Tanken var ju god iaf...
Det komiska i det hela är att Albin struntade fullständigt i husbygget, det enda som intresserade honom var Non Stop:en vi skulle ha till dekoration... *hahaha*. Jaja, nu har vi provat och det gick sådär. Då kan vi ligga lågt med det tills något av barnen kommer med det som önskmål (vilket förhoppningsvis inte kommer att hända *s).
Hästar åt höger och vänster...
Då har det runnit iväg en vecka till utan att man hunnit blinka ;-), inte riktigt sant för vi har i vanlig ordning hunnit med femtioelva grejer även denna gång. Så var börjar jag?!
Ella har flyttat till gamla stallet i Säve i fredags och A-S har börjat rida henne ordentligt och rider med den äran. I söndags var det premiär för tränare Jill och det gick riktigt, riktigt bra. Visst var det lite tjall på linjen men efter en stund hittade dom varandra riktigt bra och jag kunde sitta och njuta av min fina, fina häst! Tyvärr har Ella varit rätt stressad och stirrig av flytten men igår var jag ute med henne på promenad och då verkade det som att hon hade landat lite så det är väl bara att ge det lite tid... Positivt är dock att hon är boxgranne med sin gamla bästis Battis och det blev sannerligen ett kärt återseende! Värmde gott i hjärtat när man såg dom, sötnötar!
Istället för Ella har jag fått hit Messi EG som är en 3-årig valack e.Heslegårds Rubin. Om Ella är på vinterträning så är han här på vinterlov efter en höst full med intryck. Så nu går han här och dräller med Fille & Jack och har allmänt kul. Grabbarna verkar tycka det är kanonkul med en ny polare i hagen och allt går fin-fint. Var lite pipiga fjantar vid ihopsläppet vid namn Jack och Messi, Fille galopperade mest runt dom och ville leka och det gick såpass långt att han vid ett tillfälle kutade rakt emellan dom för att få fart på tråkmånsarna ;o). Efter en stund insåg Jack iaf att Messi hade inga som helst planer på att ta över ledarskapet och allt var frid och fröjd igen... Unghästar är verkligen underbara...
Melrose är på gång igen, har börjat aktivera henne efter sin hovböld och hon ser urfräsch ut. Hoppas bara jag kan hitta en pilot till henne över vintern då det är svårt att hålla igång henne från backen när man är i det närmaste höggravid, så vet ni någon som vill rida urtrevlig snart 5-årig häst så hör av er!
Har världens bästa mamma och mormor!!!
På onsdagar hämtar min mamma Albin på dagis och myser med honom på eftermiddagen, Albin tycker jättemycket om detta och jag får en extra dag som jag kan jobba lite mer på vilket är väldigt välbehövligt nu när jag försöker skrapa ihop till heltid innan föräldraledigheten... När hon är här brukar hon laga mat till oss så det brukar vara lyxigt värre att komma hem från jobbet till dukat bord. Idag däremot hade dom dragit det strået längre - när jag kom hem var middagen klar, fönstren i köket och matsalen var tvättade och fixade med julgardiner, adventsljusstakar och julstjärnor, det var dammsuget och tvätten var både vikt och hängd... Ni kan ju säkert lista ut hur fantastiskt underbart det var att komma hem till detta paradis :o)
Let the battle begin...
där taket inte är helt stängt...
eller där de gamla vattenledningarna kommer upp (har ju varit generationsboende och kök i tidernas begynnelse)...
