Det är jeeeefligt (pardon my french) irriterande hur snabbt saker och ting kan vända. Sist jag skrev svävade jag på små rosa, fluffiga moln över hur fin Ella hade varit att rida. Detta gav såklart mersmak så när Madde skulle trotsa vädrets makter och tappert knata bort till ridhuset hängde jag och Ella på (plus Christine och Brio). Kan villigt erkänna att skritturen TILL ridhuset, i snålblåst och regn var inte ett smack peppande och jag undrade både en och sjuttio gånger varför jag gav mig ut överhuvudtaget... Väl där möttes vi av 2 shettisar som huserar i ridhuset dagtid men dom blev snabbt infiskade och vi fick höra att det var hoppträning om en stund, dom skulle komma och rida fram men det var helt okey att vi red samtidig. Better safe then sorry tänkte jag som tagit med longerlinan och rastade av Ella lite "utifall". Hon var rätt sansad till en början men när de 3 ponniesarna som skulle träna kom blev det desto plirrigare... Satt upp och även om hon var spänd gick det ok, lite svårt att rida runt när ponniesarna skrittade fram i bredd i kombination med att det låg bommar ute lite här och var PLUS oss 3 storhästar men man fick hålla tungan rätt i mun och styra... Då kommer det in 2 islänningar och dom börjar NH träna SAMTIDIGT som det redan var 6 hästar plus bommar framme!!! Inte så smart kanske, en ponny ballade ur och började stegra, Ella hakade såklart på men utökade sin stegring med hela repertoaren av bock/bakut med twist. Lyckades tack och lov sitta kvar alla 4-5 ggr hon "skojade till det" men blev rätt trött och satt av av ren självbevarelsedrift... Jag blir sååååå trött! Det jag helst vill göra i det läget är att kicka till hästskrället och sätta full fart framåt men det var INTE läge igår, plus att jag blir osäker, väljer jag den vägen MÅSTE jag till varje pris bli kvar i sadeln och f-n vet om jag grejar det?!... Ok, igår blev det ju en extrem situation mot vad hon är van vid så det slog lite extra slint, men spändheten finns där när vi går bort till ridhuset och det är vansinnigt tröttsamt. Frågan är hur mycket jag sänder över till henne genom att jag själv är "beredd" på vad hon ska hitta på?! Kan det rent av vara så att jag indirekt orsakar det?? Är inte lika tuff som när man var yngre, och definitivt inte lika smidig och följsam... Är bara så galet trött på det beteendet så nu funderar jag om jag måste ta itu med det istället för att rida vidare som om inget hade hänt? Hade varit intressant att se hur hon beter sig med någon annan på ryggen som inte förväntar sig att hon ska göra massa stök - håller hon sig på mattan då???

Hmm...