LÖRDAGEN närmar sig med stormsteg, vad kan jag säga?! Ingenting känns bra, jag har laddat upp i veckan med att vara magsjuk = ingen vettig hästaktivering, är såklart supernervös och jag önskade helst att det var den 12 mars som gällde och inte februari... Men det är som det är, jag får se det som en helt vanlig träning för en jäkligt kompetent tränare och acceptera det faktum att jag kommer göra bort mig fullständigt inför de 73 personer som kommer och tittar... Någon måste ju stå för det också... Hade väl helst sett att någon annan bjöd på underhållningen och jag kan visa upp en fin Ella. Jag väljer iaf att fortfarande leva på hoppet, det har hänt ett par gånger att Ella faktiskt har insett stundens allvar och uppfört sig som ett sant A-barn och visst vore det fantastiskt om morgondagen var en sådan dag?! Samtidigt har jag inte högre krav än att hon:

1. inte brallar/bockar/stegrar eller beter sig med annan bronco-tjur-aktobatik och får av mig pga spändhet över hela grejen

2. Bjuder i alla gångarter och är sådär käck som bara hon kan :o)

Kan vi uppnå detta är jag mer än nöjd och rent av rätt stolt oavsett hur det går. Jag har någonstans resignerat över hela grejen och landat i följande slutsats - det blir vad det blir, jag kommer inte kunna påverka det här och nu ändå så varför nojja? I huvudet kan jag stundtals bli rätt nervös men än så länge har det inte kommit i magen, förhoppningsvis håller det sig så och jag är ett under av "COOL" på plats... Hahaha, ja drömma går ju! Men ni kan väl hålla tummarna för oss, att Ella uppför sig, att jag inte behöver tugga grus och att vi faktiskt uppnår vår målsättning enligt punkerna här ovan?!

Pliiiiiis?!