Sanningens ögonblick...

... efter att inte ha suttit på Ella sedan i söndags (och då var det en uteritt med enbart skritt) var det nu dags att känna om det ens är någon idé att åka på söndag... Då Ella varit lite ding i ridhuset åkte jag dit sent på fredagskvällen för att kunna vara själv, plus att G fick följa med som moraliskt stöd ;o). Men Ella visade sig vara på "änglabarnshumör" och uppförde sig jättebra! Kastade sig bara 3 ggr och då bara lite grann så det var ju nästan så man knappt behövde nämna det ;o). Så jag fick ett riktigt bra ridpass! Red igenom programmen och det känns som att jag ÄNTLIGEN har lärt mig dom *hoppas, hoppas* ;o). Det roliga var att när jag skulle rida igenom LA så tänkte jag att jag skulle testa att sätta lite mer tryck i henne - och jag fick då uppleva ett halleluja-moment!!!!! Ella kändes KANON och hon blev säkert 1 dm högre i manken - helt fantastiskt.... Det kluriga när hon blir sån är han hon blir sååååå taggad och det är svårare att rida henne då, är ju inte alls van vid det och vet inte riktigt hur jag ska hantera det... Men jag tänkte nog FÖRSÖKA chansa imorgon och se om det går att få till den känslan på söndag. Det får lite bära eller brista ;o) men det hade varit riktigt roligt om det går att plocka fram *oiii*

Så jag bestämde att jag åker iaf, visst hade det känts bättre med några fler ridpass men vad sjutton... Om det inte funkar och hon taggar över lär det ju bli ganska underhållande att titta på om inte annat *hahaha*


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Toppen92.blogg.se

Vardagslogistik, hästar, renovering och att finna sig själv och

RSS 2.0