Det är nu lite drygt 8 månader sedan vi påbörjade renoveringen av nedervåningen och det innebär 8 månaders boende i byggkaos. Sista tiden har vi kämpat på riktigt bra och vi är ganska nära nu och det är tur för jag kört rakt in i teglet. Jag är trött på att kämpa som ett djur för att få ordning hemma, jag har ställt av Ella för att prioritera renoveringen i och med att jag blir bara splittrad när jag lägger tid på ridningen och barnen lever i kaos. Tog därför beslutet för en dryg månad sedan att fokusera på att bli färdiga och därefter göra en helhjärtad Ella-satsning... Men vi blir ju fan inte klara!! Det kommer en massa annat emellan hela tiden och idag fick jag helt sonika nog! Det ska sägas att jag rent ut sagt avskyr att bo som vi gör nu och det stressar mig maximalt. Barnen tycker det är pest med det begränsade utrymmet och går varandra på nerverna var femte minut... Hela vårt hem är kaos och oharmoni personifierat. Så vad gör man då? Om snickarna inte kommer än på 1-2 veckor (kanske) och frun i huset brakat ihop men avskyr statusen? Det är sannerligen inga jordgubbstårtor och solrosor här, det ska gudarna veta...