Just nu är det mycket. Ok att vi har hjälp av snickarna med det faktiska arbetet (och det är något av det bästa vi gjort) men dom är kanonduktiga - och snabba (!!) så man behöver lite titt som tätt fatta olika beslut när dom har frågor. Det är också vissa saker man vill passa på att göra om nu när möjlighet finns, huset är ju byggt 1906 och vissa rördragningar till element osv är inte särskilt smarta eller smidiga. Så nu brinner det i skallen på Gustaf som vill göra om det och ni som känner min man vet ju att han vill klura ganska länge på saker innan han bestämmer sig... Ni ser ju problematiken ;o).

Igår fick jag ett bevis på att det brinner nog rätt bra i skallen på min älskade man... Jag hade ju varit iväg med hästarna och Gustaf parkerade transporten och tog loss den från min bil så jag kunde dra iväg till dagis på måndagen. Som vanligt är vi sena till dagis på måndagen (Albin är ALLTID väldigt måndagsloj efter helgens lugna lunk), vi dundrar ut och jag konstaterar att Volvon är frikopplad från transporten (kanon!!) så vi hoppar in i bilen och åker. Lämnar Albin som är nöjd och glad, han galopperar direkt iväg och lokaliserar sina kompisar Alfred och Johnatan. Vi vinkar glatt hej då och jag funderar på om jag ska åka direkt och handla eller hem och pausa emellan. Iris jollrar nöjt i baksätet och jag beslutar att vi åker hem och leker en stund så kan jag kombinera affären med hennes sovstund. Sagt och gjort, vi åker hem och hittar det här:

           

           

Det visade sig att Gustaf missat att dra handbromsen på transporten och den har så vackert rullat iväg över vägen (tack och lov att det inte kommit en bil!!!!) och parkerat fint i slänten på andra sidan... Fick upp den med fina, gamla traktorn och den hade klarat sig bra, stödhjulet var lite böjt men gick att fixa till. Misstänker att den där handbromsen aldrig blir missad igen ;o)