Sorg i hjärtat

Jag orkar inte gråta mer nu... Det är så overkligt att hon inte längre finns hos oss, hur är det möjligt?! Jag ville inte titta på hennes kropp, vill inte att mitt sista minne av henne skall bli så utan vill minnas henne för den levnadsglada sprall-fia som hon var. Gustaf fick kvällsfodra idag, orkade inte gå ut och behöva möta sanningen. Att inte ha både Gördis och Sally att natta... Har kanske inte berättat det men kvällsrutinen är den att båda katterna springer runt benen på mig när jag kvällsfodrar hästarna, så till den grad att jag nästan snubblar på dom ett antal gånger, knäppisarna ;o). När hästarna är nattade är det katternas klapp- och kelstund innan jag går in i sadelkammaren med missarna i släptåg :o). Nu får dom mat och godnattklapp och sedan släcker jag och går ut medan dom stannar kvar och äter... En mysig rutin... Ikväll sa Gustaf att Sally verkade vänta på något, någon. Kanske inbillar man sig det bara för att vi vet vad som hänt, kanske undrar Sally var Gördis är?! Hur mycket känslor har en katt? Samtidigt är dom vanedjur och det är klart att det blir konstigt när inte Gördis är med vid kvällsrutinen... Inte idag, inte imorgon - aldrig mer :o(

Vi har precis pratat om vad som är bäst för Sally, om vi ska skaffa en katt till som sällskap till henne eller ej. Känns nästan som att man är "otrogen" mot Gördis bara genom det samtalet, knäppt va?! Att ens prata om en ny katt... Men vi måste ändå fokusera på vad som är bäst för hon som är kvar, som lever. Både jag och Gustaf kände ganska instinktivt att hon mår bäst av att ha sällskap, men vad kommer hon tycka om en liten kattunge som hänger henne i svansen?! Sally och Gördis har alltid varit så oerhört tajta och goa med varandra, kommer en ny kattunge kunna bli en tillräckligt bra kompis? En accepterad kompis? Är det bäst att skaffa en sällskapskatt nu eller vänta? Mina djur är min familj också och det är viktigt att alla mår bra, men jag är för dålig på katter - hur ska man tänka? Misstänker att besluten blir svårare då Gördis är så tätt inpå, men Sally är lite vekare än Gördis alltid varit. Hon har alltid gått i bakvattnet av sin något mer självständiga syster. När Gördis är ute på jagarståk lite här och var, håller sig Sally alltid runt stallet, gärna nära oss om vi är där. När Gördis la sig i höt gick Sally dit och tvättade henne... Inser nu att svaret står här, svart på vitt... Såklart ska vi skaffa en kompis till Sally så fort vi kan, hon har ju alltid tytt sig till Gördis eller oss. Hon gillar sällskap, behöver sällskap. Får bara hoppas att en busig liten kattunge inte är alltför "mycket" för henne...



Kommentarer
lizan

Usch vad trist. :(



Men ett tips kan kanske vara att kika på omplaceringar, kanske finns en snäll katt som skulle trivas på landet och som behöver ett nytt hem? Så kan en otroligt trist situation bli något positivt för en annan?

2009-10-10 @ 03:38:51
URL: http://lazertomte.blogg.se/
Jennie

Funderade lite på det också, men med tanke på hur Sally är som "person" så blir det nog bäst om det är en kattunge som hon får ta hand om. En vuxen katt tror jag inte hon kommer ta sig an på samma sätt och är lite orolig att det skulle skapa rivalitet istället...



Men visst är det trist, dessa djur lämnar sina spår - helt klart!

2009-10-10 @ 08:57:01
Lillebror

Oj då det va ju verkligen inte kul Jennie...



Kram från Lilleman

2009-10-11 @ 12:08:01
Jennie

Tack lillebror!

2009-10-11 @ 23:48:56


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Toppen92.blogg.se

Vardagslogistik, hästar, renovering och att finna sig själv och

RSS 2.0