Nu händer det grejer! Den krypande bäbisen har utökat sin repertoar till att även klättra, ställa sig, öppna skåp, dra i sladdar, tugga på sladdar och peta i ungefär allt som man kan peta i... Bäbisens mamma har fullt upp kan man säga! Inser ju såklart att man inte kan linda in honom i bomull (även om jag många gånger velat) och jag har en helt ny förståelse för If reklamen med den tecknade myspappan som sätter kuddar fram och bak på sin dotter när hon ska åka på sin trehjuling... Samtidigt är det vansinnigt roligt för man ser verkligen hur Albins äventyrslusta lyster i ögonen och hur lycklig han blir av sina nya färdigheter. Det är väl helt enkelt bara att stålsätta sig, ramla kommer han ju göra hur mycket jag än vill undvika det...

Detta leder oss osökt in på nästa stora viktiga grej här hemma, nämligen barnsäkra huset! Idag ska jag och Albin ut och shoppa atteraljer för detta projekt, dörrstopp och konsoler står högst på listan. S.k "hörnavrundare" har vi redan inhandlat sedan tidigare. Spjälsängen är sänkt och första grinden till trappan blev levererad i helgen...

Idag kommer även min lillebror att flytta hit. Han ska ju åka och plugga japanska i Kyoto med avresa 9 april och ska bo hos oss tills dess. Det är verkligen ett äventyr han har framför sig min lilla bror och det ska bli jättekul för honom!

Nu kallar min frustrerade son, so long!

Var igår iväg på löshoppning för Uno Boman igen och det gick riktigt bra även denna gång. Mels var liiiite mer taggad till en början (läs heltokig) och dundrade iväg dom 3 första hoppen och det var med nöd hon lyckades få med sig benen över bommarna. Men sedan skärpte hon till sig, rejält! Efter hennes sista hopp (110) så utbrast Uno "UTMÄRKT, det räcker så"... Inte dåligt för en dressyrdam ;o). Omdömet lät ungefär som förra gången med förändringen att hoppviljan gått från "god" till "mkt god" och humöret gått från "vaken, koncentrerad" till "glad och energisk". Tycker personligen det var en fin omskrivning av tokig... Återigen fick hon beröm för sin fina grundteknik och att hon är duktig på att taxera - kul, kul!!

Vad som var mindre kul var att den lilla damen dagen till ära skulle börja utmana matte och ville inte gå på transporten hem! Det tog oss 50 min att få på skithästen (som förra gången traskade rakt på)... Inte helt nöjd matte efter det. Egentligen är jag inte särskilt förvånad för hon börjar få ett enormt självförtroende, så att hon kommer testa gränserna är ju inte konstigt. Hade bara varit skönare om hon var inriden INNAN detta börjar. Jaja, det kanske inte blir så farligt ändå?!

Tusen tack Christine för att du följde med och stod ut!!

För övrig har jag till 99% bestämt mig för en hingst till Mels, efter mycket velande fram och tillbaka. Väntar bara på några uppgifter om honom innan det blir ett 100%-igt beslut. Hingsten i fråga är följande skönhet:





Bilder från: http://www.lundgren-sporthorses.com/home.html

Denna hingst känns verkligen jättebra så nu börjar det ordna upp sig igen. Har varit lite stressad kring hingsvalet för alla kandidater jag hittat har någon av hingstarna från Mels stamtavla med sig bakom, och jag tror inte på s.k "linjeavel". Det finns så vansinnigt många hingstar så varför ta den vägen?!En hingst jag varit vansinnigt sugen på är Bocelli (som faktiskt funkar stam-mässigt), men hans nackdel är att han har en bred halsansättning och det har Mels med - vågar faktiskt inte chansa... Tyvärr, för Bocelli är verkligen helt ljuvlig! Så nu går mig hopp till Herzendieb istället :o)

Sedan Albin började krypa har vi kommit in i en ny spännande tid i livet - den s.k "bevakningstiden"... Lika självständig som han varit med gåstolen är han nu när han kryper och det är en ständigt koll så han inte klämmer fingrar, suger/tuggar på sladdar, försöker resa sig eller stoppar luriga föremål i munnen. Han kryper iväg, glad i hågen (är nästa så jag hör honom säga "so long morsan, nu drar jag") på nya äventyr. Trots den ökade passningen är det hur kul som helst att bevittna hans framfart och utforskande av huset och man ser hur lycklig han är över sin nyfunna frihet... Det är verkligen helt galet hur fort det har gått och jag börjar känna av hans frigörelse redan nu, jisses - hur ska det gå när han blir tonåring då?? Jag skulle vilja trycka på stora pausknappen nu, bara lite, för att få njuta lite extra just NU av min helt underbart goa, söta unge...!

