Något har hänt! Det är knappt jag vågar skriva om det men under senaste ridpasset på Ella (som jag glömt berätta om i all uppståndelse) hände något helt fantastiskt. Vi red på nedre delen av paddocken (läs: den delen där Ella är som en monstersökande missil), det var mörkt ute och Ella är ju som bekant "mörkrädd"(läs: kontrollfreak som hon är blir det jobbigt när hon inte har full koll och då måste man ju uttrycka detta missnöje genom att bli rädd för allt som skulle kunna tolkas vara minsta läskigt)... Så nedre delen och mörker, 2 av Ellas värsta ursäkter att flyga i luften - och bakifrån kommer Fille i hagen, i full spruta och bockandes som en tok... Weeehayy...

Döm om min förvåning när Ella IGNORERAR detta gyllende tillfälle att haka på och istället JOBBAR PÅ, lugn och sansad, i skritt - på tygeln?!?!?! Gissa hur stolt jag blev över min duktiga häst?! Vågar man ens hoppas att det värsta är äver nu?!