Mels av uppenbara anledningar. Jack och Fille för att jag precis börjat damma av dom och sätta igång. Ska fundera lite till på planen för dom och återkommer i ämnet ;-)
Jag har åkt på magsjuka, är vaaaansinnigt synd om mig!! Detta måste ju ändå vara djävulens påfund?! Har varit hur kass som helst och totalt däckad och när man är som mest låg försöker man leta efter ljusglimtar och ställer sig på vågen... En viktminskning kan ju pigga upp mitt i allt elände - men inte ens det fick jag!! Istället har jag gått upp 1 kg?! Hur är det ens möjligt efter 2 dagar av "utgifter"?! Men värst av allt är ändå att stackars lilla Iris också åkt på det :-( å vad det gör ont i hjärtat att se lilltjejen så krasslig!! Fattar inte varför hon åker på allt som kommer in i detta huset?
Sitter i färjekö till Björköfärjan, avfärd om 5 min. Därefter är det 6 min färjetur till Björkö, 150 m bilfärd till parkeringen och sedan dags för nästa färja, destination Grötö. Undra om jag får se Mia denna gång?! Hon kanske är ute och rastar sin hund i kylan ;-)Är faktiskt lite nervös idag, har nog rätt stora förhoppningar på dagens session med tanke på första besöket... Samtidigt vet jag att vi idag kommer hamna på mina föräldrars skilsmässa och det var ingen 'Walk in the park' direkt... Förstår ju att det måste ut men vill helst lägga locket på det kapitlet i min biografi! En sak som är rätt märklig när man åker ut här, man är verkligen en 'utböling'. Öborna stirrar verkligen på en, tänker väl att man är en sån där psykpatient till Frank ;-). Men det får man väl bjuda på då. Blir det samma effekt som förra gången får dom stirra hur mycket dom vill ;-)OHoy!
Funderar ibland över hur härligt det hade varit om man hade varit "hemmafru" ('rätt ord är nog mer stallfru men man kan ju låtsas *s)! Jag hade mycket väl kunnat tänka mig ta hand om hushållet, hämta och lämna barnen och ha middagen på bordet när Gustaf kommer hem - om det också innebar att jag kunde rida på dagarna. Tänk vilken lyx att hinna med alla hästarna och stallet dagtid och vara klar när familjen kommer hem på em!! Tyvärr är det lite dåligt med bidraget till hushållskassan i så fall och det behövs ju om man ska kunna hålla sig med hästarna... Men drömma går ju! Frågan är om man hade varit nöjd? Hade man fått tillräckligt med mental utmaning eller är det så att man behöver ett "riktigt" jobb för att inte såsa igen i skallen?
Jag fick mail från min mentala coach som uppföljning från vårt möte och det stod bland annat -"Ju bättre du mår, desto lättare är det att se vad som är viktigast i din utveckling. Att förverkliga dig själv, ditt liv och dina drömmar"... Visst är det en vacker tanke, att förverkliga sina drömmar?! För det första måste man veta vad det är, och jag är inte där ännu. Det jag vet är att sedan jag var hos coachen har en tanke planterat sig i mitt medvetande, en tanke om att jobba med hästar (såklart) men mer än så vill jag inte säga här och nu. Men visst är det lite konstigt, jag kan verkligen inte säga varifrån det kommer men tankarna finns här. Tyvärr kräver dom drömmarna en större gård, eller iaf mer mark, vilket i sin tur kräver pengar/investering och det har jag ju inte... Hmmm... Jaja, det är bara ett litet frö ännu. Vet inte om det hänger ihop med att jag är frustrerad på jobbet eller vad det är men vi får se var det landar. En vacker dag kanske?!
