Ojojoj... Vilken dag! Det var Albins dopdag och efter en pinsam start (vi kom försent till kyrkan, visserligen bara 5 min - men ändå!!) så har det rullat på i en rasande fart. Vi har haft huset fullt med folk hela dagen och det har varit himla trevligt, även om man blir rätt seg efter ett tag. Tyvärr hann jag inte prata med alla och det kändes mest som att man lullade runt utan att få något vettigt gjort... Är så oerhört tacksam för alla som kom och uppvaktade Albin på hans dopdag. Det är märkligt hur många nya känslor man har utvecklat sedan det lilla miraklet äntrade våra liv. Nu blir man tacksam för massor av saker, hjärtat tenderar svälla upp för minsta lilla sak, är faktiskt en jättehärlig känsla även om folk kanske tror man fullständigt flippat ur när man blir lätt gråtmild lite titt som tätt ;o). När vi satt hemma och fikade efter dopcermonin, och jag såg hur många som hade kommit enbart för lilla Albins skull var det inte utan att man fick en tår i ögat. Det värmer att han har så många fina människor omkring sig som kommer finnas där för honom genom årens lopp...

Albin uppförde sig fantastiskt bra i kyrkan! Glad och tyst innan själva cermonin, skrek när han fick vatten på huvudet men gick rätt snabbt att trösta och därefter somnade han som en stock och sov tills det var dags att åka hem. Gissa vem som är världens mest stolta mor en dag som denna?! ;o)

Här följer såklart bilder från dagen:


Prästen - "... välkomnar dig Albert, Eric, Herbert..."  
(2 systrar i kör) - "ALBIN!!"
Prästen - "Oj, förlåt! Jag tänkte på Albert och Herbert ;o)"
Det är verkligen kanon med präster med humor!!!


Albin gillade INTE det kalla vattnet och grät för full hals...


... då såg mamma så här olycklig ut... ;o)


Slagen hjälte - stensover ;o)


Familjen Ljungqvist


Mr Busy... Hahaha!

TACK ALLA NI SOM UPPVAKTADE ALBIN PÅ HANS STORA DAG!!!

En av de vanligaste sakerna man får höra som nybliven mamma är "passa på och njut för det går jättefort"... Det stämmer verkligen! Att vara Albins mamma är en fantastisk upplevelse och man märker nya färdigheter och personlighetsdrag för varje vecka som går. Hans medvetenhet för omgivningen, oss och sig själv är spännande att följa och hans egen fascination för sina lärdomar är urgullig...

Det senaste nu är att han har har blivit medveten om sina händer och börjar lära sig använda dom genom att greppa saker. Saker som man själv tar för givet är för honom det STÖRSTA som finns... Helt underbart att få bevittna. Att kunna greppa exempelvis nappen är fantastiskt roligt, men tyvärr kan han än så länge bara ta nappen UR munnen och  har ännu inte lärt sig stoppa tillbaka den - så en annan (läs yours truly) får roa sig med att plutta tillbaka den lite titt som tätt ;o)


Kan själv mamma...

Innan har han inte varit särskilt intresserad av grejer men sedan han blev medveten om händerna så har även ett intresse för leksaker utvecklats. Igår när vi var på Ikea började han tappa humöret och då försökte jag distrahera honom med diverse leksaker utan någon större framgång. Till slut visade det sig att en giraff som åkte i en jordgubbsbil med skallra inuti föll honom på läppen (som ni förstår blev G lite skeptisk över ologiken med sammansättningen giraff kontra jordgubbsbil men han kom över det *s)! Albin blev helt fascinerad av den så vi blev ju såklart tvungna att köpa den ;o). Hans första egenvalda leksak...


"- Titta Albin, vad är detta...?"


Min leksak... Mmm, Lolig... ;o)

Är så fruktansvärt öm och mör i kroppen efter gårdagens klant-fasoner när jag vurpade i trappan! Det var rätt okey när vi var på badet imorse, var i princip tropisk hetta i simhallen och 35 grader i vattnet - det var nice för en mörbultad kropp ;o). Tyvärr har det bara gått utför därefter! Har inte grejat att köra stallet idag heller utan Gustaf fick göra en insats... Är såååå trist nu när jag kommit igång så bra med Ella. Nu lider väl hon inte jättemycket av att få stå 2 dagar, men det är så frustrerande! Idag var ju dessutom meningen att jag skulle göra något med Melrose men det bidde ju inget med det heller :o(. Får hoppas att jag känner mig bättre imorgon så jag kan ta dom på lina iaf.

Annars har det varit riktigt bra med hästarna, Ella är på bra gång tillbaka och vi har jobbat en hel del med galoppen och det tycker hon ju är lite jobbigt. Är inte så många veckor kvar till jag ska börja träna igen så man börjar bli riktigt peppad, därför är det extra surt med vurpan igår... Melrose har haft på sig träns 2 ggr och är kanonduktig med det! Enda strulet är att hon inte riktigt släpper till med att ta bettet men jag fjäskar med massa godsaker så snart är hon förhoppningsvis med på noterna fullt ut ;o). Fiorello har blivit chipmärkt och avritad till passet! Han var inte jätteglad i chip-nålen men han uppförde sig jättebra ändå. Blev lite svullen efteråt men det är ju inte så konstigt, nålen är säkert 2-3 mm i diameter! Annars är det bra med honom, han försöker mopsa lite men än så länge har vi lyckats hålla honom på mattan och det är bara att hoppas det fortsätter så. Det verkar som att vi har hittat en kompis till honom som ska bo här över vintern - HÅLL TUMMARNA att det löser sig!! Selene och Christine är på gång ordentligt! Selene verkar supernöjd med att få lite "egentid" och det är inte utan att man förstår henne ;o). Känns kul att alla hästarna är på gång utifrån sina respektive förutsättningar så nu hoppas jag bara att jag är på G snart igen!

