Av någon anledning ringer det bara på dörren här hemma när det hänt något verkar det som... Jag kommer få hjärtsnörp på kuppen! Ikväll var en sådan upplevelse, jag satt nedbäddad framför TV:n när det ringer på dörren nere, Gustaf öppnar. Det är ena inackorderingen och jag hör bara henne säga "Jack och Fille" och sedan är jag nere! Det tog mig 2 sek så var jag påklädd och ute - Jack och Fille hade på något sätt fått upp sin boxdörr och smitit ut - på vägen - i full galopp - i beckmörker!! Ni förstår ju min totala PANIK!! Fick stoppat 3 bilar iaf och ropade som en tok efter prinsarna. Till slut hör jag dom komma från grannens fält, ystra och stirriga såklart. Får lotsat dom tillbaka men det var inte lätt att få in dom i stallet utan grimma eller något, Monika hade dom och hon fick ju vakta vägen tills jag fått in pojkarna... Till slut fick jag iaf in dom och jag kunde andas ut men jäklar vad jag var rädd!!!! Det kunde ha gått exakt hur illa som helst!!! Efter närmare koll/visitering av 2 trötta pojkar konstaterar jag att Fille har ett litet sår på ena benet, är ju helt sanslöst vilken tur vi hade... Lyfter återigen hatten och tackar vår lyckliga stjärna eller den ängel som vakar över mina hästar... Tack, tack, tack!!!!

Pust säger jag bara! Sicken pärs... Får erkänna att en gård lååååångt ut på landet utan bilar verkar som en bra idé...