Har lite drygt 2,5 vecka till mitt nästa möte med coachen, blir spännande att se vart det tar mig i min mentala utveckling :-)
Igår var märkligt, läskigt, fascinerande och givande... Min mentala coach Frank var fantastisk! Helt sjukt egentligen men han läste mig verkligen som en öppen bok och han lyckades beskriva mina hästars personligheter I MINSTA DETALJ!!! Han djupdök i händelser som jag knappt kom ihåg men som uppenbarligen har påverkat mig maximalt. Hade 2 stora genombrott (eller vad man ska kalla det) och när jag lämnade mottagningen var det på betydligt lättare fötter än när jag kom dit... Märkligt... men vansinnigt nyttigt och jag tror det här kommer bli hur bra som helst. Målet är att stärka min självkänsla och rensa bort alla negativa tankar. Fine by me!
Idag däremot har jag mått fördjävligt, vaknade 06:30 med sprängande huvudvärk, var illamående och hade sjukt ont i skuldrorna. Fick i mig värktabletter och somnade om till kvart i 10 och sedan dess har jag sovit ytterligare 2 ggr. Inser ju såklart att det har ett samband med allt som hände igår och att det är spänningar som släpper men fy alltså! Allteftersom eftermiddagen löpt på har jag däremot blivit bättre och piggare och när jag vid 20-tiden gick ut för att mocka stod jag och visslade glatt... Det här SKA bli bra en gång för alla!!
Är framme vid huset men det är låst och ingen här... Hoppas han kommer snart för det är rätt kalla vindar här ute i Skärgården. Måste erkänna att jag är lite nervös, när jag bokade tiden var jag helt på det klara vad jag ville prata om, men nu när jag är här vet jag inte alls...? Jaja, det ger väl sig. Hoppas jag?!
Sitter på färjan ut till Grötö för första träffen med min ev blivande mentala coach? Ska bli ett väldigt intressant möte och jag hoppas på bra saker att ta med mig... Lovar att återkomma i ämnet!
Min älskad son är ju inne i en period när han är väldigt rädd för monster... Var kanske inte jättesmart av mig att lägga ansiktsmask innan han hade somnat kanske... ;-)
Som tur var gick hans rädsla för mig över rätt snabbt (tack och lov) och han började fota istället...
Ok, här kommer ett inlägg om lördagens upplevelser i samband med föredraget om mental träning. Får redan nu varna för att det är rätt flummigt och blir nog rätt "djupt" men man kan ju alltid välja att sluta läsa...
Vad jag förväntade mig var en föreläsning om mental träning med intriktning på träning och tävling med hästarna (det var ju trots allt ridsportförbundet i Gbg som anordnade det). Var inställd på en massa tankvärda tips och trix som man aldrig kan höra om för många gånger... TJI.FICK.JAG!! Föreläsaren hette Frank Vitai och han arbetar som terapeut och mental coach, är bl a coach åt Jesper Parnevik, Minna Telde och ett gäng elitspelare i hockey som jag inte minns namnet på. Hans grej är energier och att läsa människor - jag skojar inte om jag säger att han ser rakt igenom dig, vilket vi blev förvånade över genom ett par exempel som han gjorde med ett par av åhörarna. Han var också VÄLDIGT intensiv och jag skojar inte men jag lovar att han såg rakt igenom varenda en av oss som var där... Läskigt och flummigt, men också intensivt och intressant. Han föreläste mer om livsfilosofier i allmänhet och hade någon buddistisk inriktning (som jag tolkade det iaf) i synnerhet. Han pratade mycket om att hitta balans i livet och skala bort störande kringmoment, rationalisera bort gamla tankar och fatta alla beslut från hjärtat. Tankar är oftast kritiska och det är lätt att analysera sönder saker. Han hävdar också att allting handlar om prioriteringar och val - det är hur man prioriterar som är nyckeln till att hitta balans i livet - kan tyckas självklart när jag skriver det här och nu men det är inte alltid så självklart när man står inför sina beslut, stora som små... Han hoppade mycket mellan de ämnen han pratade om beroende på hur "energierna är i rummet" och han vandrade mycket fram och tillbaka (först trodde jag det var en omedveten grej men nu vet jag att det var i allra högsta grad medvetet - han ville förmodligen att vi skulle ta till oss informationen från båda hjärnhalvorna för att processa helheten)... Det han ville få fram var egentligen rätt enkelt:
Prioriteringar och val....
