Städning

En sak som är ett ständigt problem när man är småbarnsförälder är att hinna med allt, vardagslogistiken blir ju onekligen en utmaning. Något som alltid tycks dra det kortaste strået är städning. Tråkiga saker är alltid lätt att prioritera bort av någon anledning?! Tyvärr blir det mest att man gör sig själv en björntjänst då det är vansinnigt frustrerande att gå hemma i ett ostädat och rörigt hem hela dagarna. Har ju tidigare nämnt att måndagar har blivit något av en städdag och det är inte särskilt roligt, myser hellre med Iris än städar och röjer. Därför har jag infört en REGEL här hemma! Detta för att undvika att det rasar ihop och regeln är att man plockar bort efter sig direkt, på så vis blir det aldrig lika rörigt och det blir ändå rättvist - den som drar fram något plockar bort efter sig (så slipper frustration byggas upp hos den andra parten som slipper plocka bort efter någon annan). Käckt va?! Ganska lätt också kan tyckas... eller....?! Min käre make tyckte detta var en bra idé, är ju inte särskilt kul för honom att få skäll av frustrerad fru titt som tätt, lika lite som det är kul för frun att bli en tjatkärring ;o)... Så hur har det gått? Låt oss studera bevisen, dvs foton jag tog här hemma igår (läs tis):

           
Riskokare från lördagens lunch som Gustaf lagade, jag fick diska innanmätet igår då det var risrester och det luktar inte hallon efter någon dag... Kaffekannan med sump, datormus och godis (för övrigt inte särskilt barnvänligt för 2,5-åring) från makens teoriplugg på söndagen. Öppnad post inkl tomma kuvert från fredagen... Kan ni tänka er att dessa prylar mirakulöst har en förmåga att försvinna av sig självt - helt utan inverkan från personen som drog fram det?! Måste vara skönt att ha en liten hustomte som städar efter en, undra var man får tag på sådana?! ;o)

           
I fredags kom Gustaf hem från tjänsteresa, väskorna packades upp i helgen och har sedan dess stått parkerade i vår hall (tillsammans med 2 balar toapapper som inhandlades i helgen)... I ärlighetens namn hänger ett träns  jag köpte på mässan och ska smörja in på ett garderobshandtag - men det är skillnad på saker man själv är skyldig till kan jag tycka. Något säger mig att alla dessa saker kommer försvinna under dagen då jag stört mig på det tillräckligt länge nu...

           
Godispåse som tömdes FÖRRA helgen... Den här ligger kvar av princip då jag undrar hur länge den kan bli kvar om inte jag slänger den?! I och med detta inlägg borde det inte dröja särskilt länge??

           
I söndags hällde Albin ut dekorationssand på golvet som min älskade make dammsög upp - tusen tack!! Undra när dammsugaren flyttas tillbaka till sitt skåp så den inte är ivägen?! Är ju ändå onsdag idag... ;o)

           
I söndags vattnade far & dotter blommorna här hemma (vilket är kanon för jag är usel med våra växter inomhus). Vattenkannan bor i skåpet under diskbänken, dvs ungefär 1 meter snett ned åt höger i bild... Dit flög den på något mystiskt sätt efter denna bilden togs ;o). Visst, kan erkänna att detta är ingen stor grej men ett par saker på fel ställe gör det ganska rörigt rätt fort...

Det ska sägas 2 saker i samband med detta. Jag älskar min kära make! Han är väl medveten om att han emellanåt blir uthängd på bloggen och det är ok. Jag vet att han inte gör detta med vilje men det är ändå ett stort problem för mig som går hemma med barnen hela dagarna och som man inte tänker på när man inte är mitt i det själv (för övrigt otroligt fascinerande hur ens "utmaningar på arbetsplatsen" förändras som föräldraledig och absolut något som får avhandlas i ett senare inlägg). Det ska också sägas att jag inte på något sätt är felfri själv, jag är också skyldig till ett par grejer här och var MEN - det är skillnad på att städa bort efter sig själv och behöva städa efter någon annan. Faktiskt...

Nej, nu är det dags för blöjbyte! :o)



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Toppen92.blogg.se

Vardagslogistik, hästar, renovering och att finna sig själv och

RSS 2.0