Det är faktiskt med bitterljuva känslor jag konstaterar att lilla plutt-Fillidutten numer är en ståtlig ungtupp som vuxit ikapp Ella i manken - helt galet egentligen!! Har fått slänga på honom 145 täcke och även om det är lite stort över bogen så är det den storleken som passar honom bäst... Jösses! Vad hände med min lilla speta till fölunge egentligen?

Samma sak är det egentligen med Albin, nu når han banne mig överallt, hans små armar är som bläckfisktentakler och man får verkligen tänka sig för när man lägger ifrån sig saker på ex köksbänken... Självklart är det jättekul men lite hugger det till i hjärtat över hur fort tiden faktiskt går... För någonstans mitt i detta betyder ju det att även jag åldras (hur nu det är möjligt?!) och vem vet hur länge man får vara i skick nog att njuta av allt det här? Ska verkligen försöka ta tillvara på det även om det just dessa dagar känns lite motigt när snön och vädret hindrar mig från att komma till vettig ridning, drömmen om ett ridhus har nog aldrig varit större... Men nu är det som det är, huvudsaken är att hela familjen är friska - både 2-benta och 4-benta och det känns fantastiskt bra. Får njuta av det  helt enkelt ;o)