Albin har somnat efter en lite smågnällig morgon. Insåg just att han har sovit i snart 2 tim den lilla sömntutan... Och såklart - för att jag skrev det vaknade skrutten :o)

So long!

Sitter här hemma, vansinnigt inspirerad av clinicen i söndags, och försöker lägga upp vårens planering för hästarna. Min förhoppning är att på så vis kunna få till en planering även med maken som möjliggör en glad och tillfreds fru, motionerade och aktiverade hästar samt ändå tid över för familjemys... Det måste väl ändå gå? Jag är just nu full av tillförsikt även om jag inser att detta lägger en stor dos självdisciplin på yours truly. Men jag gör ett försök!!

Första "delen" i denna följetong är Mels. MÅLET är att visa henne på 3-års testet 16 maj här i Kungälv. Viss risk finns dock att vi inte hinner bli klara av olika anledningar. Att komma igång efter graviditeten i kombination med den långa vargavintern vi haft har helt klart inte varit optimalt ur inridningssynpunkt... Jag kommer iaf jobba med henne som OM vi skulle åka och sedan får vi se. Sista anmälningsdag är 25 april så vi har en månad på oss innan vi måste besluta något. Men då jag har bestämt mig för att betäcka henne och sälja avkomman så känns en bedömning rätt bra att ha (förutsatt att det går hyfsat bra då). Skulle hon mot förmodan få skitresultat så hoppar jag över betäckning. Se där, beslut tagna - då kanske man kan börja sova på nätterna igen?! Har med 99% säkerhet bestämt mig för att betäcka henne med Florencio I (http://www.eklunda.com/florencio%20I.htm). Denna kombination bör ge en mycket intressant stamtavla på fölet samt bör ädla upp avkomman något = kommerciellt bra tänk ;o).

Fille kommer åka på hingstbete hos Calles matte i Skövde (japp, svider i hjärtat att han ska åka men det får gå). Det kommer bli 2 st 2-åriga welshhingstar, Fille & Calle plus 2-3 pojkar till. Kommer bli jättenyttigt för den lilla morsgrisen att komma bort och bli lite mer självständig (förhoppningsvis). Som den hönsmamma jag är så oroar jag mig givetvis för att han kommer bli mobbad och inte må bra... Tönt-Jennie! Att han åker gör ju att jag inte behöver ta några beslut om hans kulor förrän till hösten, och planen är ju att Mels ska vara dräktig då så han kan gå kvar som hingst med henne över vintern. Om han sedan åker på ännu ett hingsbete behöver jag inte ta bort några kulor förrän han är 2,5 år och det glädjer Gustaf kan jag säga. (Han är lite ambassadör för Filles mandom. Gustaf har nämligen lite svårt att förstå varför man tar bort något innan man vet om han behöver det... Jaja, har försökt förklara men samtidigt är det ingen fara på taket så jag låter honom hållas *s). Allt detta under förutsättning att han är en snäll och hanterbar kille förstås, blir han för hemsk ryker ju dom fortare än kvickt! Planen för honom under hösten är att börja komma iväg och löshoppa. Med tanke på hur Figaros avkommor har hoppat skadar det inte att börja i tid då det har varit lite spridda skurar kan man säga... ;o)

Ella då? Jo vi börjar så sakteliga komma igång igen. Hoppas på att kunna komma iväg och börja träna igen inom någon vecka. Jag siktar på att åka ut och göra någon start på henne över sommaren för att lufta henne lite och se hur hon uppför sig ute (just nu är hon dingeliding men jag hoppas det försvinner när hon kommer igång ordentligt). Annars är det träning, träning, träning som gäller för 2010. Mitt mål är att vi ska sätta bytena innan vintern kommer, så vi har lite att ta tag i men det ska bli så himla roligt!!

