... var lite nervös inför dagens löshoppning med tanke på strulet vi fick senast. Dessutom nytt ställe denna gången (Troja) - men det skulle jag inte varit för Mels var kanonduktig. Fanns inte ett spår kvar av förra gångens tappade självförtroende utan hon hoppade som aldrig förr, vilket kändes fantastiskt skönt! Hon har en himla bra skalle och är i grunden en trygg och cool häst måste jag säga, och det är vid sådana här tillfällen det visar sig :o). Känner mig återigen relativt lugn inför visningen även om den kryper närmare med stormsteg. Nu är det bara 4 veckor kvar!! Hon BÖRJAR dessutom bli av med lite av sitt späck, nu kan man faktiskt börja ana sig till revben under fläsket när man känner med handen... Fortfarande lite övervikt som behöver försvinna (på både häst och matte *s) men jag hoppas att vi båda ska komma i hyfsad form under den sista månaden. Dessutom behöver vi öva mer "visning" så hon ställer upp bättre och rör sig fördelaktigt i skritt och trav vid handen, men det är ju skönt att veta att man har saker att öva på. Vore ju synd om man kände sig klar redan *hahaha*.

Lastningen gick återigen bra båda vägarna och hon blir lättare att vara ute med, även om hon spänner till så är det inte längre en frustande stridshingst man åker med...

När vi kom till Troja var Carro ute och luftade sitt sto med en 3 veckors fölunge och JÖSSES så sött... Kan inte påstå att jag blev mindre sugen på att betäcka Mels nu! Får verkligen hoppas hon blir godkänd på 3-års!


Tyvärr ingen glimrande bild, hon blev lite spänd efteråt när det kom fler hästar och ville inte riktigt ställa upp sig korrekt med öppen sida åt fotografen... Men som sagt, lite övervikt till bort så blir bättre... ;o)

Återigen tusen tack till Christine som tappert hänger med och hjälper mig hela tiden - du är värd din vikt i guld!