Har varit fullt ös de sista dagarna, har bara inte hunnit uppdatera min blogg. Men här kommer det lite blandad kompott på vad som hänt det sista...

Imorse tog Halta-Lotta, dvs Sally en mus - så jag gissar att hon mår bra. Faktum är att hon haltar knappt någonting längre och med tanke på att hon lyckats fånga musen så förutsätter jag att hon inte har några som helst men av trampningen. Mycket lättad och framförallt STOLT matte. Blir alltid lovligt stolt när någon av raringarna plockar en mus, så barnslig är jag ;o)

Långben är kollad och han har inte några skador från olyckan, vilket är helt otroligt men mottages med tacksamhet! Snacka om änglavakt... Han får nu gå ut i hagen med dom andra igen (haltar inte längre) och han är själaglad för detta.

Melrose ögon-infektion är mycket bättre!!! Gav upp dropparna och hämtade ut salvan jag fick på recept, och redan efter 2 "behandlingar" såg man resultat. Fortfarande stora protester från den tuffa tjejen men det är betydligt lättare att peta in salvan än att försöka med dropparna. Halleluja!

Selene är en drake igen. Hade ett par bra dagar runt helgen, men de 2 sista har hon haft det jobbigt. Vet inte om fostret rör på sig eller något för det hon har varit märkbart irriterad över magen. Och man har inte fått RÖRA henne öht... Hon har dessutom rullat sig i leran och jag har verkligen inte fått  nudda henne med en borste så hon ser inte fager ut just nu... Imorse verkade hon dock bättre så vi får väl se hur hon är idag.

Ella - mitt hjärtas fröjd och glädje - är tillbaka! Red i manegen i förrgår och hon var LJUVLIG... Det märks att hon vilat ett tag för det är en herrans massa uppdämd energi, hon var laddad men samarbetsvillig, traven var ljuvlig, galoppen super... men underbart är kort ;o). Det var något som skrapade mot väggen på kortsidan av manegen och liten laddad Ella fullkomligt exploderade (inte utan att jag satt lite löst) ;o). Var länge sedan hon fick ett sådan tok-ryck så jag var inte riktigt beredd men det gick bra... Därefter var hon sååååå tramsig, kom in hästar i manegen och hon var stört-löjlig, balanstravade, frustade och småstegrade. Det lastades av en häst ur transport utanför ena långsidan och den transporten förvandlades till ett Ella-ätande monster så det vart ju LIVSFARLIGT att ens gå i närheten - herregud, kan ju bli uppäten juh!!! Fick köra maximal pedagogik och till slut lyckades trams-fia ändå gå utmed långsidan, om än väldigt motvilligt... Fick nöja mig med det för J skulle ha lektion, men misstänker att nästa besök i ridhuset kommer innebära en hel del spaning efter Ella-ätande monster-transporter... *hahaha*. Trams-häst! Men å andra sidan, det är min Ella det... ;o)

Igår red jag lektion och Ella var väldigt, väldigt fin (lite tramsig efter varje skrittpaus men det kan jag ha viss förståelse för trots alls, hon var ju så duktig så hon tyckte väl hon var klar). Det är ju så att min häst rör sig faktiskt riktigt trevligt - när inte hennes matte sitter och tjuvbromsar för att det ska vara bekvämt ;o)... Kan ni tänka er?! ;o) Så A körde på och jag fick banne mig RIDA för "Är väl inte Ellas fel att hon har en lat matte"... Jag gillar verkligen A, kommer med lagom småtykna kommentarer med glimten i ögat - som verkligen går in. Och det är ju så rätt! Det är bara så svårt när man är lika otränad som en 17-årig Labrador.... Det är ju så himla kul att rida när man "gör rätt". Så nu sjutton MÅSTE jag börja springa och få lite kondis, och stretcha! Är vig som ett kylskåp... För om det kan ge mig fler stunder som jag hade igår är väl lite jogging ett litet pris att betala? ;o)