Jag har aldrig hört henne tidigare och blev grymt imponerad! Hon var behaglig att lyssna på och hade en förmåga att berätta om sina ledsnören och verktyg på ett humoristiskt och lättförstått sätt men ändå lyckades hon hålla det på en otroligt inspirerande nivå. Mycket intressant och oerhört imponerande! Man kan inte annat än att lyfta på hatten för denna vansinnigt kompetenta kvinna och man kan bara önska att man hade ett uns av hennes ridkänsla...

Det hon la mest vikt på var sitsen, balansen och hur man inverkar på hästen. Vi fick se ett ekipage där tjejen som red fick göra några justeringar med sin sits och jisses vilken skillnad det blev på hästens gång bara av det. Sådant tycker jag är kul att se, att hur man med enkla medel kan få så stora förändringar och att det inte krävs annat än disciplin i tekniken hos ryttaren. Hur man sitter och hur man håller händerna känns trots allt som relativt lättjusterade åtgärder som helgar medlen?! Sedan är det oerhört fascinerande att vi påverkar häsarna så mycket med saker som oroväckande många inte ens lägger energi på. Vet fler tränare genom mina hästår som försöker justera hästen före ryttaren och som inte bryr sig åt att eleverna sitter och håller balansen i sina händer (som så många av oss gräsrotsryttare faktiskt gör), överrider eller något annat vanligt ryttarfel utan det ska ändå in och ridas rörelser och skolor på en häst som störs av sin ryttare, och när vi inte får den önskade effekten så ska man "förstärka hjälpen" med spöt eller genom att kicka till hästen... Mamma Mia! Det är nästan så jag inte vågar sitta upp på Ella igen förrän jag är uppe på 200 situps om dagen, springer 3 mil i veckan och har fullständig kroppskontroll... När blir man värdig liksom?! Man kan inte annat än att bli ödmjuk inför vad man får se och verkligen rannsaka sig själv: - "är det jag som stör hästen"? En häst gör bara det vi ber om, men har jag bett den på rätt sätt? Eller som Kyra sa -"Snackar vi samma dialekt?"


I sin strävan att komma vidare i sin ridning är det viktigt att vi sitter rätt över hästen och inte stör hästens naturliga balans. Sitter vi fel kommer massa följdfel på köpet. Därför är det viktigt att hitta grundorsaken istället för att gå in och justera många små fel. En bra början är att felsöka hur vi sitter i sadeln, att vi sitter mitt i sadeln men lika mycket vikt på bägge sittbenen. Skrevet och sittbenen ska bilda en triangel och det är på den triangeln du ska sitta. "- Skilj på vad som är viktigt och vad som är detaljer"

Att Kyra är fenomenal på att hitta på enkla liknelser som gör att man förstår är ju vida känt. Hon drog en liknelse om att hästens mage är som en badboll. Bollen måste ha tillräckligt med luft (= energi) för att bli stabil och kunna studsa (= ridas i balans). När det är lagom med luft kan man enkelt studsa bollen. Om det däremot det blir för lite luftn kommer den inte studsa lika bra och vi måste pumpa in mer genom att studsa bollen lite snabbare i högre fart (= små snabba skänkelgivningar). Blåser man i för mycket luft (= driver för mycket eller konstant)exploderar bollen (= hästen inte kommunicerbar utan överladdad eller avstängd). Ett annat fel är att man möter bollen på fel tillfälle - och därför tappar studs (= man måste öva upp sin känsla på när skänkelgivningen skall komma, och hur den skall komma för att skapa rätt energi). 

Kyra tryckte även på att man inte ska kämpa förtvivlat att hålla sig kvar i sadeln eller trycka ned sig i sadeln -"det är okey att skumpa lite grann", det viktigaste är att man följer hästens rörelser utan att hämma dom. Samt att man frikopplar händerna från skänklarna.

   
På i princip alla som kom in demonstrerade Kyra grundsitsen och hur vår stabilitet i magen påverkar balansen. Hon förklarar också hur utsvängda armbågar gör oss svagare i vår sits och inverkan. Åh, vad jag skulle vilja rida en lektion för henne - hon får gärna peta in och trycka till armar och mage och vad sjutton hon vill... Bara jag lär mig!


Kyra satt upp på världens finaste Bocelli och jobbade honom med piruetter, det var ljuvligt att se!

