Nästa rapport!! Killarna blev ju enucker i veckan, hade bokat upp en hemkastrering och vi höll till i granngårdens ridhus. Hade med mig världens snällaste Christine och Camilla då jag själv är rätt osmidig och var galet nervös... Camilla har ju varit med om ett gäng kastreringar så det kändes väldigt tryggt! AB som utförde kastreringarna är ju vitt omtalad som "den bäste på kastrering" så det kändes också tryggt, det som var jobbigt är det faktum att AB lägger dom ner för ingreppet. Sövning och uppvak är ju i min bok vääääldigt riskfyllda moment så det var mest det jag var orolig över, själva ingreppet kändes inte så jobbigt... Vi började med Fille och man tar ju sövningen stegvis, när Fille-hjärtat vinglade som mest kände jag att jag fick gå ut och ta lite luft en stund... Gick och kollade till Jack som väntade i stallet och när jag kom tillbaka låg Fille och sussade gott (första faran avklarad). Jag skulle sitta vid hans huvud och hålla ner det OM han skulle reagera på snittet medan C&C stod och höll undan hans ben med en lina så AB kom åt att jobba. Det gick hur bra som helst, Fille tog några djupare andetag under själva snitten men annars ingen reaktion och det var över på ett nafs! Jag fick sitta kvar hos Fille medan Christine gick och hämtade Jack och samma sövningsprocedur började. I detta nu minns jag knappt om jag såg när Jack la sig, jag tror faktiskt att jag gjorde det  men det var ju hur lugnt som helst. Var i ärlighetens namn inte lika orolig för honom, det är ju Filles bakben med sin neurologiska diagnos som ligger bak och spökar... Med Jack satt Christine vid huvudet och Camilla höll benet (lättare med lillskiten då klarar man det på en person) och jag var kvar med Fille som vaknade till strax efter att Jack la sig. Fille flög upp som ett jehu men var bra borta en lång stund till ;-). Jacks ingrepp gick lika bra det och han vaknade till lite snabbare än Fille och sedan stod jag och Christine med varsin vimmelkantig liten hjälte...

Dom fick pigga på sig innan vi lastade dom och åkte hem, är ju bara 1 km bort så det var ju ingen jätteresa direkt och vi hade fått klartecken av vetten. Lastningen gick fantastiskt bra både dit och hem, jag gick rakt på med Fille först, Christine står med Jack ute och sätter bommen bakom Fille sedan skickar hon på Jack som knatar fram till mig fram i transporten... Fantastiskt smidigt och inte utan att matte håller på att spricka av stolthet över sina fina unghästar!! :o)

Så sedan dess har det varit fullt ös med sjukstugan här hemma. Dom stod inne på onsdagen och gick en 20 min promenad var på kvällen. På tor+fre blev dom inne på dagen då dom ska gå i paddocken och jag vet inte hur dom är där så ville inte släppa dom där när jag inte var hemma. Gick promenad 25-30 min på morgonen och sedan fick dom gå ut ett par timmar i paddocken när jag kom hem från jobbet igen. Nu i helgen har dom varit ute i paddocken och skött sig kanon så det känns okey att lämna dom där i veckan. Har ju fått mocka halm då dom inte får stå på spån eller torv pga infektionsrisken är större då. Har tempat dom 2-4 ggr per dag lite beroende på hur dom legat. Fille har varit lite lurig med feberkänningar så jag har varit lite orolig. Är fortfarande lite gränsfall,  han är dessutom rätt svullen och vill inte gärna röra sig så mycket vilket gör mig lite nervös så jag håller lite extra koll på honom. Han hade ju så jädra stora kulor så det blev ett ordentligt ingrepp, inte så konstigt att han är lite "sämre" än Jack... Jack har tagit det hela riktigt bra, idag var han t o m såpass pigg att han travade runt lite i paddocken, Fille vill inte ens gå helst... Ska försöka att inte noja för mycket utan hoppas att det snart är bra med honom igen!!

           
       Lätt uttråkade pojkar... Vi har redan tömt vattenhinken, vad ska vi göra nu?

           
                          Okey, vi kliar väl varandra en stund då...