När saker och ting inte stämmer i ridningen säger experterna att man ska backa tillbaka ett steg tills man hittar vad som felar - och börja om. Jag tycker det är en väldigt sund inställning, men vad gör man när man backat så långt tillbaka som till ruta ett och det fortfarande känns som pannkaka??? Just nu håller jag på och ändrar "ALLT" då jag är inne och rotar på min sits och inverkan, dvs själva grunden i min ridning. Att ändra på något så grundläggande är skitsvårt men det är samtidigt oerhört frustrerande när ens tränare är på en om exakt samma saker min ponnytränare mantrade för en herrans massa år sedan... Det är liksom dags att göra något nu. Men det är vansinnigt svårt att ändra! Det är som att du skulle börja dubbeltrampa med högerfoten varje gång du går - hur många gånger tror du att du glömmer det innan du gör det utan att tänka på det??

Det konstiga är att både min tränare och Gustaf (som sett oss det sista) tycker Ella ser finare ut än någonsin?! Men varför känner jag inte det? Det känns snarare som att jag rider sämre än någonsin och hur tar man sig ur det? Mitt självförtroende vad det gäller ridningen är på botten, tänk om man hade kunnat köpa nytt på burk eller flaska, surpla i sig och så var allt fint och bra igen... Det hade jag gillat...

Men, men det är bara att bita i det sura och köra på. En vacker dag kanske det lossnar igen?!