Det finns hur mycket mer som helst att skriva och berätta. Bilderna har jag lånat från http://www.hippson.se/document/slideshow.htm?ID=83590. Där finns även mer tips och trix från denna underbart inpirerande och givande clinic!!

Det har hänt mycket för Albin denna helgen - i fredags bröt en ny tand igenom och han började krypa "riktigt" framåt! Han har ännu inte fått upp hastigheten men det är inte långt borta. Är så kul att titta på honom när han kryper, man märker hur nöjd han är med att ta sig framåt och det är verkligen urgulligt.

I lördags var vi på Celiahs 1-års kalas. Albins första barnkalas och det var faktiskt riktigt roligt. Han har blivit väldigt fascinerad av andra barn och det är intressant att se hur han reagerar med dom omkring sig. Någon förälder kom på att vi skulle föreviga alla barnen tillsammans i soffan och förmodligen traumatiserade vi dom för all framtid med detta ;o). Albin var helt förtvivlad för ena tösen som satt bredvid honom försökte ta hans leksak han hade! Ni förstår ju vilken tragedi det hade varit.... Det var iaf jättetrevligt och när dom kom in med Celiahs tårta med ett ljus på var det inte utan att man kände ett litet sting i hjärtat - det är inte så länge kvar tills Albin fyller ett... tiden flyger iväg... 


Samlingsfoto i soffan...


Celiah 1 år

Efter kalaset styrde vi kosan mot Helsingborg. Vi skulle stanna över på hotell för att jag skulle gå på clinic för Kyra Kyrklund på söndagen. Petra och Jocke var redan på plats och lördagskvällen tillbringade vi på hotellet med hämtmat, lite vin, trevligt sällskap och söta barn. Får säga att jag var riktigt nöjd med hotellet - Grand hotell i Hbg. Jättehärliga rum med 3,5 m högt tak, lite gammaldags inredning. Riktigt trevligt. Sängarna var lite sådär, dom hade madrasser som gled isär hela tiden och vi hade ju inte begärt någon spjälsäng till Albin (puckat) så jag vaknade ett antal ggr under natten och var orolig för Albin (ännu mer puckat)...


Hej till publiken ;o)


Albin pussar Molly på pannan när hon var ledsen...


På söndagen drog mammorna iväg på dressyrclinic (mer om det i annat inlägg) och papporna drog iväg på något inomhus zoo där dom hade massa djur, bland annat löst gående apor som hade varit helt fascinerade av barnvagnarna. Albin och Molly hade varit lite fascinerade tillbaka så det var ett lyckat besök - förutom att Albin hade blivit biten av en apa i fingret - 2 ggr!!! Tack och lov hade det inte gått hål iaf. Sedan hade dom tittat på hajar och rockor och haft allmänt mysigt med bebbarna. Lite pizza på det och papporna verkade riktigt nöjda med dagen dom också ;o)


Hmmm... vad är det för något?!


Ser nästan ut som att Molly vill dra den i svansen ;o)


Åh, var tog den vägen???





Just det! Höll ju nästan på att glömma det viktigaste av allt!!! På lördagen försökte Gustaf mata Albin när vi var på kalaset, men i och med tandsprickningen var det inte alls intressant med mat och han grät förtvivlat. Jag kom in i köket till dom och då utbrast Albin "mamma".... Ni förstår ju vad det gör med en moders hjärta.... PUSSUNGE!!

