Har denna helg ridit kurs för en ny tränare, det var riktigt intressant. Som ni vet har jag varit lite less och saknat inspiration, fredagens veterinärbesök hjälpte definitivt inte upp ridglädjen. Var galet deppig efter Filles diagnos och även på väg till träningen igår (läs lör) var jag riktigt hängig och inte alls peppad... Och lägga på en ny tränare på det kändes som en utmaning. Som vanligt när man ska prova ny tränare får man dra en liten historia om mig och hästen, jag var brutalt ärlig och förklarade (i snabbreferat) mina svageheter, Ellas svagheter, senaste läget osv När jag dragit snabbversionen var det dags att ta tyglarna och köra på, Ella gjorde sin vanliga "streta-grej" med att försöka dra tyglarna ur nävarna på mig och Jill sa -"aha, nu vet jag vad problemet är". Så bara, och jag måste nog säga att (efter att ha ridit 2 pass nu) slog hon huvudet på spiken. Vad jag hela tiden försöker jobba med är att få henne mjuk i sidorna, rund i formen och loss, den ständiga kampen om vem som bestämmer över bogarna och deras placering i sidled. Jill däremot tyckte att Ella "satt fast i underhalsen" och jag fick fokusera på att rida loss henne där och skita initialt till bogarna och helt plötsligt fattade jag vad jag förväntades göra.. Fick fulrida lite i form av breda och låga händer för att jobba loss henne i sidorna, jag fick order om att sluta driva vara snabb att få loss henne genom att leda loss. Trodde det skulle gå åt skogen då jag inte fick driva men det funkade! Och när jag väl fick loss henne bjöd hon på som sjutton... Det var rätt fräckt! Det är detta vi behöver stärka nu, jag hoppas bara inte jag tappar det underbara läget jag hittat till. Detta är precis vad min ordinarie tränare vill att jag ska komma till men jag inte fattat, men nu fattar jag bättre och kommer kunna tillgodogöra mig mina ordinarie träningar bättre vilket känns jättekul!! Dag 2 gick ännu bättre, hade väl sovit på saken och Ella kände igen det. Även om hon är lite kinkig innan hon släpper så verkar hon väldigt avspänd och tillfreds när hon väl gör det, men ändå energisk och fin. Hon jobbar fint i handen och med bettet och till och med galoppen blev kanon. Det är alltid kul när man får nya verktyg att jobba med och när man känner att man kan tillgodogöra sig den infon man får redan även efter första träningen. Enligt Jill kommer Ella bli en riktig glassa-häst om jag nöter detta en månad eller två, så det är väl bara att köra igång och se var det landar?! Ingen blir gladare än jag (utom förmodligen Ella som får en lite stadigare matte i sadeln) *s. Att plocka upp Ella lär inte bli problemet någonsin utan utmaningen är ju att få henne rund, få upp ryggen så hon musklar sig och stärker sig... Sen ä´dä´bar å åk ;o)