Jag ska inte sticka under stol med att de senaste 5-6 dagarna har varit tunga, riktigt tunga! Hela grejen med Fille fullkomligt knockade mig och jag har varit (och är) otroligt ledsen... Det är inte så att jag har gett upp, men jag måste få sörja diagnosen och det måste få sjunka in! Jag är inte en person som kan vifta bort det utan måste processa, tänka och känna. Med Albin hemma och fixande med hästarna hinner jag knappt känna efter utan det är i bilen till och från jobbet allting rasar samman, igår tyckte mina kolleger jag såg trött ut - lät dom tro det, orkade inte förklara att jag gråtit större delen av vägen dit...

Men nu har jag vaknat upp ur koman, det hände när jag sopade stallgången idag och tittade på Fille som stod och kliade sig i manen - det är forfarande min prins Fille och han är exakt samma häst som han var innan vet.besöket. Kanske kommer det bli sämre, kanske reder det ut sig men än så länge är han här och mår bra och det ska jag njuta av! Han är fortfarande världens mest underbara och snälla lilla retsticka som välter skottkärran bara för att, han är fortfarande min lilla bushingst som vi hjälpte till världen för lite drygt 2 år sedan och det kommer han alltid att vara! Oavsett vad som händer i framtiden är jag så otroligt tacksam för denna ljuvliga individ och jag hoppas vi får många roliga stunder tillsammans framöver.

                
        Fille och jag på kvällspromenad, Fille håller ett vakande öga på dom farliga kossorna...

Idag har jag och Ella varit iväg och tränar, det gick riktigt bra. Jobbade med formen enligt nya verktygen från helgen och Ella blev mjuk, fin och bjöd på riktigt bra. Anki var nöjd med utvecklingen och det är kul att den input vi fick gick att stoppa rätt in och fungera även för hemmatränaren. Då det är tävling på söndag fick jag öva massa programlinjer i slutet och det är verkligen här man får bekänna färg - jag är HELT BEDRÖVLIG på att rida programvägar!! Jag tänker ofta att jag ska öva på det men det glömmer jag av lika snabbt igen och det är ju kasst! Misstänker att jag i framtiden kommer få rida många, många programlinjer under mina pass för min tränare (som också är domare) var inte helt nöjd med pilotens instats initialt. Tack och lov fick jag hyfsat kontroll på allt och fick till några godkända linjer till slut ;o). Kan inte påstå att jag är särskilt sugen på att tävla på söndag men vi måste ut och lufta oss. Blir endast en start men det blir för lång dag annars och har mer saker att göra så det får räcka. Denna gång är det en domare jag ridit för tidigare och hon brukar vara rätt positiv även när det går dåligt och de gånger jag ridit för henne har jag fått väldigt användbar kritik. Så jag hoppas att det blir en nyttig träningsrunda och att Ella håller sig på mattan denna gång!