Men som alltid har vi haft annat att prioritera, och det är iofs viktigt det med. Men imorse blev jag väckt 06:30 av att jag hörde "något" ute i rummet (är ju större delen av ovanvåningen där vi öppnat upp alla vrår och det ligger utanför sovrummet), detta "något" vet jag egentligen att det är en mus men det lät större och jag blev orolig att det var en råtta. Väckte såklart Gustaf och bad honom gå upp och kolla men han tyckte nog först att jag överreagerade - ända tills han hörde själv- och knatade upp. Han tog sin mobil som ficklampa och tog ett varv, på detta varvet såg han 4 möss varav en höll på att hoppa emot honom när han kom med lampan! Musen blev antagligen bländad och såg ju inte Gustaf först. Ok att vi bor i ett 120 år gammalt hus, jag fattar också att vi kommer har möss i väggar, vind och källare och det kan jag leva med men inte fasiken vill jag ha dom inne i huset där vi bor! Normalt sett är jag en väldigt fredlig människa, tycker det är onödigt att döda en spindel som är inne istället för att släppa ut den osv men nu är det banne mig krig! Mössen har gått för långt helt enkelt och nu SKA det bara stängas och täppas till däruppe, renoveringen måste fixas klar - BASTA!!!
"Emma-Iris"
Appropå graviditet, nojjor och annat. Det slog mig faktiskt att det är bara dryga 10 veckor kvar till flickebarn-leverans ;o). Inte för att 10 veckor är kort tid i sig, det är en fjärdedel av graviditeten men när jag tänker på allt som ska till innan dess, plus jul däremellan inser jag ju att det faktiskt inte är så himla länge kvar... Trots allt. I min drömvärld så har vi fått ordning på ovanvåningen så pass att vi har intakta och fixade väggar, tak och golv. Jag har ingen som helst ambition att vi ska ha delat av rummen som vi vill ha det (och det känns ärligt talat inte så bråttom) men ett fungerande rum lagom till jul hade varit nice...
Annars är det lugnt som ni förstår, har inte gjort så mycket annat än legat i soffan och surfat eller haft jobbdatorn i knät. Sista dagarna har varit lite jobbigare då Albin också varit hemma sjuk för man kan ju inte kurera sig på samma sätt när man har en uttråkad 2-åring hemma men vi har försökt slappa så mycket vi bara kunnat...
I magen har det däremot varit rätt livat de senaste dagarna, vet inte om det är "Emma-Iris" sista chans innan det blir för trångt i magen men om så är fallet har hon verkligen utnyttjat det till max! Som ni ser har "Iris" utökats till "Emma-Iris", några andra namn har vi inte direkt fastnat för om sanningen ska fram. Det är märkligt, innan vi visste att Albin var en pojk hade vi fler tjejnamn än killnamn. Denna gången valde vi att inte spekulera i namn innan vi visste vilken sort vi hade och nu när vi vet är det rätt dåligt med förslag. Dom som var intressanta förra gången har på något sätt tappat sin glans... Märkligt...
För mycket tid att tänka?!
1. Jag har förlossningsnojja BIG TIME, får ta upp det på nästa MVC-besök. Är ju "bara" 10 veckor kvar till leveransdatum och ska man hinna bearbeta allt är det nog dags att börja...
2. Vi har gjort jäkligt mycket på gården sedan vi köpte den - även om det inte alltid känns så!
3. Dags att göra ett ryck med att stänga oavslutade småprojekt (helgen är vikt åt detta)!
4. Det är även dags att göra ett ryck på ovanvåningen. Prio 1 är att stänga alla hål för mössen har börjat flytta in igen och jag blir verkligen skogstokig när jag hittar musbajs här och var. Detta är vårt hem för sjutton!! Sedan ska vi göra klart väggarna och vi funderar på att anlita ett par polacker som jobbar hos vår kompis för att sätta och måla taket, plus sätta golvet + kvistlacka och grundmåla det. "Finmålningen" vill jag faktiskt göra själv.
5. Om en vecka flyttar Ella och det är väldigt blandade känslor jag har kring detta. För Ella och min "arbetsbelastning" och mitt dåliga samvete är det tveklöst en kanonlösning, men det känns väldigt konstigt att inte ha henne hemma... Misstänker att jag kommer vara nöjd i januari när jag är stor som ett hus och snön ligger tjock ;-)
Nu intag av hästar!
