För er som följt min blogg så vet ni ju att jag tycker ju det är ganska roligt att driva med min käre make ;o). Det är verkligen inget ont menat med detta och han är ju trots allt ganska bra på att bjuda in till det själv... För gör man sådana saker som att köra över gallret till grillen med gräsklipparen, eller struntar i att tanka för att man "har en grymt stor reservtank så inbjuder ju det onekligen till lite pikar och gliringar... Men vad jag också vill berätta om Gustaf är att han är den största klippa någon kan hitta och luta sig mot när det blåser... Jag blir fortfarande överraskad över den stora omtanke som besitter hans hjärta och utan honom hade ingenting fungerat! Det självklara sättet han ställer upp för mig och hästarna är helt makalöst, vet ni att han varje dag släpper ut ut alla hästarna och lägger ut hö till dom i hagen innan han åker till jobbet?! Och det är aldrig något knorr... Härom natten var han uppe till 2-3 någon gång för att laga värmefläkten i min bil (ni som känner mig vet ju att jag är något av det mest frusna som går i ett par skor, och det var ju heeeelt otänkbart för mig att sitta i en iskall bil till och från jobbet...). Igår var jag och Elin i sadelkammaren och putsade  utrustning (för övrigt mycket bra initiativ Elin *s) och Gustaf kommer med nya lysrör (dom vi har funkar alldeles förträffligt), men då var det ett "mer behagligt och mysigare" ljus i de nya lysrören... Vem hade tänkt på det?! Tyvärr är inte jag en kompetent nog författare som besitter en vokabulär med ord stora och fina nog att göra Gustaf rättvisa och hur gärna jag än hade velat hade det bara blivit otillräckligt...

Så Gustaf - om jag är dålig på att visa hur mycket jag uppskattar allt du gör, fixar och trixar så är jag ledsen för det - men du ska veta att jag uppskattar verkligen alla dina ansträngningar att göra min, vår tillvaro bättre! Du är världens bästa och jag älskar dig för dig!!

               

PUSS MITT HJÄRTA...