Då har vi varit iväg på löshoppning för uno Boman med Melrose. Jag kände mig lite nedstämd först då hon strulade lite vid lastningen men till slut gick hon på fint. Tyvärr vart vi sena så jag blev rätt stressad, hatar verkligen vara sen!! Jag ringde men dom försäkrade mig att det var lugna gatan, vilket det visade sig vara. Vi kom igång kanske 20 min efter utsatt tid men då var jag redan bra stressad sedan innan, fick inte på Mels tränset, hon förvandlades från ingenstans till värsta stridshingsten som blåste, stegrade och härjade rent allmänt - var hur pinsamt som helst! Misstänker att det var mycket mitt fel för att jag var så stress-speedad men det var inte ett smack kul för det. Lyckades iaf hålla odjuret men kände mig som en idiot! Alla andra stod med sina välartade hästar i träns och jag hade en häst som tokade runt i grimma... Kan inte minnas när jag skämdes så mycket sist. Hur som helst, till slut var det dags att gå in i ridhuset iaf. Mels var lite bängo där med först men det hade jag lite mer överseende med, hon har ju trots allt aldrig varit iväg så själv förut. När vi började med att promenera över bommarna kände jag att JAG iaf lugnade ned mig. Sedan började vi hoppa och jag tappade hakan - Melrose var jätteduktig vilket jag egentligen inte alls hade räknat med! Var helt stum av förundran... Det var idel positiva ordalag från Uno och fick höra från flera håll att jag hade en fin hopphäst... Hmm... Fick ju förklarat att detta minsann var en dressyrdam i rakt nedstingande led men dom tyckte vi skulle sadla om ;o). Var jättekul att hon var så himla duktig och min tidigare skam över hennes beteende innan började rinna av mig. Så här följer hennes skriftliga omdöme:

Hoppvilja - god
Taxering - mkt läraktig
Samarbetsvilja - god 
Humör - vaken, koncentrerad
Benteknik fram - mkt bra
Benteknik bak - bra
Ryggverkan - ok
Rättar sig - bra
Övrigt - bra grundteknik

Detta alltså som debutant... Så nu ser jag fram emot nästa gång om 2 veckor ;o)

Måste er känna att jag har börjat prioritera ned bloggen! På ett sätt känns det väldigt tråkigt, för det är ett kanonbra sätt för mig att hålla koll på saker som har hänt. Bloggen är mitt livsarkiv kan man säga ;o). Men som det känns nu blir det svårt för mig att sätta mig i lugn och ro för att skriva här, datorn står nämligen i köket och när jag stjäl dessa stunder tutar Albin runt i sin gåstol och den lilla prinsen är bara för charmig så jag kommer på mig själv med att fokusera på honom istället... Haha, inga konstigheter kanske för det är ju så det ska vara - men ändå! Jaja, nu är jag här iaf.

De senaste dagarna har rullat på, Gustaf är krasslig igen och det är trist, misstänker att det kan vara sviter från hans lung-incident?! Enda fördelen med det är ju att jag har kunnat lägga massa tid i stallet för han har varit inne med Albin och inte orkat göra "sina" grejer. Har skrittat Mels ett par ggr till och hon har varit jätteduktig! Hon är fortfarande inte helt nöjd med att ha bettet så jag får öva mer med det även de dagar hon inte gör något. Idag ska vi iväg och löshoppa för Uno Boman och det ska bli jättekul. Nyttigt för lillhästen att komma ut och se sig om i världen ;o).

Ella tömkörde jag igår efter en uteritt dagen innan dess och jag såg ingenting från hennes vurpa så hon verkar ha klarat sig *tack o lov*. Hon var jättefin på tömmen igår, kunde jobba henne i olika former och tempon. Jag har haft lite svårt att jobba henne i olika former när jag tömkört henne så det var skitkul igår för jag kunde verkligen lägga henne där jag ville ha henne och det blev kalas.

Fille och Calle tutar på, dom har väldigt roligt tillsammans och dom växer så det knakar bägge 2. Calle har börjat fälla av sig sin björnpäls och det börjar titta fram en fin liten inunder. Har ju varit så svårt att "se" honom då pälsen varit så enorm. Ska bli hur kul som helst när han fällt av sig allt! Fille har ju inte alls haft den långa pälsen utan varit väldigt kort i sin vinterskrud så honom har man ju sett hela tiden på något sätt. Men han ser riktigt käck ut nu. Han har vuxit mycket framtill och nu skiljer det bara en centimeter fram och bak (ÄLSKAR min mätsticka *s). Ska försöka ta mig ut med kameran och plåta hästarna lite, men det är så vansinnigt svårt nu när snön ligger och solen är så stark...

Nu är det dags att sätta fart, löshoppning nästa!