Jag satt längst fram i mitten av föreläsningsrummet så han var väldigt nära hela tiden, och det är den enda förklaring jag har till det som hände mig under resten av lördagen - att han på något konstigt sätt lyckades påverka mig på något plan med någon energi - jag vet faktiskt inte. Men jag fick världens tokbryt, en fullständig mental break down den dagen... Det började med att jag fick en insikt ang Ella på hemvägen, i bilen när jag pratade med Gustaf. Jag har varit inne på det tidigare men nu blev det solklart att väldigt många av de problem jag har med Ellas humör och tramseri är mitt eget fel, det är jag som sätter spänningar i henne genom att inte lita på henne. I och med att jag förutsätter att hon ska explodera så gör hon det... Jag rider på ett sätt där jag är "beredd" på att hon ska dumma sig så självklart gör hon det, vad är hönan och vad är ägget?! Hade hon exploderat om jag ridit "vanligt"?! Det är väldigt krångligt. Hur återställer man ett skadat förtroende? Hade det varit en pojkvän jag inte litade på hade jag dumpat honom... Men jag varken kan eller vill göra mig av med Ella så nu är det nytt blad som gäller och den igångsättning vi gör nu är helt och hållet från scratch! Kan gå in på detta hur mycket som helst (och kommer garanterat återkomma till det många gånger under våren) men just nu lämnar jag det därhän annars kommer detta inlägg aldrig ta slut...
Väl hemma berättade jag mer detaljerat om hela föreläsningen för Gustaf, vi tog några "familjebeslut" och sedan var det rätt lugnt. Ju längre tiden gick under dagen desto mer "manglad" kände jag mig, lite som när man fått en rejäl massage och jag pendlade med att vara helt snurrig av tankar till helt tom i skallen. Hur märkligt som helst! Det slutar med att jag sitter och bölar utan att egentligen fatta varför. Jag som skulle iväg och träna med Mels och allt, fanns inte en chans att jag skulle kunna tillgodogöra mig en träning, hade inte ens på en hästrygg att göra helt ärligt. Så jag åkte utan häst för att prata igenom med min tränare hur vi ska göra med Ella och hennes uppstart. Förklarade allt och inget kring min ridning, inställning till ridning, inställning till Ella, tankar, Ella vs Melrose osv osv. Det var verkligen superbra!!! Tycker jag iaf och jag hoppas att min tränare gör det också. När jag åkte därifrån kände jag hur spänningen jag har i skuldrorna lättade - helt sjukt!! Nu känns det riktigt bra Ella-mässigt! Har också bestämt mig för att låna ut Mels när fölis är avvand. Jag har verkligen inte tid med 3 hästar igång och hon behöver ha en ryttare som satsar på henne, Jill lovade hjälpa till att hitta någon riktigt bra som hon tränar då hon verkligen tror på Mels - så det känns jättebra med den planen också!
Jag har däremot en del frågetecken kvar, han startade ett par saker i huvudet på mig som jag inte kan rensa bort på egen hand, jag måste förstå hur och varför först, så jag har helt enkelt bokat upp en tid med honom för att få hjälp med detta. Han får helt enkelt avsluta vad han startat... ;-) Ska bli väldigt intressant att se vad en timmas enskilt samtal kan göra med tanke på vad 3 tim i en föreläsningssal startade!! Så sorry god vänner - det blir ytterligare en cliffhanger... ;-)
Det är märkligt vad saker och ting rasslar på när man har "missat" att blogga på ett par dagar ;-)!! Har ju massor att skriva om men får försöka att ta det i kronologisk ordning....
