Efter 2 veckors vakande med minimalt med sömn, en helt surrealistisk natt med föl-förlossning och helt plötsligt insikten att man numera är ägare till ett nykläckt föl mitt upp i ett par dagar när bebisen i magen har lekt "hela havet stormar" har varit helt galet!! Men nu börjar allting så sakteliga sjunka in och livet börjar återgå till ett mer normalläge ;o). Nu ska jag försöka berätta vad som faktiskt hände när det var dags för Fiorello att entra scenen - så vi inte glömmer någonting av dessa magiska timmar...

Som ni vet hade vi vakat i 2 veckor, tecknen blev mer och mer tydliga och det kändes som att hon skulle absolut föla inom helgen iaf. När jag kom hem från jobbet på Valborg så hade hon ju fått vaxproppar och det rann lite mjölk -  vi blev ju säkra på att det skarpt läge men man kan ju aldrig SÄKERT veta... När vi kvällsfodrade vid ca 22 så hade vaxpropparna blivit större och man märkte på Selene att hon var orolig, kunde verkligen inte slappna av, rörde knappt maten osv. Vi bestämde oss för att gå in och äta lite kvällsmat, och sätta på en film, vi hade ju alla 4 kamerorna på datorskärmen så vi hade full koll på Selene. Vi släckte i stallet men lämnade tänt på logen... Vi märkte ganska snart att det var annorlunda denna kvällen, hon började vandra runt och gräva i boxen, rullade sig  och fick verkligen inte ro att vila på hela tiden. Ca 23.50 la hon sig ner och det var tydligt att hon hade värkar, 23.57 konstaterar jag att det "sticker ut något ur rumpan" på henne, vi konstaterar att det är hovar och sedan gick det fort! Gustaf var först ut i stallet, jag fick fiska upp "att skaffa föl boken" först ;o). Väl ute var Gustaf "nära men störde inte", jag stod lite längre bort. Målet är ju att Selene ska klara sig själv och allt verkade vara på spår så vi avvaktade. Helt plötsligt ska Selene ställa sig upp - med fölis hovar utstickandes ur rumpan säkert 25-30 cm!!! Nu började Gustaf bli lite orolig att hon skulle gå emot väggen eller något (Selene är ju lite klumpis ibland *s). Hon gick till andra änden av boxen och la sig där istället, tyvärr lite sämre position än innan för nu låg hon lite närmre väggen men det var ändå så att Gustaf hade full koll och det var lugnt för fostret fick plats.  Det lilla kruxet som nu uppstod var att fölis ena hov hade "glidit in" medans hon flyttade sig och vi var lite osäkra på om vi skulle "dra tillbaka" den igen så jag ringde jourvet och rådgjorde som tyckte vi kunde dra lite försiktigt så hovarna hamnade i "samma utgångsläge" igen. Så Gustaf fixade det och sedan gick det som smort får man väl ändå säga, 00.10 var fölis ute, fostersäcken hade spruckit precis enligt skolboken och allt var frid och fröjd med både föl och mamma :o)

Selene låg och återhämtade sig kanske 5 min och sedan började hon genast intressera sig för fölet, men hon låg ungefär ytterligare 5 min innan hon reste sig, navelsträngen gick av sig själv när Selene reste sig... . När hon rest sig hängde efterbörden "precis som den skulle" och 20 min senare släppte den helt. Får nog säga att det var en fantastiskt okomplicerad förlossning och allting verkar ha gått bra! :o) Att vi fick uppleva detta var helt enormt och att "vinsten" blev en ljuvlig fuxkille gjorde ju inte upplevelsen på något sätt mindre häftig ;o)