Funderar ibland över hur härligt det hade varit om man hade varit "hemmafru" ('rätt ord är nog mer stallfru men man kan ju låtsas *s)! Jag hade mycket väl kunnat tänka mig ta hand om hushållet, hämta och lämna barnen och ha middagen på bordet när Gustaf kommer hem - om det också innebar att jag kunde rida på dagarna. Tänk vilken lyx att hinna med alla hästarna och stallet dagtid och vara klar när familjen kommer hem på em!! Tyvärr är det lite dåligt med bidraget till hushållskassan i så fall och det behövs ju om man ska kunna hålla sig med hästarna... Men drömma går ju! Frågan är om man hade varit nöjd? Hade man fått tillräckligt med mental utmaning eller är det så att man behöver ett "riktigt" jobb för att inte såsa igen i skallen?

 

Jag fick mail från min mentala coach som uppföljning från vårt möte och det stod bland annat -"Ju bättre du mår, desto lättare är det att se vad som är viktigast i din utveckling. Att förverkliga dig själv, ditt liv och dina drömmar"... Visst är det en vacker tanke, att förverkliga sina drömmar?! För det första måste man veta vad det är, och jag är inte där ännu. Det jag vet är att sedan jag var hos coachen har en tanke planterat sig i mitt medvetande, en tanke om att jobba med hästar (såklart) men mer än så vill jag inte säga här och nu. Men visst är det lite konstigt, jag kan verkligen inte säga varifrån det kommer men tankarna finns här. Tyvärr kräver dom drömmarna en större gård, eller iaf mer mark, vilket i sin tur kräver pengar/investering och det har jag ju inte... Hmmm... Jaja, det är bara ett litet frö ännu. Vet inte om det hänger ihop med att jag är frustrerad på jobbet eller vad det är men vi får se var det landar. En vacker dag kanske?!

 

Har lite drygt 2,5 vecka till mitt nästa möte med coachen, blir spännande att se vart det tar mig i min mentala utveckling :-)