Blir lite sisådär med bloggandet för tillfället. De sista veckorna har varit helt galna och senaste veckan sedan Gustaf har kommit hem igen har det av naturliga skäl blivit att man prioriterat umgås med familjen... Nu känns det som vi börjar komma ikapp lite. Gustaf står och fixar lunch, Albin tutar runt i gåstolen efter att precis ha sovit en stund - känns som en bra tidpunkt att skriva här ;o)

Har ju inte direkt hunnit aktivera hästarna så mycket heller som ni förstår, har dock börjat sätta igång Ella igen efter 2 veckors "vila". Har varit ute i skogen och haft det mysigt i det soliga underbara vädret som varit, måste säga att en härlig skogstur i solskenet är svårtslaget! Idag var jag däremot i ridhuset och det var helt ok med tanke på omständigheterna. Lite nojjig blev jag däremot för hon fick sprutta av sig på linan innan jag satt och och då blev hon skrämd av något på utsidan ridhuset, brallade loss och slant så hon gick halv omkull (med bakdelen). Tyckte hon såg lite stel ut efteråt men jag vet inte om det var något man stirrade fram eller om det faktiskt fanns något där, får kolla henne imorgon igen.

Jag har börjat med Mels igen, skrittat ute på en grusväg bland annat och hon är jätteduktig. Har börjat öva start och stopp för rösten vilket hon fixar galant. Känner mig verkligen taggad att komma igång med bägge nu även om jag inser att vårsäsongen för Ella är bara att glömma och 3-års testet för Mels har nog glidit ur händerna på oss pga tiden... Men det känns helt okey ändå, ibland är det bara så och sålänge alla är friska och glada är jag nöjd så jag hoppas verkligen det inte blev något på Ella!

Idag har jag dessutom mätt alla pållarna (köpte en mätsticka igår) och det var riktigt roligt, Ella är fortfarande 1,62, Mels 1,64 och lillskiten är 1,52 (10 månader), inte så jätteliten fölis jag har direkt... ;o).

... är du schysst och agerar fotstöd åt mig eller?! ;o)

För första gången senaste veckan sitter jag framför datorn och SLAPPAR med en kopp te... Helt underbart! Gustaf och Albin har gått upp för att vila en stund och det känns så härligt att ha familjen samlad. Hästarna står ute i solskenet och slöar (förutom Calle som blivit en liten duracell-kanin, vill leka och busa hela tiden). Känner mig lugn och tillfreds med tillvaron igen och känner att jag kan andas igen... Fy sjutton vilken hemsk torsdag vi hade förra veckan, det är inget jag någonsin vill uppleva igen!! Sprang fram och tillbaka mellan Gustaf som satt ute med bröstsmärtor i bilen och Albin som tutade runt - ensam - inne i huset i gåstolen... När ambulansen kom släppte det lite för mig, nu fick han iaf rätt hjälp! Min mamma kom direkt efter ambulansen och tog Albin. Mitt i allt detta, precis när jag ska åka till sjukhuset, kommer den lilla A-ponnyn som skulle bo i stallet över Skandinavium-helgen... Det är märkligt hur man agerar under chock, jag tog emot den lilla ponnyn och var jättetrevlig mot den belgiska GP-ryttaren Phillipe Jorissen som ägde honom, fick förklarat om vad den ska ha för foder osv. Phillipe blev väldigt intresserad av Fiorello! Ställde massa frågor om honom och gick tillbaka till honom 3 ggr, fick beröm för modellen, halsen, hans resning, utstrålning och blick. Skitroligt såklart men jag var i ett töcken... Tack och lov hade P bråttom tillbaka för dressyrhästarnas arenatid närmade sig. Han åkte och jag kunde kasta mig i bilen för att åka till sjukhuset. Väl i bilen brast allt! Jag pratade med Stina, berättade vad som hänt, då kom allting och jag började storgråta...

Väl vid sjukhuset blev det inte bättre, visste ju ingenting! Var livrädd att jag skulle komma dit och få höra att dom inte kunnat göra något, att det var för sent... Men tack och lov var det inte hjärtat utan lungan. Av någon konstig anledning kändes det skönt, man har trots allt 2 lungor men bara ett hjärta - händer något med ena lungan har man ju trots allt en i "reserv". Som sagt, man tänker lite konstigt ibland när man är under chock... Det visade sig att G hade en läckande lunga som släppte ut luft som bildade en bubbla mellan lungsäcken och hjärtsägen (orsaken till symptomen han kände), den bubblan var man tvungna att få bort, varpå man satte in en dräneringsslang i G. Efter första natten hade bubblan blivit nästan dubbelt så stor så dom fick sätta in en ännu större slang och koppla honom till en vacuumsug som sög ut luften. Det tog lite längre tid än planerat men till slut hade lungan tätat sig igen, luftbubblan sögs ur och älskling fick komma hem igår...