I lördags var jag ju på föreläsning om mental träning och JISSES, det var en omtumlande och annorlunda upplevelse som jag får ta i ett eget inlägg! Kortfattad resumé är att det var inte alls den fokusen jag hade förväntat mig på just mental träning men det var otroligt intressant ändå. Jag har till följd av detta gjort fått flera poletter trilla ner gällande olika grejer, ex häst, jag och lite annat... Får helt enkelt bli en cliffhanger här...
I söndags blev jag moster till söta lilla Simon då min syster fick bebis 15 dagar före BF. Allt gick bra och nu har vi alltså fått familjen utökad med ännu en stilig kille!! Tänk vad skoj barnen ska ha nästa jul ex, när dom är 3 små huliganer som härjar runt... *hujedamig*... ;-)
I tisdags var det jobbpremiär för mig efter 1 år som mammaledig på heltid. Kommer iofs "bara" jobba 50% varav 2 dagar på kontoret men det är ändå ett rätt stort steg att ta. Tror det kommer bli jättebra att få göra lita annat och jag känner redan hur mycket lättare det är på mina "hemmadagar", jag uppskattar det på ett helt annat sätt och det är vad jag hoppades. Tycker jag har varit rätt gnällig och trist ett tag så det är skönt att den känslan försvunnit!! Men hoppla vad det har hänt grejer med organisationen när jag varit borta!! Kommer ta ett litet tag att sätta sig in i allt för just nu är det rätt snurrigt måste jag säga. Känns inte som att allt är jättebra, ex har jag min närmsta chef lokaliserad i Kina - vilket medför lite pusslande om man ska få till kommunikationen... 9:30-10:00 går sista bussen från kontret i Kina och då slutar min chef. På ett sätt är det bra för det ger mig en ytterligare en ursäkt vara på jobbet i ottan! Jaja, vi får se var det landar... Jobb även onsdagen och det var en riktigt intressant dag som gav mig och en jobbarkompis en riktigt spännande utmaning ;-). Kul att det händer lite annat och att få börja starta igång hjärnan från viloläge men oj vad man är seg i skallen!!! Kommer onekligen ta ett tag innan man är tillbaka på hugget igen.
Idag är det torsdag och jag har varit och träffat lilla Simon, och han var sannerligen liten!! Men oj sicken liten raring... Snutt! Nu väntar jag på att min käre make ska komma hem så jag får motionerat lite häst innan det blir alldeles för kallt och mörkt. Vad ska det vara bra för?! Är väl lika bra det blir vår på riktigt?! ;-)
Idag har jag varit inne på jobbet ett par timmar. Ska ju börja jobba halvtid i januari så har startat upp system och accesser så det bara är att köra på när jag börjar. Är rätt skönt att komma in och få fokusera på annat lite även om man saknar dom små rackarungarna nu... Är nog nyttigt på ett sätt och det är definitivt nyttigt för min käre make att känna på hur det är att vara 2-barnsfar 'på riktigt' ;-)... Har nu varit hemifrån 8 tim totalt (har uträttat ett par ärenden också) och Gustaf är helt slut!! Haha, kan inte låta bli att tycka att det är rätt komiskt. Nu kanske han börjar förstå att föräldraledighet är inget man glassar sig igenom ;-). Jaja, han får iaf lite belöning...
