Ojojoj... Vilken dag! Det var Albins dopdag och efter en pinsam start (vi kom försent till kyrkan, visserligen bara 5 min - men ändå!!) så har det rullat på i en rasande fart. Vi har haft huset fullt med folk hela dagen och det har varit himla trevligt, även om man blir rätt seg efter ett tag. Tyvärr hann jag inte prata med alla och det kändes mest som att man lullade runt utan att få något vettigt gjort... Är så oerhört tacksam för alla som kom och uppvaktade Albin på hans dopdag. Det är märkligt hur många nya känslor man har utvecklat sedan det lilla miraklet äntrade våra liv. Nu blir man tacksam för massor av saker, hjärtat tenderar svälla upp för minsta lilla sak, är faktiskt en jättehärlig känsla även om folk kanske tror man fullständigt flippat ur när man blir lätt gråtmild lite titt som tätt ;o). När vi satt hemma och fikade efter dopcermonin, och jag såg hur många som hade kommit enbart för lilla Albins skull var det inte utan att man fick en tår i ögat. Det värmer att han har så många fina människor omkring sig som kommer finnas där för honom genom årens lopp...

Albin uppförde sig fantastiskt bra i kyrkan! Glad och tyst innan själva cermonin, skrek när han fick vatten på huvudet men gick rätt snabbt att trösta och därefter somnade han som en stock och sov tills det var dags att åka hem. Gissa vem som är världens mest stolta mor en dag som denna?! ;o)

Här följer såklart bilder från dagen:


Prästen - "... välkomnar dig Albert, Eric, Herbert..."  
(2 systrar i kör) - "ALBIN!!"
Prästen - "Oj, förlåt! Jag tänkte på Albert och Herbert ;o)"
Det är verkligen kanon med präster med humor!!!


Albin gillade INTE det kalla vattnet och grät för full hals...


... då såg mamma så här olycklig ut... ;o)


Slagen hjälte - stensover ;o)


Familjen Ljungqvist


Mr Busy... Hahaha!

TACK ALLA NI SOM UPPVAKTADE ALBIN PÅ HANS STORA DAG!!!