Denna gång för huvudtränare A och det gick riktigt bra. I traven kändes Ella jättefin, reglerbar och mjuk med bra tryck bakifrån = härligt :o). Hade ju kvar en del av ridningen från i måndags vilket var skönt, tänk att det är sådan skillnad när man rider lite fler gånger per vecka ;o). Fortfarande en balansgång att hitta rätt läge med hur lite hjälper jag behöver inverka för att få igenom halvhalter och kommandon... Är häftigt att ha en sådan känslig häst men lite frustrerande när sitsen börjar bli svagare (är lite påverkad av "tillståndet" genom att jag har blivit svag i ländryggen). A tycker Ella är bra framme i utbildningsmässigt i traven, nu är fokus på att göra galoppen mer stabil och reglerbar. Har börjat lite smått kunna ta tillbaka henne men här blir det återigen övertydligt hur kass jag är på att stötta med skänkeln (se inlägg från i måndags). Otroligt frustrerande!! Ella blir ju dessutom lite lat och bekväm i galoppen så när jag inte stöttar med skänkeln tillräckligt samtidigt som jag försöker samla så bryter hon ju såklart av till trav kvickare än kvickast ;o). Vid ett sådant tillfälle under passet la jag på spöt lite extra (för då TOG hon faktiskt inte skänkeln som jag för en gångs skull använde *s) och jäklar vad förbannad hon blev!!! Gjorde värsta broncho-bocksprånget som hon omtänksamt nog *inte* följde upp med en stegring - hygglo lixom! A grälade lite på henne och tyckte att hon skulle vara mer rädd om sin matte ;o)... Hahaha, som om Ella bryr sig om sin matte när denne kräver sååååå jobbiga grejer ;o)... Men efter det blev hon (som alltid när hon blivit tillsagd ordentligt) väldigt fin även i galoppen. Är ju såklart svårt och jobbigt för henne att börja gå mer mot samlad galopp, hon har ju exteriören lite som en utmaning med väldigt vinklade bakben/haser och väldigt sluttande kors - vilket jag hela tiden har räknat med skulle försvåra det samlande arbetet! Men kanske blir det ännu lite jobbigare än jag trott - särskilt som jag inte lyckas supportera henne mer och bättre med min inverkan... Men, men, det är bara att jobba på och skynda långsamt ;o). Rom byggdes inte på en dag och vi har ju inte bråttom... A tyckte jag skulle börja med bänkpress för att få starkare skänkel, men det får nog bli EFTER delivery ;o). Hur som haver, det blev bra till slut även i galoppen. Ella gick att reglera tillbaka även i galoppen korta sträckor och det är alltid en början. Det är nog som den tyska tränaren sa, "Ella är som en diesel, hon behöver lite startsträcka att komma igång men sen går hon som tåget"... Det jag kan göra för att hjälpa henne är att:

1. Låta henne sprätta ur sig lite sprall i benen under framridningen, inte börja försöka rida fint förrän vi "fulat" ur detta ;o)

2. Jag måste tänka mer på min skänkel och att verkligen använda den - särskilt min ytterskänkel som mest hänger och dinglar... inte riktigt det den är till för *hahaha*.

3. Var über-konsekvent - ALLTID - så hon får den stabilitet och det stöd hon behöver.

Sen ska det nog gå bra ;o). Det är himla roligt med ridningen totalt sett just nu. Även om vi fortfarande behöver finslipa grundridningen så har vi kommit ifrån den lite grova "unghästridningen" och det är mer "storhästridning" med finslip, övningar, moment och skolor vilket är skitroligt. Ella har liksom blivit vuxen helt plötsligt (även om hon fortfarande är grymt barnslig ibland *s). I mars har jag haft Ella i 3 fantastiska år och det är helt sjukt vad tiden bara flyger fram... Jag har lärt mig så otroligt mycket under dessa 3 åren och det känns verkligen att jag har utvecklat mig själv massor! Ska bli väldigt spännande att komma igång med Melrose sedan, nu när man har gått på alla rookie-fel med Ella kanske man kan göra om och göra rätt (eller iaf MER rätt *s) med henne?! Stackars Ella som fått stå ut som försökskanin... ;o) Å andra sidan tror jag ärligt talat inte Ella har lidit sådär jättemycket, med hennes självförtroende... ;o)