Har ju då varit iväg och genrepat med Melrose, först lösgalopp i båda varven, sedan löshoppning och därefter häst vid hand-träning framför vita domarbord ;o). I lösgaloppen blev hon först helt förvirrad när det inte fanns några bommar, men hon sansade sig snabbt och galopperade på. Vi bytte varv och det var lugna gatan där också. Löshoppningen gick riktigt bra! Först fick hon ett "bra" frambensfel, men rättade sig kanonfint till nästa hopp - frambenen var exemplariska men tyvärr glömde hon bakbenen och fick ännu ett "bra" fel. Nästa gång hon kom på hoppade hon helt fantastiskt både fram och bak!! Hennes bästa hopp någonsin och där avslutade vi :o). Nu får hon suga på den karamellen i 2 veckor och kan hon gå vidare från DET hoppet och göra det lika bra igen är ingen gladare än jag!

Däremot börjar det kännas lite jobbigt nu, när jag sprang med henne för hand sträckte jag mig i höften och fick förbannnat ont! Har ju känt av min höft (kommer ibland, misstänker att mina fotvrickningar ställt till det) i en dryg vecka nu och jag hoppades ju på att det skulle bli bättre. Nu blev det sämre :o( så det känns inte så kul med visningen, tänk om jag har för ont så jag inte kan springa med henne ordentligt?! Det är inte kul när kroppen inte ställer upp, å andra sidan kanske jag inte har varit så snäll mot den heller... Kanske skulle ta tag i det där och börja träna när man är kvitt skavankerna?!

Nästa krux är ridprovet, vi har ju fortfarande inte galopperat och nu är det inte många dagar kvar att spela på. I och med att hon blir så trött nu också så måste hon ju få sina vilodagar... Börjar känna mig lite uppgiven men tänker inte kasta in handduken ännu. Hon får vila imorgon, tömköras på tis och sedan får jag väl helt enkelt klättra upp och galoppera henne på ons... Så där bara....

Vad som däremot är positivt är att hon är brunstig nu, och det är positivt av två anledningar:
1. Hon kan betäckas
2. Hon kommer inte vara brunstig på visningen *hahaha*