Ridning är en fascinerande sport, jag misstänker att få sporter täcker det spann i känslor som finns inom hästeriet?! Att slitas mellan hopp och förtvivlan tillhör vardagen, att överväga att börja sticka som hobby har hänt mer än en gång men tack och lov är det lika vanligt med dagar när hästen är värd miljoner... Allt vi gör för dessa fyrfota vänner är imponerande, vi sliter, kångar och bär i ur och skur, snö som sol, dag ut och dag in - visst gnäller vi emellanåt men det är väl bara ett tecken på att vi är mänskliga?! ;o)

Som ni säkert redan listat ut har det varit en intressant vecka hästmässigt... ;o) Trollet har varit kanonduktig, vi har galopperat både ute och i paddocken, hon har börjat förstå med att bjuda in i handen, volterna börjar ta sig och det går framåt rent allmänt, som kontrast till detta har hon stegrat när vi mötte först ca 15 får och sedan stegrade hon igen när hon såg en skimmel ett par hundra meter bort och sedan lyckades hon banne mig resa sig en tredje gång när vi ska möta skimmeln för att därefter kasta sig handlöst ut på åkern bredvid... Var tydligen en galet farlig skimmel?! Jag tycker verkligen inte om när dom ska ställa sig!! Nu hoppas jag att detta bara var en tillfällighet på grund av vårystra hästar, solsken och liiite för mycket att ta in för en liten Melrose...? Sedan dess har vi iaf upprättat oss i paddocken, fick till och med galopperat i paddocke och det gick helt okey. Är ju lite svårt att galoppera i paddocken de här första gångerna, blir ju lite trångt och obalanserat men man kan ju inte begära så mycket ännu :o). Känns väldigt, väldigt skönt att vara på gång ordentligt, nu har hon gått 4 dagar i veckan i hela 4 veckor och man ser redan hur hon ändrat sig i kroppen. Hihihi....

Ella har varit sådär spännande som bara hon kan. Tränade i onsdags och hon kändes rätt fin till en början, jobbade fint i traven och sedan pausade vi med skritt på långa tyglar - därefter var Ella heeeelt borta! Istället hade det kommit en look-alike till henne som var trock och helt bedrövlig i galoppen!!! BBLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!! Efter en stunds dividerande om vem som bestämmer kom vi till slut överens om vem som bestämde och det var INTE fyrfotingen och därefter blev lektionen mycket trevligare igen, Ella kom tillbaka och gick som tåget!! Hon var som förbytt och fullkomligt dansade fram, löve, löve, löve!!!! Så där har vi det igen - upp som en sol, ner som en pannkaka och upp som en sol igen.... :o)

Pojkarna mår fin-fint, Fille är galet fin just nu och Jack växer så det knakar! Svarta Hingsten har vuxit hela 6 cm på ett halvår och mäter nu hela 123 ståtliga centimtrar över havet :o)