Blev utmanad av Sara för en evighet sedan att svara på nedan frågor, har tagit sin lilla tid men bättre sent än aldrig ;o)
1) Vad hetter er första kärlek? Katt: Stackars Sisso som fick stå ut med mig när jag var liten! Jag klädde henne i dockkläder och körde runt i min dockvagn, badade i allt som antar en flytande form och finns i ett badrum... Men enligt mamma sov hon ganska ofta hos mig ändå...?! Hund: Tuffi, en urgullig liten blandras med bl a västgötaspets. Åh vad jag tyckte om den hunden!!! Häst: New Forest-ponnyn Lady. En foderhäst som jag och en kompis hade. Genomsnäll skimmeldam som helt ofrivilligt och omedvetet krossade mitt hjärta när vi lämnade tillbaka henne. Köpte min första egna ponny efter henne - Jilly, son blev min andra stora häst-kärlek.... Kille: Martin Nyström, sommaren mellan 5:an och 6:an
2) Om ni skall välja en låt från er mellanstadietid, vilken är det då? Länka gärna till y.t! Oj vad svårt!! Efter mycket klurande får det bli Madonnas "True Blue" från skivan med samma namn. Vi spelade bl a den med vårt band (där jag spelade komp gitarr och körade, detta var i 4:an och 5:an), jag vet att vi valde att spela den på en musik-happening på skolan där alla band på skolan körde varsin låt. (mitt livs enda konsertuppträdande för övrigt).. Hahaha, vi var grymt coola...
3) Vad gör er som mest arg?
Finns ganska mycket om jag ska vara ärlig men något av det värsta är när folk ger sig på barn och djur... Det gör mig totalt skogstokig och får mig tycka dödsstraff är alldeles lindrigt straff...
4) Om ni bara fick äta en sak resten av livet, vad skulle det vara?
Svååååår fråga!! Spontant vill jag säga after eight - men inser ju att det inte är så bra att leva på ;o)... Så mitt "smarta" svar blir Thaibuffén på Amazing Thai... Hehe...
5) Vart gick er senaste resa, visa bild!
Mycket tragiskt att inse att vår senaste resa gick till Thailand 2007 - helt klart dags att komma iväg igen!! Så tragiskt att jag inte ens vet var vi har bilderna!!
6) Om du fick skapa ett eget tv-program, vad skulle det handla om och vad skulle det heta?
Har alltid varit svag för reserprogram så det hade varit kul. Med tanke på att man nu har 2 barn kanske med vinklingen att resa med småbarn?! Låter kanske trist men jag har verkligen INGEN aning annars. Vad det ska heta vettisjutton faktiskt...
7) Vilken är din favoritbok - och varför?
Flickan från ovan av Alice Sebold. Läste den när den kom och den var så sorglig men ändå varm, tragisk men ända positiv... Det är verkligen en bok som trollbundit mig! MYCKET besviken på filmen som gjordes dock... Den gjorde inte alls boken rättvisa som jag upplevde den!
8) Vilken är din mest skämmiga last?
Har egentligen bara 3 laster = cocacola, after eight och fredags-Tacos - och jag skäms inte för någon ;o)
9) Vilken låt får dig alltid att vilja dansa? Culture Club "Karma Chameleon"!!!!! Har ALLTID älskat den låten ;o). Senast den "worked its magic" var i förra veckan ute i stallet, stod och packade hö när den kom på radion... då blev det disco... hahaha! Men det finns många fler såklart!
10) Om du fick välja ett yrke fritt i hela världen att jobba med, vilket är det då?
Det går verkligen inte alls ihop med hästeriet eller familjen men resejournalist hade varit nice... Beridare med massa härliga hästar hade ju också varit kul ;o). 11) Könskvotering - bra eller anus?