Vad jag insåg var att det inte är picknick att driva en hästgård ensam med en liten bäbis och mitt i värsta vintern. Pannan i huset slocknade, och det är alltid Gustaf som fixar den. Vi har ju pratat om att jag ska lära mig men "vi tar det nästa gång"... Så nu blev det ju dags, G pratade mig igenom det över telefonen och jag lyckades få fjutt på pannan *halleluja*! Tack och lov att G var såpass bra att han kunde prata! Hösilaget i stallet tog slut och traktorn hade punka, gårdsplanen var som en isbana så det fanns inte på kartan att vi skulle kunna rulla in en 500 kgs bal - fick hit 3 av mina underbara "kollegor" från Skandinavium som tog svängen via Ikea och köpte 40 påsar (för att uppgradera de 50 jag redan hade *s). Vi packade upp en hel bal och det gjorde att vi klarade oss igenom veckan, igår tog det slut G körde traktorn och jag och Christine fixade allt tungt och nu har vi en bal inne igen - ordningen återställd. Jag har fixat gårdsplanen, fick fatt på flis och salt så nu kan man ta sig fram utan att vara orolig att bryta benen av sig, jag har fått handlat, städat, tvättat, köpt foder till hästarna mitt ibland allt åkande fram och tillbaka till Kungälvs sjukhus för att hälsa på G och nu börjar jag känna mig riktigt nöjd med min insats. Det gick, med en herrans massa hjälp från familj och vänner. Jag kan inte med ord säga hur enormt tacksam jag är, men jag hoppas verkligen att ni VET...

Nu ska jag fortsätta relaxa, njuta av mitt te och sedan krypa ner i sängen där man och barn sover middag...


Jag och lilla Flips på daglig promenad...


Så klart var jag bara tvungen att låta Albin prova ;o)


Ett spån-monster...


Operation Hösilagebal startar...


Skandinaviums stalltjejer är det bästa som finns!


Christine & Elin bar påsar för glatta livet,  isbanan till trots!


Några påsar blev det... ;o)


Helena inviger Skandinaviums nya filial i Ytterby, stall nr 7 ;o)


Ylva & Sandra


Ps. När Phillipe kom på söndagen för att hämta Flips gick han raka vägen till Filles box (som var tom) och frågade var han var, när jag sa ute gick han genast ut för att titta på honom igen... ;o). Känns väldigt smickrande att en GP ryttare i dressyr är så intresserad av ens fölunge måste jag säga...

... Gustaf är hemma igen! Skönt...
Efter 1 vecka på intensivvårdsavdelningen verkar lungan nu har läkt ihop och Gustaf är hemma där han ska vara. Albin är nöjd med att ha pappa hemma igen, han var inte jätteförtjust i att åka till sjukhuset varje dag men har fixat det bra. Just nu orkar jag inte skriva om allt som varit sista veckan, (vill inte tänka på det utan egentligen bara glömma) men först vill jag bara tacka ALLA som hjälpt oss under veckan! Känner mig otroligt priviligerad som har haft ett sådant otroligt skyddsnät runt mig! Min familj har varit helt fantastisk - syster, mor och hennes man under helgen, pappa hela veckan! För att inte tala om alla som har styrt upp stallet! Har verkligen inte behövt oroa mig för något. Christine, Elin, Monika, Stina, Helena, Madde, Sandra, Ylva, Hardie och Alex - nu är världsbäst!!!

Nu ska jag sätta mig och äta Tacos med min man och det ska bli jättemysigt...

Ingenting blev som planerat utan allting ställdes på sin spets - när den jag älskar ringde och sa:
-"jag har smärtor i bröstet och det sticker i vänsterarmen, vad ska jag göra?

112 - ambulans - akuten - inget med hjärtat (tack gode gud) utan lungan, luftbubbla som ligger mot hjärtat?! - luftbubblan måste bort - ingrepp, dränering som inte funkar, bubblan större - nytt ingrepp, större dräneringsslang (Gustaf ont som bara f-n) - intensivvården sedan i torsdags - vänta, vänta, vänta...