I brist på hästuppdatering får ni hålla tillgodo med Albin ;-). Han är så rolig nu, vill hjälpa till hela tiden och "vara duktig", kommentaren -"Albin hjälpa" kommer mest hela tiden och ibland förklara att det inte är saker som han kan göra (som typ klättra på stege för att byta lysrören i stallet som Gustaf har roat sig med). Men däremot hjälpa till att mocka kan han och får gärna om han vill. Det roliga är att då säger han att han ska mocka åt Jack, dvs  -"Albins häst" och styr sin lilla skottkärra till ponnyboxen... Behöver väl knappast berätta hur mycket kärlek hans mamma känner i detta ögonblick?! Är vansinnigt gulligt!!

           

             
Det roliga är att han ser så himla stol ut och vet att han är duktig!! Mammas fina kille...

Tack och lov för mina fina grabbar den här helgen, jag har ju mått uruselt och Gustaf har fått köra för fullt i stallet med fodringar, in, ut, packa hö och mocka! Han är verkligen en klippa!!! Helt ärligt vet jag inte hur jag hade löst det annars. Nu har jag iofs även fått hjälp av en stallkompis och det har även det varit guld värt! 4 hästar och däckad med värsta influensan går inte jättebra ihop...

I förra veckan (innan jag blev golvad) var vi på reflexpromenad på dagis. Det gick ut på att man skulle gå en snitslad bana och räkna reflexer och sedan grillade vi korv på gården vid dagis. Jag och mamma var med i och med att det var en "mormordag", Albin hade med sig sin ficklampa och det var ju verkligen urkul i mörkret att lysa på reflexer!! En kanonbra idé och Albin tyckte det var så kul att vi var tvungna att gå rundan ännu en gång när pappa slöt upp efter jobbet... Han var ju tvungen att visa pappa också ;-). Som sagt, en jättekul och bra aktivitet om inte annat för att lära barnen att inte vara mörkrädda utan istället göra en grej av mörkret. Detta är tydligen en årlig aktivitet på Albins dagis och jag misstänker att han kommer tycka det är lika roligt varje gång ;-)

           
Albin ska visa pappa hur det funkar, helt omöjligt att ta ett vettigt foto men, men....

Vi har även (äntligen) fått klippt håret på Albin, det skulle ju fotograferas på dagis förra veckan och då kan han ju inte komma med övervintrad trollungekalufs. Han satt jätteduktigt medan pappa klippte och som belöning för detta fick han isglass... 3 stycken... MYCKET populärt ;-)
      
             

En annan rolig sak var när -"Albin hjälpa till" igen och lilla prinsen snyter tag i golvmoppen och börjar tvätta golvet på toaletten här nere... Vet ärligt talat inte varifrån denna städvilja kommer ifrån men det är sannerligen inget han ärvt vare sig från mig eller sin far - men vi är oerhört tacksamma för den här genen ;-)

           
Rediga killen moppar, blev visserligen vääääääldigt blött på golvet men vem bryr sig?! Sådana här initiativ ska uppmuntras ;-)

På senaste veckans minuskonto har vi däremot haft en riktigt otrevlig händelse. Jag var ute i stallet och fixade när jag helt plötsligt hör Gustaf ropa på mig - det tillhör inte vanligheterna och jag förstod genast att något hade hänt. Smäller igen Filles boxdörr och springer in, möter G i ladan iförd kalsonger, skjorta och trätofflor med en rödgråten Albin i famnen! Mammas lilla prins har på något sätt slagit i näsan i vardagsrumsbordet och är alldeles blålila på näsbenet och knallröd på tippen... Ajaja ooooont!!! Gustaf hade varit i köket och lagat mat när det hände och såg det inte men troligtvis har Albin varit i soffan och försökt sträcka sig efter något på bordet och halkat med handen och då slagit i näsan i kanten på bordet. Men vi vet inte exakt tyvärr, har försökt få Albin förklara men hur lätt är det?! Var först oroliga att han hade fått en fraktur på näsbenet och efter ett långt samtal med sjukvårdsupplysningen kom fram till att dom gör inget med det ändå när det är svullet. Vi fick lite tips om vad vi skulle göra och hålla koll på och dom frågade om han kunde äta utan att må illa och kräkas och tyckte vi skulle testa med isglass om vi hade... Han åt gladeligen så det var ju positivt, att han sedan lyckades trycka i sig 5 (!!) små isglassar är en annan sak - men hur säger man nej till prinsen i det läget?! Dagen efter var han svullen men på sitt vanliga sprudlande humör och det känns rätt bra. Slog mig nu när jag skriver att man kanske ska kolla upp det i efterhand när svullnaden lagt sig?! Å andra sidan har dom inte så mycket ben utan mer brosk i sina små näsor... Hm, jag får helt enkelt höra med G vad dom sa på sjukvårdsupplysningen! Tack och lov har det ändå gått relativt bra men fasiken vad rädd man blir!!! Med detta och hans vurpa över hindren häromveckan vill jag helst linda in honom i bomull och ha honom sittandes i mitt knä men jag fattar ju att det inte går. Han har bara blivit så himla "grabbig" det sista och jag tycker det är lite jobbigt, vill inte vara en tråkig mamma som säger "nej" och att han inte får göra  en massa saker, men jag vill ju inte heller att han ska skada sig och han förstår ju inte konsekvenserna av när han springer och kastar sig handlöst över saker.... Detta är en jäkligt svår balansgång i föräldralivet måste jag säga!

Wish me luck!