Tycker mest det är sorgligt att det ska behöva finnas överhuvudtaget! Rätt person på rätt plats oavsett om det är en man eller kvinna ska vara en självklarhet... Men jag tycker å andra sidan att det ska vara lika lön för lika arbete också så jag är ju ute och cyklar helt... ;o)
En sak som är ett ständigt problem när man är småbarnsförälder är att hinna med allt, vardagslogistiken blir ju onekligen en utmaning. Något som alltid tycks dra det kortaste strået är städning. Tråkiga saker är alltid lätt att prioritera bort av någon anledning?! Tyvärr blir det mest att man gör sig själv en björntjänst då det är vansinnigt frustrerande att gå hemma i ett ostädat och rörigt hem hela dagarna. Har ju tidigare nämnt att måndagar har blivit något av en städdag och det är inte särskilt roligt, myser hellre med Iris än städar och röjer. Därför har jag infört en REGEL här hemma! Detta för att undvika att det rasar ihop och regeln är att man plockar bort efter sig direkt, på så vis blir det aldrig lika rörigt och det blir ändå rättvist - den som drar fram något plockar bort efter sig (så slipper frustration byggas upp hos den andra parten som slipper plocka bort efter någon annan). Käckt va?! Ganska lätt också kan tyckas... eller....?! Min käre make tyckte detta var en bra idé, är ju inte särskilt kul för honom att få skäll av frustrerad fru titt som tätt, lika lite som det är kul för frun att bli en tjatkärring ;o)... Så hur har det gått? Låt oss studera bevisen, dvs foton jag tog här hemma igår (läs tis):
Riskokare från lördagens lunch som Gustaf lagade, jag fick diska innanmätet igår då det var risrester och det luktar inte hallon efter någon dag... Kaffekannan med sump, datormus och godis (för övrigt inte särskilt barnvänligt för 2,5-åring) från makens teoriplugg på söndagen. Öppnad post inkl tomma kuvert från fredagen... Kan ni tänka er att dessa prylar mirakulöst har en förmåga att försvinna av sig självt - helt utan inverkan från personen som drog fram det?! Måste vara skönt att ha en liten hustomte som städar efter en, undra var man får tag på sådana?! ;o)
I fredags kom Gustaf hem från tjänsteresa, väskorna packades upp i helgen och har sedan dess stått parkerade i vår hall (tillsammans med 2 balar toapapper som inhandlades i helgen)... I ärlighetens namn hänger ett träns jag köpte på mässan och ska smörja in på ett garderobshandtag - men det är skillnad på saker man själv är skyldig till kan jag tycka. Något säger mig att alla dessa saker kommer försvinna under dagen då jag stört mig på det tillräckligt länge nu...
Godispåse som tömdes FÖRRA helgen... Den här ligger kvar av princip då jag undrar hur länge den kan bli kvar om inte jag slänger den?! I och med detta inlägg borde det inte dröja särskilt länge??
I söndags hällde Albin ut dekorationssand på golvet som min älskade make dammsög upp - tusen tack!! Undra när dammsugaren flyttas tillbaka till sitt skåp så den inte är ivägen?! Är ju ändå onsdag idag... ;o)
I söndags vattnade far & dotter blommorna här hemma (vilket är kanon för jag är usel med våra växter inomhus). Vattenkannan bor i skåpet under diskbänken, dvs ungefär 1 meter snett ned åt höger i bild... Dit flög den på något mystiskt sätt efter denna bilden togs ;o). Visst, kan erkänna att detta är ingen stor grej men ett par saker på fel ställe gör det ganska rörigt rätt fort...
Det ska sägas 2 saker i samband med detta. Jag älskar min kära make! Han är väl medveten om att han emellanåt blir uthängd på bloggen och det är ok. Jag vet att han inte gör detta med vilje men det är ändå ett stort problem för mig som går hemma med barnen hela dagarna och som man inte tänker på när man inte är mitt i det själv (för övrigt otroligt fascinerande hur ens "utmaningar på arbetsplatsen" förändras som föräldraledig och absolut något som får avhandlas i ett senare inlägg). Det ska också sägas att jag inte på något sätt är felfri själv, jag är också skyldig till ett par grejer här och var MEN - det är skillnad på att städa bort efter sig själv och behöva städa efter någon annan. Faktiskt...
