Stress
Stress är en lurig jävel måste jag säga. Har alltid hävdat att jag har en hög stresströskel och jobbar bra under stress - och båda dessa påståenden är sanna. Vad jag däremot inte har vetat är att jag har ett tak och inte orkar/pallar/klarar av hur mycket som helst. Nu vet jag det, och jag vet också att man ska dra ner på tempot en bra bit innan man slår i! Tack och lov gick bromsen i innan jag fullkomligt splashade men det var nog med minsta möjliga marginal och det jag skrev igår om att det börjar ordna upp sig var nog mer önsketänkande än sant... Vad som är mer sant är att jag är medveten om problemet och gör något åt det, men har i ärlighetens namn ingen aning om hur lång tid det tar att bli människa igen eller i vilken ände jag ska börja?! Just nu vill jag bara vara ensam och sova/vila/äta. Skalman-syndromet kickar i och primär-behoven gör sig påminda. Min högsta önskan just nu är att åka på SPA ett par dagar och det hade kännt som en högvinst... men jag undrar om det ens är genomförbart..?! Hur gör man annars för att hitta tillbaka till sig själv?! Var börjar man bena ut?!
Kommentarer
Trackback