Albin i bilder
Det roliga är att han ser så himla stol ut och vet att han är duktig!! Mammas fina kille...
Tack och lov för mina fina grabbar den här helgen, jag har ju mått uruselt och Gustaf har fått köra för fullt i stallet med fodringar, in, ut, packa hö och mocka! Han är verkligen en klippa!!! Helt ärligt vet jag inte hur jag hade löst det annars. Nu har jag iofs även fått hjälp av en stallkompis och det har även det varit guld värt! 4 hästar och däckad med värsta influensan går inte jättebra ihop...
I förra veckan (innan jag blev golvad) var vi på reflexpromenad på dagis. Det gick ut på att man skulle gå en snitslad bana och räkna reflexer och sedan grillade vi korv på gården vid dagis. Jag och mamma var med i och med att det var en "mormordag", Albin hade med sig sin ficklampa och det var ju verkligen urkul i mörkret att lysa på reflexer!! En kanonbra idé och Albin tyckte det var så kul att vi var tvungna att gå rundan ännu en gång när pappa slöt upp efter jobbet... Han var ju tvungen att visa pappa också ;-). Som sagt, en jättekul och bra aktivitet om inte annat för att lära barnen att inte vara mörkrädda utan istället göra en grej av mörkret. Detta är tydligen en årlig aktivitet på Albins dagis och jag misstänker att han kommer tycka det är lika roligt varje gång ;-)
Albin ska visa pappa hur det funkar, helt omöjligt att ta ett vettigt foto men, men....
Vi har även (äntligen) fått klippt håret på Albin, det skulle ju fotograferas på dagis förra veckan och då kan han ju inte komma med övervintrad trollungekalufs. Han satt jätteduktigt medan pappa klippte och som belöning för detta fick han isglass... 3 stycken... MYCKET populärt ;-)
En annan rolig sak var när -"Albin hjälpa till" igen och lilla prinsen snyter tag i golvmoppen och börjar tvätta golvet på toaletten här nere... Vet ärligt talat inte varifrån denna städvilja kommer ifrån men det är sannerligen inget han ärvt vare sig från mig eller sin far - men vi är oerhört tacksamma för den här genen ;-)
Rediga killen moppar, blev visserligen vääääääldigt blött på golvet men vem bryr sig?! Sådana här initiativ ska uppmuntras ;-)
På senaste veckans minuskonto har vi däremot haft en riktigt otrevlig händelse. Jag var ute i stallet och fixade när jag helt plötsligt hör Gustaf ropa på mig - det tillhör inte vanligheterna och jag förstod genast att något hade hänt. Smäller igen Filles boxdörr och springer in, möter G i ladan iförd kalsonger, skjorta och trätofflor med en rödgråten Albin i famnen! Mammas lilla prins har på något sätt slagit i näsan i vardagsrumsbordet och är alldeles blålila på näsbenet och knallröd på tippen... Ajaja ooooont!!! Gustaf hade varit i köket och lagat mat när det hände och såg det inte men troligtvis har Albin varit i soffan och försökt sträcka sig efter något på bordet och halkat med handen och då slagit i näsan i kanten på bordet. Men vi vet inte exakt tyvärr, har försökt få Albin förklara men hur lätt är det?! Var först oroliga att han hade fått en fraktur på näsbenet och efter ett långt samtal med sjukvårdsupplysningen kom fram till att dom gör inget med det ändå när det är svullet. Vi fick lite tips om vad vi skulle göra och hålla koll på och dom frågade om han kunde äta utan att må illa och kräkas och tyckte vi skulle testa med isglass om vi hade... Han åt gladeligen så det var ju positivt, att han sedan lyckades trycka i sig 5 (!!) små isglassar är en annan sak - men hur säger man nej till prinsen i det läget?! Dagen efter var han svullen men på sitt vanliga sprudlande humör och det känns rätt bra. Slog mig nu när jag skriver att man kanske ska kolla upp det i efterhand när svullnaden lagt sig?! Å andra sidan har dom inte så mycket ben utan mer brosk i sina små näsor... Hm, jag får helt enkelt höra med G vad dom sa på sjukvårdsupplysningen! Tack och lov har det ändå gått relativt bra men fasiken vad rädd man blir!!! Med detta och hans vurpa över hindren häromveckan vill jag helst linda in honom i bomull och ha honom sittandes i mitt knä men jag fattar ju att det inte går. Han har bara blivit så himla "grabbig" det sista och jag tycker det är lite jobbigt, vill inte vara en tråkig mamma som säger "nej" och att han inte får göra en massa saker, men jag vill ju inte heller att han ska skada sig och han förstår ju inte konsekvenserna av när han springer och kastar sig handlöst över saker.... Detta är en jäkligt svår balansgång i föräldralivet måste jag säga!
