Som jag tidigare rapporterat så fick ju Ella spunk av ett gäng vasstrån på vår uteritt igår, idag tänkte jag skritta fram samma väg inför dagens mer uppstyrda dressyrarbete som stod på schemat. Sagt och gjort vi knatade iväg och kom till de berömda vasstråna och vad tror ni händer??
1. Ella spunkar ur igen?
2. Ella tittat till en gång men går sedan oberört vidare?
3. Ella har fullständigt glömt bort att det var farligt?


Rätt svar: 3 - TOTALT minnesförlust över vasstrånas förmåga att äta Ellahästar... Fjant!

Turen fortsätter rätt harmlöst, hon försökte vara "rädd" för en dam som tömde en skottkärra men sansade sig och därefter var det lugna gatan tills vi möter en mormor med 2 barn varav ena barnet åker på en käke och det andra går och drar en pulka i snön... Ni kanske kan föreställa er ljudet?! NATURLIGTVIS blir Ella tokspänd av det då sällskapet först är dolda bakom en trädunge men så fort hon får syn på dom lugnar hon ner sig lite. Jag pratar med sällskapet i ett par minuter och sedan ska vi gå vidare - MEN - då får Ella syn på en pulka till (helt identisk med den pulka tösen som precis stod bredvid oss i flera minuter hade) på en snöhög och HERREGUUUUUUD!!!! Snacka om Ellaätande monster som står i beredskap på snödrivan... Efter X antal minuter, 4 frågor från sällskapet om dom ska flytta pulkan, 5 nedbackningar i diket och 1 st galet irriterad matte går i allafall mesproppen förbi denna livsfarliga plasttingest i spiskrokform, frustrandes som en stridshingst (säkert hade hon svansen på ryggen också)... Ibland va... Efter detta försökte Ella fjanta vidare men matte hade fått nog - nu blev det dressyrarbete för hela slanten ute på vägarna, fyrfotingen distraherades med öppnor, slutor, övergångar, halter, rakriktning, tempoväxlingar och galoppfattningar. Tack och lov för väglaget just nu säger jag! Alla vägarna är kanon att rida på och planen att gå in i paddocken reviderades till miljöträning/dressyr. Min grannar undrade säkert vad vi höll på med där vi red fram och tillbaka men så fick det bli. Kan ju likaväl rida fram och tillbaka på vägarna som runt runt i paddocken?! Ella blev KANONFIN iaf, SOM hon samlade sig i galoppen!! Hon var så fin att jag övade på LA:4 momentet med ryggning-galopp och det gick faktiskt helt okey, var första gången jag ens provade så det får man ju vara nöjd med ;o). Återigen satt matte med ett leende från öra till öra och njöt av sin härliga häst! Hon kan ju om hon vill den lilla rackaren och ännu en gång blev det bevisat att hon bara tramsar, who is the fool now little darling?! ;o)

Full av tillförsikt tyckte jag sedan att det var dags att rida ut på Melsan, vi måste verkligen ta det ett steg längre nu och likväl som att rida i paddocken kan vi gå ute istället. Christine hade lovat hjälpa mig så hon fick ta Ella som "stabil ledarhäst" (vilket av någon outgrundlig anledning hon alltid är när man promenerar med henne istället för att sitta på) och vi gick en av grannens grusvägar fram och tillbaka x2, jag red Melsan som var lite spänd i början men gick det bra. Tyvärr är det ju så himla halt ute och hon är barfota bak så vi är rätt begränsade var vi kan gå. Hovslagaren kommer på tisdag och slår på bakdojjor, då kan vi äntligen komma igång ordenligt. Tyckte iaf hon var jätteduktig idag, 3:e uppsittningen efter konvalecensen blev en kortare uteritt och lillhästen uppförde sig fint. Hon är ju trots allt bara riden 5 veckor inför 3-års, sommarlov på det och sedan hann jag bara sitta upp 3-4 ggr i somras innan hon blev sparkad. Vi ligger helt klart efter i hennes utbildning men det ska bli ändring på det nu. Basta!

Det var en mycket nöjd hästägare som gick in och hade fredagsmys med familjen... :o)