Som hästägare och hönsmatte finns det ett par riktiga mardrömmar som man kan råka ut för. Jag har 2 som ligger extra högt på den listan - den ena är att hästen står med brutet ben i hagen (och det har jag redan upplevt med min älskade Topolino som jag fick ta bort 2005). Det andra är att man har sin häst lös på trafikerad väg av någon anledning (ramlar av, hästen sliter sig etc).... Igår kväll fick jag tyvärr även uppleva den andra av mina stora mardrömmar...

Var ute på promenad med Ella och vi hade en mysig promenad i det sköna kvällsvädret. Vi har korsat Kärnavägen och är på Venasidan (dvs vi bor på andra sidan av kärnavägen). Helt plötsligt ser jag en lös liten B-ponny en bit bort och nu börjar tankarna snurra i skallen - vad ska jag göra?! Ska jag gå förbi den till den gården där jag är rätt säker på att den bor och säga till ägaren? Eller ska jag skita i den och "mind my own business"?! Är ju trots allt höggravid, sådär rörlig och har en ranghög dam i handen (hade visserligen kedja på henne men ändå). Ringde till J som äger ridhuset en bit bort för att kolla om hon visste nr till ägaren men fick inte tag på henne... Plikttrogen och djursvag som jag är bestämmer jag mig för att gå och säga till ägaren. Ella är lite spänd men ponnyn står en bit bort och mumsar gräs, ingen grimma eller något på sig så jag misstänker att den rymt ur hagen. Helst plötsligt kommer skitponnyn på att det är roligare att kolla in Ella och kommer i full galopp mot Ella som får panik och kastar sig, först lyckas jag hålla henne men ponnyn gav inte upp och jag tappade henne. Ella sätter av i full galopp mot den trafikerade vägen, korsar den - jag hinner se att hon kommer över utan att bli påkörd (som jag var helt säker på att hon skulle bli). Hon stannar på andra sidan vägen som om hon undrade vad jag tagit vägen, tyvärr kommer den lilla ponnyn efter och Ella sätter av igen... Duktiga hästen (får man väl säga) sprang däremot precis där vi brukar promenera så hon håller sig på grusvägen och springer hemåt, gör en 90 graders sväng ut på asfaltsvägen som går hem till oss och verkar till och med hålla sig på "rätt" sida vägen för hon får möte i bil utan problem. Jag har vid detta laget kommit fram till kärnavägen, ser min häst i full galopp längs med asfaltsvägen, jag har såklart full panikångest och tårarna sprutade... FRUKTANSVÄRD upplevelse! Mitt i allt kaos har jag iaf lyckats ringa Alex (grannens dotter som hjälper till lite i stallet) så hon och hennes pappa är framme vid stallet strax efter Ella och jag kan göra ett försök att lugna ner mig lite... Kommer efter vad som känns som en evighet fram till stallet och Ella är lite skärrad och gosig, vad jag kan se inga skador förutom ett litet, litet sår på ena bakhoven... Tar ut och skrittar henne lite i paddocken och ser inget särskilt på henne *tack och lov*!!! Kan säga att detta var helt j-la fruktansvärt och det är så typiskt att jag var ensam hemma när det hände!!! Ponnyn såg jag att den irrade runt vägen och jag blev orolig att han blivit påkörd, men fick senare höra av Alex att han var infiskad och dom hade lotsat honom till Vena... Visade sig att det var en liten hingst så det var kanske inte så konstigt att Ella reagerade som hon gjorde trots allt.... Fy, fy, fy! Så nu får jag inse att jag inte ens kan gå ut och promenera själv med Ella längre :o(

Själv mådde jag ju såklart skit igår, magen var inte rolig - det spände och drog, jag hade ont i ljumsken, höften och till och med ryggen! Tydligen ingen bra aktivitet att roa sig med när man är höggravid *no shit Sherlock*. Var ju rätt skärrad såklart så mamma kom i och med att Gustaf inte var hemma. Idag är det fortfarande lite spänt i magen men mycket bättre. Ella verkar må bra, ska dock kolla henne lite extra i em. Ena framskon har vridit sig lite grann så ska höra med hovsl som kommer ut idag (Fiorello fix) om vi behöver lägga om den. Fick rapport om att dom fångade in ponnyn till slut och det verkar som att han är ok...