Idag är det tredje dagen jag är hemma själv med barnen, Gustaf började jobba i måndags och lämnade mig själv åt mitt öde... ;o) Hittills har det gått rätt bra faktiskt, hade låte svårt att tajma båda till att sova middag i måndags och jag var vråltrött själv men till slut somnade hela gänget. Tisdagen gick riktigt bra, allt flöt på bra hela dagen och vi tajmade både lunch och middagslur perfekt! Idag har vi varit på BVC, Iris skulle vägas och mätas (52cm, 3910g) och jag var jättenöjd med båda barnen som hjälpte mig att reda ut logistiken så denna utflykten blev ett lyckat event. Lite ofas med mat blev vi men middagsluren kom lägligt ändå. Tyvärr blev det inget sova för mig då mamma och mormor kom och hälsade på, istället blev det fika med semla och trevligt sällskap och det ska man ju inte klaga på heller. Det tråkiga är bara att minsta spontanitet ställer till de planer man hade och min plan var att sätta igång Ella och Mels idag (vill hinna få igång dom ordentligt så vi kan vara med på nästa träningshelg för Jill i mars). Men med fika och barnfix kom jag inte ut i tid. Hann inget med hästarna eller packa hö utan bara mocka 3 boxar innan Iris behövde mig igen och sedan skulle mamma och mormor åka... Jäkligt trist men inte så mycket att göra, får hoppas att inte Gustaf blir allt för sen idag så jag hinner rasta djuren ikväll istället. Hade bara varit så skönt att få fixat detta mitt på dagen i dagsljus :o(...
Inser ju att vardagslogistiken blir en rejäl utmaning med alla barn och djur men det borde ju gå på något sätt?! Jaja, framtiden får utvisa - än så länge kan jag ju inte rida ändå men det är ju förhoppningsvis inte så länge kvar...
Här kommer dagens Iris, min lilla monster-bebis ;o)
När man varit hemma och legat i soffan mest hela tiden har man en hel del tid att fundera över saker och ting. Såklart har jag fördrivit tiden med detta också och har kommit fram till ett par grejer:
1. Jag har förlossningsnojja BIG TIME, får ta upp det på nästa MVC-besök. Är ju "bara" 10 veckor kvar till leveransdatum och ska man hinna bearbeta allt är det nog dags att börja...
2. Vi har gjort jäkligt mycket på gården sedan vi köpte den - även om det inte alltid känns så!
3. Dags att göra ett ryck med att stänga oavslutade småprojekt (helgen är vikt åt detta)!
4. Det är även dags att göra ett ryck på ovanvåningen. Prio 1 är att stänga alla hål för mössen har börjat flytta in igen och jag blir verkligen skogstokig när jag hittar musbajs här och var. Detta är vårt hem för sjutton!! Sedan ska vi göra klart väggarna och vi funderar på att anlita ett par polacker som jobbar hos vår kompis för att sätta och måla taket, plus sätta golvet + kvistlacka och grundmåla det. "Finmålningen" vill jag faktiskt göra själv.
5. Om en vecka flyttar Ella och det är väldigt blandade känslor jag har kring detta. För Ella och min "arbetsbelastning" och mitt dåliga samvete är det tveklöst en kanonlösning, men det känns väldigt konstigt att inte ha henne hemma... Misstänker att jag kommer vara nöjd i januari när jag är stor som ett hus och snön ligger tjock ;-)
I vanlig ordning hinner jag inte riktigt med att uppdatera bloggen, jag vet att mamma väntar på bilder från älgen vi hade på tomten – det kommer så småningom!! Men jag kan ju berätta storyn nu. Var ganska lustigt, jag var på jobbet och pratade med mamma i telefon, mamma hade hämtat Albin på dagis. När vi pratade hörde jag hur Albin i bakgrunden sa:
’-” Kossa mormor, kossa. Kom!!”…
Mamma undrade ju såklart vad det var och gick med ut till vardagsrummet, Albin pekade ut på en stor älgtjur som stod i trädgården och sa –”Titta mormor, kossa”… Hahaha, gulliga unge!! Tydligen var älgtjuren (en 6-taggare) kvar bra länge och mamma fick tagit en massa bilder på den som hon nu vill få se. Det kommer!! Vilken dag som helst…
