Första dagen på min föräldraledighet utan Gustaf... Man kan säga att det är nu det börjar och det är bara att bekänna färg. Då vi båda varit hemma i 6,5 vecka har det varit fantastiskt härligt och vi har inte upplevt förädraskapet som särskilt jobbigt då vi har kunnat hjälpa varandra hela tiden. Men nu, nu är jag ensam med Albin och ska fixa allt själv... Om jag är nervös?! - Japp! Inte så att jag tvivlar på om jag kommer greja det för det tror jag säkert att jag gör, men mer nervös för att hinna med hästar och annat. Inser ju att det är nu mina färdigheter som projektledare ställs på sin spets, det är nu jag ska styra upp tillvaron så ingen blir lidande eller eftersatt - vare sig Albin, Gustaf, jag, hästar eller katter... Helst skulle jag ha med "hemmet" på den listan men har redan gett mig själv lov att inte ställa för stora krav med avseende på hemmet, för då tror jag att det blir för mycket!! Det som hinns med i huset med renovering, städning etc läggs på "bonus-kontot" ;o)

Som om Albin insåg allvaret med dagen valde han att sova till 10:30, vi hade en lång mysstund innan vi gick upp, Albin var på strålande humör - skrattade och jollrade om vartannat... När vi gått upp lekte han i babygymet medan jag åt frukost. Därefter snackade vi en stund om hur veckan skulle bli, vilket förmodligen inte lät så upphetsande för Albin för han somnade och har nu sovit i ungefär en timma... Hahaha...

Nu vaknar han så jag får återgå till min lilla raring....