1. Sitt djupt i sadeln med sittbenen som kontrollerar Ellas bakben
2. Ha så långa dressyrben som möjligt
3. Sänk armbågarna, ha dom intill kroppen
4.  Låga, STILLA händer (men rörliga fingrar som lirkar med bettet)

Det var riktigt behagligt, jag satt otroligt skönt och bekvämt, jag blev inte trött eller svettig (kände dock av en redig träningsvärk i magen från gårdagens träningspass) och jag kom på mig själv med att hinna reflektera över att vi såg riktigt tjusiga ut i spegeln, till och med jag såg ut som en dressyrryttare (!!). Bara det faktum att jag HANN titta och använda speglarna säger en hel del. Normalt sätt har jag fullt upp med att tänka på allt jag ska göra på hästryggen så jag hinner aldrig titta i spegeln eller ens reflektera att det finns speglar. Nu kollade jag där lite titt som tätt, kunde följa hela långsidan ex och det är ju förträffligt!! Ella har dansat fram idag, hon har bland annat gjort urtjusiga skänkelvikningar, häftiga längningar, klockrena galoppfattningar - allt medan jag satt stilla i sadeln och gjorde mest ingenting... Heeeeelt sjukt. När Ella har en ärlig bjudning och är framför skänkeln behöver jag banne mig inte göra mycket alls, helst ingenting annat än att tänka vilken rörelse vi ska göra och styra henne vart vi ska, Ella fixar resten. Denna helgen har jag kunnat rida tekniskt, enbart ridteknik och det är fantastiskt roligt!! Men sen är det ju hundra ggr lättare att rida på ett sådant sätt om man har en häst som är framför skänkeln och bjuder ärligt med eftergift. Det är inte alls lika enkelt när man måste jobba jäääärnet för att få hästen att gå fram... Been there way to long!

Det jag har insett är att jag har tidigare hamnat i en ond spiral mellan trock häst, kass sadel och dåligt självförtroende hos oss båda! Det är rätt intressant, jag har hela tiden varit osäker och undrat om Ella har ont eller om det är något som är "fel" på henne i och med att hon inte velat gå fram. När hon var yngre var bjudning inget problem, de 2-3 första åren var great och vi gjorde flertalet starter på över 70% med vinster och placeringar. Men sedan hände något och detta något hände i samband med att jag blev gravid. Jag kan inte säga vad som är hönan och ägget men jag har trott att jag varit för stark i handen i och med att Ella varit så känslig i munnen, sedan har hon inte bjudit ordentligt och då har jag trott att hon haft ont eller nåt varit fel med henne... Det jag insett är följande: Något VAR fel, men det var med största sannolikhet sadelrelaterat (som jag iofs vetat hela tiden och provat sadlar som en galning) och inte Ella. Nya sadeln är ledad i höjd med okspetsen och detta är fantastiskt för Ella, hon har så mycket uppåt/framåt i sig och blir nu inte begränsad som hon varit innan. Hon har därmed fått en enorm bogfrihet och det syns (och känns) jättetydligt vilken skillnad det är på henne och hur hon rör sig. Hon har tidigare varit "låst" i manken och bogarna spelar det ju ingen roll hur mycket man gasar (bakbensaktivitet) när det ändå stoppas upp på vägen och då spelar det ingen roll vad jag gör med handen - det kommer ingen energi dit ändå! Detta gör att hon inte kan aktivera ryggen korrekt och få igenom sina gångarter som hon behöver och då har vi följande scenario => dålig ryggaktivitet = låsningar i länden (som Ella jobbar fantastiskt bra med nu) = dålig bjudning = en ryttare som "skriker" till henne genom alldeles för stora hjälper = sabbat självförtroende hos både häst och ryttare!! Nu däremot flyter energin fritt fram genom kroppen till munnen, och det går inte beskriva med ord hur kul och härligt det är att ha "tillbaka" sin häst igen! Nu känns det "lätt", vi är positiva och det är roligt som sjutton. Ellas öronspel är underbart att se och hon känns loss i kroppen... NU rider vi äntligen dressyr på riktigt!!