Vi har varit på babysim för första gången och det var jättehäftigt! Albin var lite skeptisk till en början, men när han vant sig vid vattentemperaturen såg han ut att tycka att det var riktigt roligt. Han fick göra sitt första "dyk" med instruktören som var helt fantastiskt duktig!! (Han var en av dom som startade babysim i Sverige för 30 år sedan och han har hållt på med det sedan dess...) Kändes hur tryggt som helst med honom. Så nu ska vi köra på en gång i veckan med detta så länge Albin tycker det är kul:o). Känns roligt att ha kommit igång och ser fram emot att få göra en grej tillsammans med min lilla prins...


Vi hade först en genomgång om hur man ska göra för att pluttarna ska känna sig trygga...


Sedan fick jag köra själv, Albin verkade nöjd...


... och det var himla mysigt ;o)


Efteråt tog vi en fika med pappa som också var med och tittade :o)

Däremot var det inte slut på aktiviteter tyvärr. Idag hade vi även läkarbesök med 2-månaders kontroll. Albin vägde 5900 g och var 59 lång. Allt var bra och lill-skrutten roade sig med att kissa på farbror doktorn *oops*

Har ni fått den där känslan någon gång av att man är totalt nöjd med livet och tillvaron som den är?! Stunder av ren, skär lycka som bara smyger på en som från ingenstans och man slås av hur bra man har det... Tyvärr kommer dessa stunder avv insikt och medvetenhet  alldeles för sällan, man har för bråttom genom vardagen och är för dålig att stanna upp och njuta. Ekorrhjulet spinner vidare, dagarna rullar på... 

Det bästa med min mammaledighet - förutom det uppenbara att få umgås med min älskade bäbis hela dagarna - är att jag fått en paus från ekorrhjulet, fått en chans att stanna upp, tänka och uppskatta min vardag, mitt liv, min ledighet... Det är helt underbart. Kan inte minnas när jag senast mådde så gott och var så avspänd. Jag är jättetacksam för denna paus från arbetslivet att få ta dagen som den kommer och bara vara. Enda nacldelen är att man blir rädd att bubblan ska brista, det här med yin & yang, gott & ont... Får man lov att ha det så här bra "i lugn och ro" utan att vara orolig att något ska hända?!

För inte alltför många dagar sedan uttryckte jag en saknad efter sommaren som passerade mig nästan obemärkt förbi, och se vad som hände! Är oerhört tacksam för dessa extra soldagar och enligt min granne ska det forsätta även nästa vecka... Jag hoppas verkligen på det, har varit härliga dagar även och det är lite kyla i luften. Har försökt utnyttja det så gott jag kunnat genom långa promenader med Albin, idag har jag varit på stan och haft en lång härligt fika med Ann på trädgårdsföreningen. Helt ljuvligt att sitta på uteserveringen och gotta sig... Albin var återigen ett sant A-barn, den tiden han inte sov satt han och jollrade i mitt knä - tänk om man kunde beställa ett sådant uppförande varje gång man ska iväg någonstans ;o)

På morgonen var jag hos veterinären och tog bort stygnen på Sally, ser verkligen jättefin ut men veterinären ville att hon skulle få 2 dagar till med tratten utifall... Till Sallys stora förtret. Men på söndag ska den lilla raringen få ut och busa igen :o).

Det var inte utan förvåning jag klev utanför dörren imorse, höstkylan nöp mig i kinderna och jag kände ett sting av sorg... Var tog sommaren vägen egentligen?! Helt plötsligt var det 6 grader och jackan jag tagit på mig var för en gångs skull rätt val. Det är märkligt hur en hel årstid bara kan smyga sig förbi, men i ärlighetens namn var jag lätt distraherad själv - högravid ena halvan och nyförlöst förstagångsmamma andra... Tror vem som helst lätt hade kunnat hamna offside med de förutsättningarna. Nu såhär i efterhand, när allting som varit upp'å'ner börjar ordna sig saknar jag den missade sommaren; har inte ens varit ute vid havet i år, inga härliga uteritter i skogen, inget Falsterbo eller rosévin på altanen. Om jag vetat innan att en hel årstid skulle tas ifrån mig hade jag hellre valt vintern då den aldrig varit min favorit...

Nu ska man inte gråta över spilld mjölk. Vad jag däremot SKA göra är att börja titta på en resa i vinter! Någon som har tips på ett lagom varmt semestermål med human restid under senare halvan av februari? :o)

Det är spännande att se hur Fiorello börjar förvandlas från tanig fölis, till en liten häst med muskler och former. Tycker personligen han börjar bli en riktig snygging, men jag är ju inte helt objektiv ;o). Att han dessutom är ett riktigt charmtroll gör ju inte min glädje för honom mindre... Ju mer han utvecklas desto mer nöjd blir jag, han är en riktigt cool kille, totalt okomplicerad i all hantering, supersocial och är än så länge en härlig hingstunge att ha att göra med. Det känns verkligen som att mitt hingstval har varit helt rätt!

Nu har han gått från fölgrimma till ponnygrimma - bara en sådan sak ;o)

Tänk om bäbisen alltid var så här sprudlande glad... ;o)