Annars är här fullt ös i vanlig ordning. Det är ett helvete att hinna med allt rent ut sagt. Min heltid har utvecklats till att inkludera ett deltidsvikariat för min kollega som vickar för min chef som slutat så nu ligger jag på 180% tjänst, men kan ni tänka er – jag får bara betalt för 100%... Surprise, surprise! Utöver detta så ska jag hinna med att umgås med son och make, sköta hushåll och hästar – och som grädde på moset har vi ju en ovanvåning som är under renovering… Hmm… Finn fem fel liksom! Det som är extra surt i denna ekvation är det faktum att jag inte kan rida längre då jag känner av fogarna och vill inte riskera något, så jag gör bara det ”tråkiga” hästjobbet samtidigt som jag stressar över att hästarna inte blir rastade som sig bör. Hon som lovat hjälpa mig med Ella har inte kommit igång ännu och jag hoppas verkligen hon kan börja snart. Även om det känns hemskt att säga så har det på sätt och vis varit tur att Mels varit konvalecent för just nu har jag inte ingen pilot till henne heller… Hon ska iofs börja sättas igång till helgen så nu måste jag komma på en lösning. Har hört lite med en kompis som ev kan hjälpa mig 2 dagar i veckan vilket hade varit GULD!!! Får ju så sabla ont när jag GÅR pga fogarna (för fort eller mycket) så jag kan inte annat än att tömköra alt longera på volt vilket inte är optimalt för någon av damerna i längden. Det plus löshoppning gör att jag kan fixa 2 dagar själv, stackars Gustaf fick ta en promenad med Ella igår för att hon skulle få lite variation… Han är tapper, men å andra sidan hade jag gärna bytt – jag kan fixa mina hästpromenader om han tar graviditeten… ;-)
Idag känns det inte riktigt lika motigt att jag inte får rida för regnet öser ner och roligare saker finns ju ;o). Just nu har jag lite gett upp det här med ridning, hästarna har fått paus helt enkelt och jag försöker klura ut hur jag ska lägga upp allt... Det blir ju en del planerande med att få logistiken att fungera när man har samlat på sig hästar. Just nu är jag mest sur att vi inte betäckte Melrose i våras som vi hade tänkt, det hade gett mig en "godkänd" anledning att ställa av henne nu även om det hade varit lite tidigt. Men nu är det inte så, och jag tänkte ta en lugn vecka nu för att läka ut själv och sedan sätter jag igång henne lite med tömkörning, löshoppning och ev ska M börja hoppa in henne. Ella ska få 2 veckors helvila för hon är ändå inte helt fit for fight så det passar helt okej.
Det ingick ju i ärlighetens namn inte att jag redan skulle behöva göra uppehåll i ridningen, med Albin red jag till v33 och nu är det v23 - alldeles för långt mellan!!! Insåg väl iofs att jag inte skulle kunna rida lika länge som första gången men att behöva sluta 10 veckor tidigare är väl surt. Men än har jag inte kastat in handduken, jag har stora förhoppningar om att kunna rida igen, om än på en nedtrappad nivå...
Just idag är en sådär bra dag, är helt slut efter att ha varit med sjuk son hela dagen. När han är sjuk blir han väldigt klängig och det är inte långa stunder som vi inte har varit väldigt nära idag ska jag säga. Helst ska jag ranta efter honom eller sitta bredvid honom heeeeela tiden, men det funkar inte. Måste ju få gjort lite saker mellan varven.. Det i kombination med ONT i min muskel plus aptrött efter en dåligt natts sömn kan få vem som helst att deppa ihop. Vill ha tillbaka min kropp igen, inser att det är låååångt kvar tills det händer men just nu vill jag kunna rida och röra mig precis som vanligt. Jag är jätteglad för nya bebisen som är på gång men att vara på smällen är verkligen inte min grej! Jag menar verkligen inte att låta otacksam för jag vet många som har problem, men det är ingen picknick... Ska bli skönt sedan när bebis kommer och man kan lägga avelsåren bakom sig ;o)
