Med tanke på att de 2 senaste ridpassen på Ella gått bedrövligt och att träningen denna veckan var inställd (min tränare var och red kurs för Kyra) så har jag känt mig lite lätt uppgiven inför helgens tävlingsdebut. Ringde därför min tränare i ren desperation och frågade om vi kunde klämma in ett ridpass någonstans - och bästa tränaren sa att jag kunde komma fre på morgonen. Då jag skulle vara hemma och vabba Albin tyckte jag att det var förträffligt men kunde ju inte ta med mig Albin så jag ringde i ungefär samma desperation och frågade om mamma kunde ta honom en stund... och snälla mor ställde upp på detta vilket innebar att hon började senare på sitt jobb... Tack, tack, tack både mamma och tränare!!

Ella var långt ifrån rolig att rida till en början men efter lite maktkamp mellan henne och mig gick jag återigen som segrare ur striden och Ella blev riktigt fin - särskilt i galoppen! Till och med förvända funkade riktigt bra, hon var ihop, stadig och med bjudning till handen = lovely!! I traven blev hon helt okey men vi kom inte riktigt lika långt som vi gjort de senaste 2 träningarna... Tyvärr!! Misstänker att det är här nerverna på piloten sätter käppar i hjulet för att komma dithän.. Fattar inte varför jag är så nervös denna gången, men det är jag...

Det är märkligt att vi ska behöva ha samma diskussion VARJE gång hon är brunstig, hon blir så ifrågasättande och försöker alltid rubba maktbalansen under sina brunster, vansinnigt tröttsamt! Nu hoppas jag iaf att denna perioden mattas ut innan tävlingen på söndag! I brist på nya ridbilder på mig och Ella kommer en här från senast jag red för domaren vi ska ha på söndag... Bedrövelsen på Ale Jennylund (http://toppen92.blogg.se/2010/august/holy-cow-vad-daligt.html)! Denna bild är den ena av 2 som faktiskt inte var fullständigt bedrövlig (enligt fotografen Petra *s). Jag har tack och lov sluppit se fler än dessa 2 ;o)