Då börjar jag landa i allt som har hänt och ska försöka samla mina tankar och berätta för er ;o)... Som ni förstår så kom Albin 1 vecka för tidigt (vilket var välkomnat som ni också vet *s). Kände redan på måndagskvällen att det var "något" som var annorlunda men kunde inte sätta fingret på vad det var, sov knappt någonting den natten för det kändes konstigt med magen, värmen osv... På tis morgonen hjälpte jag Gustaf med utsläppet av hästar, gick in för att äta frukost och sedan var det dags för stallfix. Hade börjat få värkar men var inte riktigt säker på om det var "riktiga" eller om det var nya förvärkar men det kändes allt lite lurigt... Ringde Gustaf runt lunchtid och bad honom komma hem för jag tyckte det var såpass mycket mer att jag inte ville vara ensam.... Efter en lååååång dag med vad som visade sig vara "riktiga" värkar ringde jag och pratade med sjukhuset för att stämma av lite. Dom vill ju att man ska vara hemma så länge som möjligt så vi tog em passet med att ta in hästarna, gick en kortare promenad, åt middag osv. Vi åkte in till sjukhuset vid 8 och tog lite kontroller osv, jag låg på 4-5 min mellan värkarna och det var rätt jobbigt men det visade sig att jag var bara öppen 1 cm så vi blev hemskickade vid 22-tiden. Hemvägen var INTE rolig, och det var inte de efterföljande timmarna hemma heller. Försökte verkligen hantera det men vid halv 3 orkade jag bara inte mer och vi åkte in igen.

Och nu kommer massa detaljer (sorry för det men det hör liksom till *s). Vid 4 var jag öppen 4 cm och vi deklarerade att jag ville ha ryggbedövning vilket noterades och personalen gick för att förbereda. Min värkar låg nu på 2-4 min mellan och upp till 2 min långa = ganska jobbigt!! Av någon anledning så kommer aldrig ryggbedövningen, timmarna går och värkarna blir bara värre och värre. Får höra att "han är på väg" hela tiden men inte f-n kom det någon bedövning! Körde på lustgasen och den hjälpte en del för att distrahera men den tog ju inte bort några smärtor... Efter vad som kändes som hundra år kom iaf narkosläkaren, tittar mig i ögonen och säger "Jennie, jag kommer tillbaka om 5-10 min" - och det var det sista jag hörde från honom! Skulle tro att detta var runt 6-tiden någon gång (min tidsuppfattning är inte helt hundra). Han kom aldrig! Vid 7 var det skiftbyte av barnmorska och nu kom Pia som var fantastisk. Hon blev informerad att jag var öppen 5 cm precis innan 7 men mina värkar var outhärdliga så hon blev lite fundersam, så hon kollade mig igen 20 över 7 och då var jag öppen 7 cm, kl 8 började jag krysta = 10 cm så jag hade tydligen ett rasande tempo på slutet... Därav mina hemska värkar! 08:51 föddes Albin...

Tänker inte gå in mer än så på förlossningen och detaljerna kring det - iaf inte mer än att det var vidrigt! Helt ärligt - jag fattar inte att folk VÄLJER att föda utan bedövning!!!! Nu slumpade det sig så att jag inte fick något (oh det kommer jag aldrig förlåta)  val, men fy fan!!!  "ONT" har fått en heeeeelt ny innebörd... Det ögonblicket när jag kände att Albin "kom ut" var nog den största lättnad jag har känt i hela mitt liv...