Wish me luck!
Utebliven inspiration
Jag har kommit på vad det är som gör att det dröjer så mellan inläggen på bloggen, nu har jag nämligen varit sängliggande i 5 dagar och ändå inte haft en tanke på att uppdatera... "Problemet" är att bloggen primärt för mig är en hästblogg/riddagbok (iaf till 80-90%) och nu när jag inte rider något tappar jag helt enkelt inspirationen... Får erkänna att det är vansinnigt tråkigt att inte rida längre och det känns som ett vääääääälidigt långt uppehåll denna gång i och med att jag först skadade mig och sen har börjat få problem med bäckenet - och även om jag är enveten är jag inte dumdristig. Tänker såklart inte riskera något för att kunna rida ett par veckor till och jag inser att om jag frestar på det nu är det stor risk för betydligt värre problem längre fram... Men det gör inte saken mindre trist! Jag saknar att kunna rida! Det är oerhört frustrerande att ha 2 jättefina och ridbara hästar i stallet men inte kunna göra något åt det. Om ett par veckor flyttar Ella till sitt "vinterkollo" och även om jag är hur tacksam som helst för den fantastiskt bra lösningen och duktiga ryttaren känns det skittråkigt och konstigt att hon ska bo borta i flera månader, och någon annan ska rida henne. Jag vill ju rida själv ju... A-S som ska rida har jag fullt förtroende för och det är få personer jag skulle kunna släppa henne till på detta viset. Herregud, A-S rider så himla mycket bättre än vad jag gör så det kommer bli en utmaning för mig sedan när jag väl är tillbaka att nå upp till hennes nivå, men å andra sidan ska det bli jätteroligt att se Ella med en såpass kompetent pilot!!
Det kommer dessutom bli mycket roligare och bättre för Ella, hon är bra uttråkad nu av att bara gått på halvfart alla dessa veckor. Har försökt hålla hennen igång lite hjälpligt med promenader, longering, tömkörning och löshoppning men det är ju inte alls samma sak! Hon behöver jobba för att stimuleras och därför känns det bra att hon är igång hela vintern. Var ju lite skillnad med Albin för han är ju född mitt i sommaren, då gick dom ute långa dagar i stor gräshage och drällde, blev inte lika jobbigt med halvfart och lite semester då. Men nu med kortare dagar ute, mörkt och lerigt är det inte riktigt lika upphetsande... Det här blir bra!
Urdålig bild på Ella från förra veckan och ögonen gick bara inte att få att INTE lysa! ;-)
Dom andra hästarna är på gång, killarna är återigen ute i sin stora hage. Filles skap har gått upp lite men ser helt ok ut, jag är mest förundrad över hur lång tid det tar att läka!!! Penicillinkuren gick bra och det var väldigt skönt när jag konstaterade att sista sprutan var avklarad. Jag fixar ju att göra det men tycker inte alls om det! Jack har nästan läkt ihop helt, men å andra sidan var det inte lika stora "sår" på honom... Han verkar vara i princip helt återställd men man börjar märka att han är lite mer lugn och inte alls lika hingstig. Känns lite som att han har landat och att det är rätt skönt. På Fille är det inte så stor skillnad, han var ju inte i närheten av lika hingstig som Jack innan...
