Det här lite längre inskolningsdagarna på dagis har gått jättebra - ända tills vi kommer hem! Då har det i dagar 2 kommit fram ett litet monster i Casa Ljungqvist, en gnällig och tålamodslös liten kille... Vem är han och var har han gjort av min solstråle till son??? Är det så här det kommer vara i fortsättningen eller är det "bara" tills han är inne i den nya rutinen? Det är så tråkigt och ledsamt när själva dagisvistelsen går så himla bra och så får man det här hemma :o(. Som om det redan påfrestade den ömma moderns hjärta...

Nu sitter jag här och är oerhört tacksam att det är helg! Och att Gustaf är hemma igen, han har varit uppslukad av jobbet i dagarna 2 pga en feluppgift gällande en deadline, Gustaf trodde det var den 20:e men det var i onsdags... Ooops. Sedan var han i Stockholm heeeeela dagen igår (åkte 06:15 och kom hem 23:15). Det är inte jättelätt att rodda allt själv utan Gustaf med dagisinskolning, stallande och hästar. Albin var verkligen JÄTTEDUKTIG och tapper igår när vi fick knata ut i stallet för att mocka och kvällsfodra i kylan. Mammas lilla prins!! Jag får bara så himla dåligt samvete när jag släpar med honom så, känner mig som usel mamma som inte sätter hans behov först (för att inte tala om hur mycket man stressar för att bli klar fort) men alternativet att vänta tills han somnar och gå ut då känns ännu värre även om jag skulle ha baby watchen på. Det tar ju ändå lite tid innan jag hinner in... Jaja, nu gick det ju bra. Men jag tycker inte om det!! Men får att knyta tillbaka så är det väldigt skönt med helg och vanlig rutin igen, är verkligen helt slut efter dessa dagar. Förkylningen jag åkt på hjälper ju inte heller direkt till... Ska försöka vara lite snabb i stallet idag igen så vi får ha fredagsmys ordenligt så får jag ta en helkörare i stallet imorgon istället. Misstänker att Gustaf gärna är med Albin efter att ha varit borta i 2 dar ;o)