Läste just igenom vad jag skrev igår kväll och jösses - vilket svamel ;o). Var nog rätt trött ändå...

Kontentan var iaf att jag ville bara blajja ur mig helgens uppdämda tankar och det gick väl - handen på hjärtat - sådär ;o). Tog en fika med en kompis igår (som också rider för T) och fick lättat mitt hjärta för henne. Det resulterade i att hux flux började tårarna rinna och det var himla märkligt. Men det blir väl så när man sätter ord på sina tankar och faktiskt uttalar dom till någon... Det är bara så otroligt frustrerande hela grejen, jag köper - 90% av tränarens koncept och de resterande 10% kan jag bara inte ta till mig... Hur gör man då? Som snälla kompis/terapeut sa igår "du kan ju aldrig ändra på tränaren, antingen köper du konceptet och fortsätter, eller så tar du en paus. Du kan ju bara ändra på dig själv...". Kloka, visa ord såklart. Men det är så jäkla trist när det har funkat så bra fram tills nu, men nu med pressen så kommer vissa andra aspekter in i hur man går vidare och det är dom som är "resterande 10%" som jag bara inte kan ta till mig - utan snarare är emot...

BLÄ! Inte alls roligt, men det är väl dags att ta sig en liten paus så här över sommaren och fundera på vad man vill och inte vill... Det hela handlar ju om tillvägagångssätt och sin egen röda tråd. De 10% strider mot MIN röda tråd...

Nej, nu har jag lunch date med min man!