Då var det dags att avlägga träningsrapport från onsdagens pass. Har inte haft vare sig tid eller tillgång till datorn (Albin har lagt beslag på den det sista *s) men NU är det dags. Var galet stressad innan jag kom iväg för jag hade ett möte som aldrig tycktes ta slut! Det drog över 1 timma mot utsatt tid och vad jag tycker om sådana ointelligenta agendor ska vi inte ta här och nu, men det är för mig ett mysterium hur man kan missa så fundamentalt med tiden…

Stressade alltså hem (i vanlig ordning), mamma var hemma med Albin så jag fick slänga i mig mat, pussa på sonen och byta om på ca 25 min och då hade jag dryga 10 att göra iordning Ella… Det är verkligen inte roligt att behöva stressa så inför träning, vill hellre kunna linda på färgmatchande lindor och byta schabrak men som småbarnsförälder tycks sådana aktiviteter vara en lyx, vi får helt enkelt nöja oss med hoppskydd på frambenen och ett förhoppningsvis någorlunda rent schabrak som i bästa fall inte mismatchar vad jag slängt på mig i klädväg. Min tränare är van vid det här laget, denna gång var hon mest tacksam att jag inte kom i mina vinterridskor utan faktiskt hade fått på mig åtminstone shortchaps… ;o). Kommer iaf fram så jag hinner skritta fram Ella i 10 min innan min träning börjar (alltid något) men jag är ju speedad som en duracellkanin och Ella är brunst-grinig = nice kombo!! Sedan var det mer hästar i tränarens ridhus än jag sett där någonsin, 4 utöver mig som tränade och den som skrittade av från träningen innan. Det som skojar till det lite extra är att när man rider för min tränareAtt första halvan av träningen var fullständigt bedrövlig behöver jag kanske knappt nämna? Ella tjurade, tjafsade och ville INTE gå fram ordentligt. Jag rattade med tyglarna och vobblade runt med skänklarna och var heeeelt utan fokus, ramlade mest in i olika rörselser och övningar… Rätt pinsamt när man tänker på det så här i efterhand… Efter halva passet började vi iaf få ordning på saker och ting, fick ta en dust med Ella och sedan skärpte hon till sig med fasonserna, jag landade och började fokusera istället vilket i sin tur gör att jag rider bättre, följaktligen blir Ella mer samarbetsvillig. Sista kvarten av lektionen blev till och med riktigt bra, Ella var mjuk som smör och kan ni tänka er - om man FÖRBEREDER sig inför rörelser så blir dom MYCKET BÄTTRE!!!

- "Nähä"?! ;o)

På eftersnacket fick jag lite bannor av min tränare att jag får rycka upp mig och koncentrera mig plus vara mer konsekvent och förbereda så jag inte ips vips får för mig att jag ska göra något och inte ge Ella en chans att utföra momentet korrekt… Japp, håller helt med! Ni har säkert läst det här förut, även om jag är en bedrövlig dressyrryttare så är jag iaf mycket medveten om mina brister till varför ;o). Men skämt åsido, det ÄR fruktansvärt frustrerande och jag vet att jag kan bättre. Är bara att ta sig i kragen och bli en ambitiös dressyrryttare iaf, kompetent är kanske att ta i ;o)


Igår fick Ella ta en lugn promenad för hon var bra trött efter träningen och jag är förkyld, fick även promenerat en tur med Trollet som var helt tossig i blåsten. Fick gå en lite längre sträcka än planerat men till slut sansade hon sig så vi kunde vända hemåt igen, det är verkligen inte lätt att vara liten...


Melsan i sin gula "fina" grimma på väg hem, något lugnare äntligen ;o)