Då var det dags att börja trimma inför LÖRDAGEN och se om det ens går att få någorlunda släng på hästapållen. Som ni sett gick ju stövlarna på (tack, tack) så det var ju bara att rida på. Misstänkte att prestationsångesten skulle sätta in med en gång och mycket riktigt - det gjorde den! I början av ridpasset var det rätt bedrövligt faktiskt, fick inte ordning på något! Ella kändes stoig och ville inte riktigt gå fram, högerbogen tycktes leva ett eget liv och hade ingen ambition att låta sig ramas in osv osv. Jag försökte verkligen lägga alla tankar på  LÖRDAGEN åt sidan och bara rida... När vi kom till galoppen var det inte alls kul, hon kändes lite som i höstas - klämmig, sur och ville inte alls gå fram. Först blev jag orolig att hon fått tillbaka förskjutningen i länden och satt fast igen men sedan började jag undra om hon inte bara körde med mig så jag tuffade till mig - och mycket riktigt gick det att ta sig igenom! Efter det blev hon kanonfin. Hade bästa galoppen hittills och det var så roligt att jag inte ville sluta rida!! Högerbogen höll sig på plats, hon var rakriktad och påverkbar, dansade runt i samling på 8-meters volter och det var ganska nice måste jag säga ;o) Bästaste Ellan!! Passade på att jobba igenom galoppen ordentligt i och med att hon var så fin så får det bli mer fokus på traven imorgon istället. Kämpade som f-n med att faktiskt vara konsekvent och fokuserad och tycker nog jag lyckades rätt bra...

Mitt största problem däremot är att jag inte sitter tillräckligt bra, är så vansinnigt svag i bålen - det hinner jag inte åtgärda innan LÖRDAGEN. Känns lite kymigt, är ju tok-pisamt att sitta där som en hösäck inför alla dessa människor och skumpa runt med en tränare som är most likely är på mig om att jag ska sträcka på mig - och jag kanske inte kommer fixa det, är ju Quasimodos okända lillasyster! Men, nu ska jag inte hänga upp mig på det - positivt tänk här nu Jennie!! Ny dag imorgon och det blir ridhuset igen...