Albin blir stadigare för var dag som går. Nu står han riktigt bra utan stöd, korta stunder visserligen men ändå! Han kan gå medan jag håller honom med en hand och han knatar runt med allt han kan - stolar, bobby car, möbler och gåstolen (inte i utan mot). Igår flyttade han ena köksstolen från köket ut till flygeln i vardagsrummet - för er som varit hemma hos oss förstår ni ju att det är en bit.. Misstänker att det kommer fortsätta hända MASSOR med honom i sommar och det är så himla fräckt att få bevittna. Vilken otrolig utvecklingskurva dom små gör under första året - helt galet!! Snart är min lilla son 1 år gammal... Hur gick det så fort?!

Det känns märkligt när jag tänker att jag är mamma till en snart 1-årig liten kille, hela grejen att vara någons "mamma" är konstig som den är. På sätt och vis känns det overkligt när man pratar om honom när han inte är med, när man får beskriva sig som hans mamma. Samtidigt som när man är med honom är det den mest självklara sak i världen! Att vara Albins mamma är det bästa som finns och jag är oerhört stolt över min fina, fina lilla son!








Söta ungen parkerar sin bobby car i tältet för att "meka" ;o)