Långa dagar blir det!

Vissa dagar är segare än andra, så är det bara. Att vara föräldraledig är jättemysigt men ibland kan det bli väldigt, väldigt segt. Att gå hela dagar med bara "gagagogo", sysselsätta och underhålla en 7,5 månaders bebis samt försöka ge en trött och uttråkad 3-åring det han behöver...  Funderar ofta på vad man kan hitta på för att få en vettig aktivitet men mycket är svårt när Iris fortfarande är så liten, det är ju inte direkt så att hon snällt vill sitta still i mammas knä när jag och Albin sitter och målar eller kladdar med fingerfärg direkt - och det är lite väl tidigt att introducera fingerfärg för henne ;o)... Känner själv att jag har varit världens tråkigaste mamma det sista men till mitt försvar har jag varit galet trött. Nu har Gustaf fått ta mer ansvar de sista nätterna och jag har fått sova lite mer, nu börjar jag känna mig lite mer som människa igen! Så nu ska jag försöka rycka upp mig och bli lite roligare mamma också. Idag är det tisdag och jag har bestämt att då åker vi till öppna förskolan, vilket visade sig vara ett lyckodrag! Albin har ju 2 bästisar från dagis och båda dom var på öppna förskolan idag - great!! Så Albin hade kul och lekte för fullt, blev skitsur när det var sångstund och vägrade fika när det var fikastund - han menade på att han skulle leka istället. Ok med mig, vi kan väl fika hemma men han blir ju lite gnällig när han inte har ätit. Nu gick det ändå ok och då får det väl vara en hårfin linje på tisdagar, det positiva att träffa grabbarna överväger. Extra kul var att Iris lekte jättebra och hade väldigt roligt också så nu känns det meningsfullt även för henne och som extra grädde på moset får den ömma modern prata med vuxna människor en stund ;o)
 
Man slås av hur stora barnen har blivit dock! Albin leker själv med sina bästisar och man hör hur dom har vettiga pratstunder med varandra och verkligen leker tillsammans! Bredvid sitter Iris för egen maskin och leker för sig själv... Snuttisar! Var samma sak i helgen när Gustaf och Albin satt och pusslade medans Iris satt bredvid och lekte, är jätteskönt på ett sätt men det är inte utan att man känner ett sting i hjärtat - snart är dom stora på riktigt...
 
           



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Toppen92.blogg.se

Vardagslogistik, hästar, renovering och att finna sig själv och

RSS 2.0