Mels är på gång igen, det har blivit dags att sätta igång henne! Har 2 kompisar som är lite sugna så vi får väl se vem som är mest på hugget ;-). Jag är bara tacksam om jag kan hitta någon som rider henne. Är inte jättekul om hon får stå över vintern nu med sin höstvila pga hoven och allt. Nej, nu vill jag hellre att hon håller igång!
Jätteroliga nyheter!!
I måndags (förra veckan) var vi på ultraljud för att få reda på om Albin ska få en lillasyster eller lillebror och….
Känns ju såklart jätteroligt, självklart spelar det ingen roll och så länge barnet är friskt är man nöjd men ska man ha 2 barn så är det ju onekligen roligt om man får en av varje... ;-). Så nu går "bäbisen" inte längre under arbetsnamnet "bäbis" utan under "Iris" istället. Om det är en liten Iris återstår att se men just nu känns det iaf så :o)
Snurr!
I vanlig ordning hinner jag inte riktigt med att uppdatera bloggen, jag vet att mamma väntar på bilder från älgen vi hade på tomten – det kommer så småningom!! Men jag kan ju berätta storyn nu. Var ganska lustigt, jag var på jobbet och pratade med mamma i telefon, mamma hade hämtat Albin på dagis. När vi pratade hörde jag hur Albin i bakgrunden sa:
’-” Kossa mormor, kossa. Kom!!”…
Mamma undrade ju såklart vad det var och gick med ut till vardagsrummet, Albin pekade ut på en stor älgtjur som stod i trädgården och sa –”Titta mormor, kossa”… Hahaha, gulliga unge!! Tydligen var älgtjuren (en 6-taggare) kvar bra länge och mamma fick tagit en massa bilder på den som hon nu vill få se. Det kommer!! Vilken dag som helst…
Annars är här fullt ös i vanlig ordning. Det är ett helvete att hinna med allt rent ut sagt. Min heltid har utvecklats till att inkludera ett deltidsvikariat för min kollega som vickar för min chef som slutat så nu ligger jag på 180% tjänst, men kan ni tänka er – jag får bara betalt för 100%... Surprise, surprise! Utöver detta så ska jag hinna med att umgås med son och make, sköta hushåll och hästar – och som grädde på moset har vi ju en ovanvåning som är under renovering… Hmm… Finn fem fel liksom! Det som är extra surt i denna ekvation är det faktum att jag inte kan rida längre då jag känner av fogarna och vill inte riskera något, så jag gör bara det ”tråkiga” hästjobbet samtidigt som jag stressar över att hästarna inte blir rastade som sig bör. Hon som lovat hjälpa mig med Ella har inte kommit igång ännu och jag hoppas verkligen hon kan börja snart. Även om det känns hemskt att säga så har det på sätt och vis varit tur att Mels varit konvalecent för just nu har jag inte ingen pilot till henne heller… Hon ska iofs börja sättas igång till helgen så nu måste jag komma på en lösning. Har hört lite med en kompis som ev kan hjälpa mig 2 dagar i veckan vilket hade varit GULD!!! Får ju så sabla ont när jag GÅR pga fogarna (för fort eller mycket) så jag kan inte annat än att tömköra alt longera på volt vilket inte är optimalt för någon av damerna i längden. Det plus löshoppning gör att jag kan fixa 2 dagar själv, stackars Gustaf fick ta en promenad med Ella igår för att hon skulle få lite variation… Han är tapper, men å andra sidan hade jag gärna bytt – jag kan fixa mina hästpromenader om han tar graviditeten… ;-)
