Denna helgen var tränare Jill här i dagarna 2. Då hon "bara" kommer ca 1 gång i månaden vill man hinna med så mycket som möjligt och gärna båda hästarna. Red både Ella och Mels på lördagen och Ella igen på söndagen. Senaste gångerna har jag ridit en vardera dagen men jag har saknat dag 2 med Ella faktiskt. Får klura om det är bättre att rida dom varannat tillfälle för jag blir bra trött att träna med 2, har inte tillräckligt med ork och styrka själv visade det sig *oops*... KAN ju också komma igång med att träna utanför ridningen men ja, det tycks ju inte vara min starka sida ;o)

Med Melrose tycker jag det räcker med en dag då det forfarande är mycket unghästridning med henne. Däremot behöver hon verkligen komma ut och se andra ställen för hon blir rätt spänd när man åker och hennes spändhet yppar sig i att hon stänger av och tappar bjudning. Jättemärkligt, jag är van vid hästar som flyger i luften när dom blir spända och vet inte riktigt hur jag ska hantera när hon stänger av... Lite frustrerande också för jag får aldrig möjlighet att jobba med de saker jag upplever som problem hemma då hon är en helt annan häst hemma och borta?! Nåväl, lite jobb blev det iaf med hennes ojämnhet i sidorna. Jag måste jobba henne ännu mer för högerhjälperna så hon blir stadigare och bjuder fram jämnt på båda sidorna, i dagsläget är det skitsvårt att få henne ta stöd i högerhanden och hon viker sig i sidan. Emellanåt gick hon kanonfint in i handen och då blir allting så mycket lättare. I galoppen är det samma jobb med liksidigheten men hon måste lära sig kliva på bättre, det kommer efter att jag har ridit i liiite högre tempo initialt... Det är bara att jobba vidare! Det går ju mycket framåt tycker jag själv men nu får jag börja rida lite mer vuxenridning och inte fastna i unghästträsket.

Å så har vi Ella, Finaste, bästaste, ljuvliga Ella... Hon kämpar på och står ut med sin övermanövrerande matte! Ella är inte världens lättaste häst att rida och hon kräver väldigt mycket teknisk ridning, små hjälper och finmotorik dvs rutinerad ryttare. Jag är ingen rutinerad ryttare i den bemärkelsen men vad jag däremot är väldigt bra med är att jag är att jag är medveten om detta faktum och kämpar vidare efter bästa förmåga! Denna helg har jag blivit om möjligt ännu mer medveten om min bristande bålstyrka och hur långsamt det går mellan impuls-tanke-inverkan till följd av detta (att jag dessutom ligger 8kg + och har usel kondis hjälper ju inte direkt upp heller). Jag har däremot kämpat på jävligt bra med mina brister och Ella har gått bättre än någonsin. Igår var galoppen super och idag var traven fantastisk!! Nu kommer stora utmaningen att komma till den ridningen även utan en tränare på backen som är på en som en hök... Men jag ska kämpa som ett djur för den ridningen jag har känt på i helgen är helt lovely och jag vill alltid rida med den känslan :o). I galoppen måste jag tänka på att inte samla för mycket (tro det eller ej, med tanke på vilka problem jag haft att få ihop henne innan). Men Ella är så galet ambitiös och när hon väl fattar vad man är ute efter blir hon lite -"kan detta nu matte" och övergör. Detta leder till att när jag galopperar och vill rida i ett vänta-läge samlar hon sig mer och mer i sin abition att vänta på vad jag gör. Så jag måste få henne att galoppera framåt även när hon väntar (misstänker att detta låter helgalet för er som läser detta och inte rider *hihi*). Jag måste rida loss henne i höger innan jag ger mig på vänstersidan och jag måste vara illsnabb så jag inte fastnar i handen...

I traven hittade vi en ny nyckel idag och resultatet var fantastiskt. Istället för att försöka rida loss henne i sidorna i ett lite högra tempo ska jag dra ner det istället, lossa höger och därefter göra vad jag vill ;o). Vara superrörlig i handen och när hon lossnat, ge henne lite friare hand somtidigt som jag matar energi bakifrån. Självklara grejer egentligen det är bara sättet jag ska göra det på som är lite annorlunda för mig. Men ohlala, vilket resultat. Hon blev så sjukt taktfast, säkert 1,5 meter kortare i kroppen och med sådan energi och tryck i bakkärrran att jag kan inte önska mer. HÄFTIGT!!!! När hon lossar kan jag successivt stärka henne i högre tempo men jag får aldrig tappa takten utan istället lägga ner tempot igen, hitta takten igen och sedan öka... Som sagt, låter säkert galet för ickeryttare men detta är mest kom-i-håg till mig själv ;o).

Så nu är jag helt slut efter 3 träningspass i sommarvarmt ridhus, sov inte mycket alls inatt då jag låg mellan barnen i kojan här på nedervåningen (vad gör man inte för sina raringar) och jag har träningsvärk på fler ställen jag trodde var möjligt... Supernöjd med andra ord! ;o)

          
                                           Foto: A.Kindgren