En olycka kommer sällan ensam...

Först  vill jag bara rapportera att den lilla valacken mådde relativt bra imorse. Hade förvänat mig 2 telefonstoplar till bakben men blev positivt överraskad. Var lite gallig i bakbenen och gick ganska stelt, haltade lite, men inga abnormt svullna ben eller så. Stämde av med hans matte som berättade att hon skulle in med honom på onsdag och röntga så håll tummarna att det ok...

Har varit ledig från jobbet idag, skulle på en foderföreläsning i Skara som var grymt intressant, nyttig och riktigt rolig. Önskar verkligen att jag kan komma loss mer från jobbet så jag kan ta fler föreläsningar på den distanskursen jag läser, är så himla intressant och ger ju mer än att bara plugga hemma på kammaren.... Föreläsningen började inte förrän kl 13 så jag skulle rida Ella på morgonen, och sedan åka iväg i lagom tid för att kunna luncha med P som bor i Skara. Ella kändes skiiitfin och för första gången sedan skadan kändes det helt "vanligt" och jag letade inte efter rörelsefel el dyl (visade sig på kvällen att det var en korrekt känsla för inte ett smack svullen vilket hon har kunnat vara ibland). Red i vår fina instängslade paddock, solen sken och allt var toppen. Hade landat från gårdagens hemskheter och det faktum att han verkar må förhållandevis bra! Skrittade av Ella och tog in henne i stallet, när jag ska in i boxen ser jag att Sally är i boxen och tar sats för att springa iväg - försöker stoppa henne då jag SER att hennes väg löper rakt mellan benen på Ella - men lyckas inte. Hinner bara se hur Ella trampar på henne.... Sally försvinner som ett skott och jag får brått att slänga av Ella utrustningen och försöka hitta liten skadad katt. Spelar upp incidenten i huvudet och vill minnas att det var tassen som råkade illa ut... Letar som en tok men kan inte hitta henne (är ju trots allt 270 kvm ladugård och hyfsat många gömställen för en kattunge). Ella är grymt rastlös så jag fick släppa ut henne till kompisarna och fortsätta letandet, inser ju att jag måste kolla hur det är med Sally innan jag åker så det inte är akut... Blir såklart HELT FÖRSTÖRD när jag inte hittar henne och ringer med gråt i halsen och tårarna rinnandes till Gustaf som helt kallt menar på att "tja är det nåt så är det ju inget att göra" varpå jag bryter ihop... Då hör jag ett ynkligt litet Sally-jamande bakom mig och hon kommer linkandes i trappan från logen... Skakig och förmodligen ganska chockad men det visade sig att Ella har bara naggat henne i kanterna, hon hade ett skinnflått område på sitt lilla ben men inget verkar vara brutet eller så - SKÖNT!!! Fick gosat lite med henne en stund och sen ville hon äta, vilket kändes väldigt bra för då mår hon relativt bra iaf. Ringer till kompis H som är kattuppfödare för att rådgöra (för säkerhets skull) och vi konstaterar att hon nog klarat sig med blotta förskräckelsen...

Mamma var ute på lunchen för att fodra Långben som står på box tills han är kollad, och fick även kika på den lilla sjuklingen också. Fick dock rapport att hon haltade liite men sprang flera ggr upp och ner i trappan så det verkar ju ändå som att hon klarat sig bra.... Tack, tack, tack!!! Men nu känns det som att man får ligga lågt med det mesta för jag gissar att "tur-kontot" är helt tömt, så man får jobba upp lite karma-poäng igen...

Puh... sicket dygn!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Toppen92.blogg.se

Vardagslogistik, hästar, renovering och att finna sig själv och

RSS 2.0