Det är fascinerande hur saker och ting bara vänder ibland. Igår var jag TOTALT opeppad att åka iväg med Ella och träna, dels för att jag var seg och hade ont i huvudet och dels för det bedrövliga vädret... Men sedan hände något, som från ingenstans slutade det att regna snöblandat och solen tittade fram vilket gav mig en gnutta energi tillbaka och jag fick lastat och åkt iväg (fortfarande rätt seg i skallen dock).

Till en början kändes Ella helt okey i vänstervarvet och blä i höger. Hon tränger något så infernaliskt mot höger och egentligen fattar jag inte varför just höger - det är ju MIN starka sida?!?!? Jaja, det är så det är, hon är väl helt enkelt ÄNNU starkare... Kom iaf igenom det riktigt bra efter en stund och hon blev kanonfin. När jag får ordning på henne i höger blir hon ju finare där än i vänster och när jag väl kommit igenom är det inte minsta tillstymmelse till att tränga och knö... Märkliga djur, när ska man bli klok på det där undrar jag?Nåväl, forfarande är det basridningen jag måste jobba med, vill få henne stadigare totalt sett och vill inte att det ska ta 20-30 min av träningen att komma igenom så man kan börja finlira. Just nu är det maximal fokus på galoppen och hon börjar bli såpass bra i rättvända att vi ska lägga mer krut på förvända samt att hon ska bli mer reglerbar (inte bara ha en galoppväxel)... Målet för året är ju byten och då måste vi få ordning på detta först!

Torsdagen var egentligen tänkt att skritta ut med Ella och rida Mels i ridhuset men så bidde det icke! Var helt bedrövligt väder så det blev helt enkelt vila för båda damerna, ingen katastrof egentligen men jag brukar alltid planera in vilodagen på fredagarna så vi kan ha fredagsmys inne. Nu får jag försöka trolla till något med båda damerna imorgon och samtidigt inte bli för sen för att umgås med familjen... Detta vardagspussel... ;o)