Idag har varit en helt galen dag. Ringde Åby imorse för att rådgöra ang Mels svullna bakben för jag ville in och röntga. Hon fick ju ett sår på kotan mellan jul och nyår, svullnade upp men hade varken temp, puls, ömhet eller hälta. Svullnaden har gått ner rätt bra men är fortfarande kvar mer än vad jag tycker verkar vara normalt efter 6,5 vecka så därför ville jag kolla upp det en gång för alla innan jag sätter igång mer med hennes inridning. Blev rätt nervös när dom började svamla om gaffelband och griffelben och allt vad det var så när dom frågade om jag ville ha en tid idag kl 11 tackade jag glatt ja, även om jag visste att det skulle bli snärjigt. Tack och lov var Gustaf hemma, visserligen med min hemska influensa men det var inte mycket att göra. Släppte ut hästarna och hade lite småbråttom när jag skulle fylla på vatten till dom plus hinna in och äta lite frukost samt packa in Albin på 25 min innan det var dags att lasta liten Mels. Så klart var det då det hände - Calle knockade mig fullständigt när jag fyllde på vattnet och jag fick en ordentlig stjärnsmäll - trodde jag skulle svimma! Direkt efter känner jag hur det börjar svälla upp runt kindbenet... Så nu ser jag ut som ett monster! Ena ansiktshalvan är nästan dubbelt så stor som den andra och har antagit en blålila nyans - inte jättesmickrande faktiskt... Men Albin verkar fortfarande känna igen mig så det är bra!

Mels röntgen då? Jo, 3 plåtar senare visade det sig TACK OCH LOV att det "bara" ärrvävnader från såret. Allt annat var intakt och inga konstigheter. Får räkna med att hon alltid kommer ha ett överben där, men det känns helt okey med tanke på vad alternativet hade varit! Nu är det bara att köra på och växla upp hennes inridning!

Så ömsom vin, ömsom vatten - men på det stora hela en bra och positiv dag!